blivit kära, ingen vågar riktigt hoppa. Behöver bara råd...

Tror barnen mår bäst när deras föräldrar mår bra. Barnen ser och förstår betydligt mer än vad man kanske tror. Både du och din man förtjänar att vara lyckliga.

Jag tror att din hjärna lurar dig här. Den försöker att få dig att tro att du väljer bort den nya mannen för dina barns skull. Du vet själv att det är en lögn eftersom du själv skriver att du inte orkar bryta upp. Du tror att du inte har råd att betala kostnaden för att göra det valet, i form av skuldkänslor, att få känna dig som en syndabock mm. När du väljer att varken välja den nya eller den gamla mannen så delar du på kort sikt upp kostnaden på dig, gamla mannen och barnen. Så alla betalar lite.

Dina barn betalar alltså mer om du stannar i en limbo och inte väljer ditt liv, i princip oavsett vad du väljer.

Du har full rätt att välja att lämna för den nya mannen, lämna oavsett, stanna och välja den gamla mannen på nytt. Låt inte din hjärna lura dig dock utan var redo att ta an utmaningarna och hitta vuxna lösningar vad du än gör.

Är i typ samma sits som dig.

Min otrohet var liksom språngbräda ur mitt förhållande som jag funderat över under en lång tid. Valde att separera och är nu i processen. Den jag var otrogen med är också gift och har fått känslor men kommer inte lämna. Ändå har vi svårt att avsluta fast vi vet vi måste det.

Jag förstår precis hur du känner och vad du går igenom eftersom jag gör det själv. Livet är verkligen för kort för att nöja sig och gå utan bra sex och passion, sådär det ska kännas, för bekvämlighets skull. Sen tänker jag att om du väljer att lämna ska du göra det för att du vill, inte pga den andra mannen utan för vad han fick dig att inse. Det är ju inte alls säkert att din kärlek lämnar sin fru eller att det håller mellan er om han faktiskt gör det. Så lämnar du är det för att du vill stå på egna ben och bort ifrån det du har då det inte är rätt längre och blir det sen ni är det jättefint. Om inte dyker säkert kärleken upp igen när du är redo.

Kram

Huruvida den nya mannen lämnar sin fru eller inte (vill satsa på dig eller inte) ska inte vara avgörande i det här läget. 
Jag läser ut att ditt äktenskap egentligen är slut. Nu har du insett det, med hjälp av den nya mannen. Men den nya mannens vara eller inte vara i ditt liv har inget att göra med att ditt äktenskap de facto är slut. 

Så nu behöver du samla modet och göra det som är rätt för alla i slutänden. Din man (som kan få möjlighet till kärlek igen), dina barn (som får möjlighet att växa upp med vuxna som har kärleksfulla föräldrar (om än inte med varandra) och dig själv (som också får möjlighet att bli lycklig och kär).

Det är alltid svårt att lämna en relation, även om den är över. Vad som inte är sjysst är att fortsätta spela dubbelspel eller vänta med att bestämma något tills den nya mannen är ledig (och har valt dig).

Det mesta tyder på att din nye man inte kommer att lämna sin fru i brådrasket då de går i terapi. Han är ingen räddningsplanka. 
Då måste du fråga dig:
Får du ett bättre liv som singel och vv-mamma?
Får barnen det bättre?
Tycker din man också att relationen är dålig? 
Vill han skiljas?
Tror du att ni tillsammans kan jobba igång relationen igen och få tillbaka attraktionen. 
Vill du göra det jobbet?
Eller kan ni gemensamt få till en "vänlig" skilsmässa, vilket underlättar det praktiska?

Du skriver ju att ni inte har det dåligt. Om man är tveksam och är i det läget, då är stalltipset att stanna hos maken. Men det förutsätter att du väljer honom, som någon skrev, och avslutar med den andre.

Du vill bara ha svar från "schyssta" människor, när du själv betett dig vidrigt mot din man och era barn.

Vem som helst får svara i en diskussionstråd, inte bara de som stryker dig medhårs.

Du och den andre borde gjort slut med era respektive innan ni gjorde något.

Kom ihåg att det han gjorde mot sin fru, kan han lika gärna göra mot dig sen.

Alltså, jag ifrågasätter verkligen din "kärlek" till den nya mannen här... Du säger att den är "gigantisk" men samtidigt orkar du inte ens lämna din nuvarande, döda relation för honom? Låter ju snarare som att det är lusten som är gigantisk och kärleken (?) obefintlig... Och hade du varit så orolig över att dina barn skulle få leva varannan veckas-liv, varför fokuserade du inte mer på ditt äktenskap från början? Om man vill att ens barn absolut ska få leva i en kärnfamilj går man ju inte och är otrogen? Eller?

Sen låter det ju som att din nya flamma inte alls är intresserad av att lämna sin fru för dig, vilket gör att du inte vill lämna din man om det betyder att du ändå står ensam där i slutet. 

Börja fundera och tänk efter hur hälsosamt ditt "förhållande" med den nya faktiskt är. Ingen av er vill lämna era äktenskap. Ingen av er verkar vilja satsa på er framtida relation. Vad är det för ett liv? Om du nu vill att dina barn ska få leva i sin kärnfamilj, slippa varannan vecka + att du dessutom verkar ha en man som vet att du varit otrogen och ändå inte lämnat dig - jobba på den relationen! Jobba på ditt äktenskap! Försök få liv i er relation igen. Testa parterapi eller vad som nu kan fungera för er. 

Jag tycker du ska lämna din man eftersom du har gigantiska känslor för en annan man. Däremot verkar inte han vara ens i närheten av där du ärså bered dig på att leva ensam med barn varannan vecka. Han vill och satsar på sitt äktenskap och kommer troligen stanna hos sin fru.

Tycker du ska lämna... Det du håller på med är inte schysst mot din nuvarande man eller mot dina barn. Fast din man skiter du ju nog i...det är ju bara dina känslor som är viktiga...