Någon som skilt sig ”för lätt”?

Ibland hör man någon säga att ?folk skiljer sig för lätt nuförtiden?. Jag har hittills bara hört det sägas om andra och inte av de som varit inblandade i den skilsmässan de pratar om.

Själv går jag nu igenom en skilsmässa och har hört från vissa andra håll att det gått för snabbt, att vi borde försökt mer för barnens skull etc. I mitt fall är det både för mitt och barnens skull jag tagit detta beslut; för att jag inte vill att de ska växa upp i ett hem med osunda konflikter och mycket annat som inte känns ok längre.

Men exakt hur vägen fram till detta beslut tagits vet ju bara vi inblandade om såklart, utifrån kan det mycket väl se ut som ett lätt beslut där frun plötsligt kom på att hon ville lämna mannen utan någon större betänksamhet. Det är också så mitt ex vill få det att låta.

Iallafall, jag blir nyfiken på om någon som skilt sig i efterhand själva känner att de gjorde det för lätt?

Och om någon i liknande situation som mig har något tips på hur man kan förklara orsaken till skilsmässan till bekanta utan att varken bli för detaljerad eller låta exets version bli oemotsagd?

Tack på förhand för era svar!

Jag kan inte relatera exakt till den situationen. Men någonstans därikring kan man säga. Och det jag känner är mest respektfullt är att säga att "det får stå för honom/henne" när man möter sådana kommentarer. Du vet inte exakt hur ditt ex uttryckt sig och du kan inte svara för vad hen sagt. Och då menar jag inte i ett mästrande tonfall utan mer bara konstatera att "ja.. om han har sagt så, så får det stå för honom. Jag delar inte riktigt den uppfattningen men alla såna detaljer har vi sagt att vi håller för oss själva, det är inget som vi vill diskutera med andra. Inte just nu."

För jag resonerar på samma vis när man är två föräldrar och pratar om varandra kring barnen. Man kastar inte skit på den andre föräldern eller pratar om hen i nedsättande ordalag. Man får stå över det för den större sakens skull.
På samma vis skulle jag aldrig tala ner ett ex inför gemensamma vänner.
Jag hoppas att vi känner varandra så bra att vi inte hamnar där men det ska mycket till innan jag väljer att gå in i diskussion med någon utomstående om det jag tycker är VÅR business.
Har man en ok relation så kan man ju bestämma tillsammans lite hur man lägger fram det. Eller till och med ta upp det vid tillfälle att "du - jag uppskattar inte riktigt att du säger så här och så här till våra gemensamma vänner. Det känns inte helt rättvist".

Någon som skilt sig ”för lätt”?

INNEHÅLL