Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Att leva med NPF-diagnoser

    Sön 22 nov 2020 22:56 Läst 0 gånger Totalt 5 svar
    Anonym (.)
    Visa endast
    Sön 22 nov 2020 22:56

    Jag är en 21årig tjej med Adhd och autism, lägger ingen större vikt i mina diagnoser men ibland när jag reflekterar och funderar över olika saker i min vardag så finner jag det svårt att söka upp information eller stöd på nätet gällande just hur andra människor med NPF upplever saker eller ser på saker, liksom personers egna ord... Därför skriver jag nu här i hopp om att andra med NPF-diagnoser kanske vill dela med sig av hur de tänker och resonerar kring dem själva, tex vardagliga saker så som relationer, förhållande, arbete osv eller har egna frågor som kan bli besvarade inom detta?

    Denhär kanske blev flummigt och otydligt men jag hoppas att min frågeställning ändå går att tyda och att vi tillsammans kan finna kunskap och svar.

    Tack på förhand! :)

  • Anonym (Npf mamma + 3 barn med npf)
    Visa endast
    Mån 23 nov 2020 08:22 #1

    Vad är det du vill veta/diskutera?

  • Anonym (Jag + 3)
    Visa endast
    Mån 23 nov 2020 08:28 #2

    Jag har autism och adhd, har tre barn varav den äldsta har "bara" autism, mellanbarnet adhd, odd och autism och den yngsta adhd och autism.

    Jag pratar gärna, men hinner inte skriva så mycket nu. Jag hakar på iaf och skriver senare!

  • Anonym (.) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 23 nov 2020 12:13 #3

    Som jag nämnde tidigare så vill jag gärna veta hur ni reflekterar och uppfattar er själva med npf som fokus och er vardag i största allmänhet. Vad ni anser som hinder i sättet ni fungerar på? Vilka ?svårigheter? skapar störst problem? Har ni en partner/familjemedlemmar utan diagnoser och isåfall vad ni gör/gjort för att finna förståelse för varandra? Vilka egenskaper hos er själva ser ni som er största tillgång? Osv.

    Jag kan ju börja med att berätta lite om min vardag och hur jag reflekterar kring det diagnoser jag fått på papper..

    Jag är som sagt ung vuxen och är mitt i en väldigt turbulent period i mitt liv, eller ja jag ser nog hela mitt liv som turbulent men det är mycket som påverkar utifrån just nu samtidigt som jag mer och mer reflekterar djupare kring mig själv, andra, min tillvaro och var jag vill i livet helt enkelt.

    Jag lever med min sambo som inte har några NPF diagnoser men kämpar med annan slags ?problematik?. Vi har varit med varandra i snart 3 år som verkligen varit svåra, dels pågrund av dem sakerna jag kämpar med dagligen och dels pågrund av hans... Men för att adressera det mest omfattande och för mig problematiska aspekterna kring att ha NPF-diagnoser och leva i ett förhållande så väljer jag att rada upp följande nedanför:

    -Mina känslor anses ofta överdrivna av personer i min närhet, dem tas sällan på allvar när jag väl anstränger mig för att försöka förklara dem.

    -Mina ?överdrivna? känslor leder till impulser, ofta positiva då jag successivt lärt känna mig själv mer och mer men dem leder också till det motsatta... Särkilt när jag inte får gehör för de känslor som plågar mig och mina tankar går då snabbt till att det är kört. Tex mitt förhållande med min sambo, att den ända möjliga lösningen helt plötsligt är att gå skilda vägar och jag själv kan inte i den stunden riktigt skilja på om det är tillfälliga känslor eller ej.

    -Jag oroar mig ständigt vilket lätt går ut över andra i separationsångest, irritation, ilska och nedstämdhet men framförallt extrem stress.

    -Som tidigare nämn så har jag en tendens att avsluta alltnog gå vidare till något nytt, skita fullständigt i det som lagt ner hur mycket som helst för enbart för att komma vidare på något sätt. Tex arbeten.

    Känner någon igen sig i detta, eller kanske har en helt annan syn på det?

    Jag ser självklart också andra aspekter väldigt positivt, men jag tänker att jag börjar såhär och kan fortsätta dela med mig av mera eftersom! :)

  • Mån 23 nov 2020 15:11 #4

    Gå med i Aspergerforum. Du kommer hitta fler svar där. 


    www.aspergerforum.se/ 

  • Anonym (bara adhd)
    Visa endast
    Mån 23 nov 2020 17:43 #5

    Har bara adhd (misstänker dock själv autism light med men har ingen diagnos) men kan försöka svara utifrån det.

    Det som är utmärkande för mig är att jag känt mig misslyckad och annorlunda. Ingenting har kommit naturligt för mig och det har påverkat mitt självförtroende.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll