Skaffa barn under högskolestudenter!

Mena såklart under högskolestudier!! Haha

Så varför denna frågeställning alls? Ni har ju redan bestämt er?

Om ni redan bestämt att göra detta oavsett vad så får ni ju även acceptera att saker o ting "blir som de blir".

För att jag undrar hur det har gått för andra, inte vad andra tycker om beslutet? :)

Under min första graviditet hade jag orkat skriva en uppsats (om det inte hade inneburit praktiskt arbete, för jag hade ganska ont). Under andra graviditeten hade jag inte klarat det. Mådde alldeles för dåligt.

Ser jag till mammor jag känner tror jag att de flesta hade fixat det, men för andra hade det aldrig gått på grund av illamående och trötthet (de var sjukskrivna och/eller inlagda).

Så, ha en plan B är mitt råd. Ni vill ju inte att kompisen blir sittande i klistret OM du skulle må för dåligt.

(Sen hela grejen med SGI gissar jag att du känner till. För min del var jag sjukskriven när vi hade bebis och pappan tog ut föräldrapenning. Då var det skönt att inte ha lägsta SGI.)

Varför är det intressant hur något liknande gått för andra om du redan innan bestämt dig för att genomföra det oavsett?

Ponera att du skulle få 1000 svar som alla entydigt avråder dig från att genomföra detta, o de alla är baserade på egna erfarenheter av liknande situationer...

Nu är jag iofs inte ts, men jag tar ofta och gärna del av andras erfarenheter innan jag ska göra något som är nytt för mig. Alltid lär man sig något och man blir bättre förberedd för de svårigheter som kan uppstå.

Ungefär precis så fungerar ju en vuxen människa med relativt sunt förnuft. Men man är ju då också öppen för att kanske justera sin plan en aning efter andras erfarenheter?

Att först rista in i berg att "det här ska jag göra o jag ska göra det precis så här".... för att sen fråga efter andra erfarenheter i ämnet? Vad ger det?
Inte minst när man sen på slutklämmen rakt ut skriver att man är helt ointresserad av de som önskar avråda för man har redan bestämt sig....

Jag kanske uttryckte mig otydligt men det jag menade var att det är inte DET jag är ute efter, det vill säga folks åsikter för tro mig folk har mycket åsikter om detta. Jag är ute efter ERFARENHETER. det jag menar med att vi redan vet vad vi vill är att vi inte kommer skita i det vi vill för att andra tycker att vi borde vänta, det betyder inte att vi har bestämt oss 100% utan vi vill se om det finns andra som klarat det bra. Förstår inte varför du verkar så fruktansvärt upprörd?

Jag kanske uttryckte mig otydligt men det jag menade var att det är inte DET jag är ute efter, det vill säga folks åsikter för tro mig folk har mycket åsikter om detta. Jag är ute efter ERFARENHETER. det jag menar med att vi redan vet vad vi vill är att vi inte kommer skita i det vi vill för att andra tycker att vi borde vänta, det betyder inte att vi har bestämt oss 100% utan vi vill se om det finns andra som klarat det bra. Förstår inte varför du verkar så fruktansvärt upprörd?

Jag har tre barn och har haft lätta graviditeter, har visserligen inte pluggat men har jobbat till nära BF utan problem (kontorsjobb).

Som någon skrev behöver ni ha en Plan B om du skulle få en graviditet from hell. Det vet man ju inte.

Jag pluggade omgång nummer två ( masterexamen) men barn ett. Jag fick hoppa av mitt under sista uppsatsen. Väldigt surt :( Men jag mådde så dåligt redan från vecka 12 fram till förlossningen. Jag kunde inte sitta eller stå mer än korta stunder innan jag nästan grät av smärta. Fruktansvärd foglossning:(

Efteråt var det svårt att ta upp det igen med jobbig bebistid, syskon osv.

Lyckligtvis så hade jag redan en examen inom det jag ville och hade ett fast, välbetalt jobb inom mitt område.

Det gjorde att vi inte led nämnvärt ekonomiskt av min sjukskrivning. Min make kunde dessutom ta ledigt sista tiden för att ta hand om mig :) Vi hade råd att vara föräldralediga länge och samtidigt med båda våra barn. Vi hade också redan köpt dyra saker så som drömhus, bra bil innan barnen kom. Om man ska skaffa barn som student så bör man ha buffert för alla möjliga händelser. Tänk att ni båda kan behöva vara hemma en längre tid pga komplikationer mm.

Man kan aldrig veta sånt på förhand, tyvärr. Jag har flera av min klasskamrater som skrivit sina sista tentor och examenarbete som höggravida och det var inga problem för dem, men jag har också minst en gammal kollega (tjej i samma ålder som föregående exempel) som mådde illa från dag 1 av båda (!) sina graviditeter och så här var det till förlossningsdagen båda gånger. Dvs man kan planera hur man vill, men inte räkna med nåt alls. Tänk worst case scenario - du ska må illa och/eller vara dödstrött hela gravidideten, ska du klara av att ta examen alls då?