Jag har sån sjukt jävla ångest för allt som har med våran bebis att göra, det enda jag fått höra av bm och sjukvården överlag är att bebis ska dö pga att jag har fetma.
Vill väl egentligen bara höra om det är någon som är överviktig som fått ett friskt barn efter en okej graviditet?
Mina barn har mått bra trots min övervikt.
Vården måste informera om risker och det är ju bra att man får veta. Sen finns det barnmorskor som kanske själva är riktigt hälso- och träningsmedvetna som alltid vill dra det hela lite längre, gärna trycka till ordentligt som tex. att "Du ska inte ska gå upp i vikt" eller "Du måste röra på dig annars får du blodproppar". Det sista sa barnmorskan precis när jag berättat att jag hade svårt att gå pga mycket sammandragningar och foglossning.
Kommentaren gjorde att jag pressade mig ut på promenader fastän det gjorde ont.
Barnmorskan jag träffar nu verkar helt övertygad att jag ska få diabetes nu fastän glukosbelastningen gick bra.
Ta ett djupt andetag, andas och lugna dig att du faktiskt gör smarta val både när det gäller kost och träning för din bebis. Det kommer bli bra. Om barnmorskan fortsätter ta upp risker på risker så borde du säga till "jag vet, du har tagit upp det flera gånger (kanske få in att du mår dåligt av det) eller något liknande.
Jag hade ett bmi runt 30-32 när jag födde bägge mina helt friska barn.
Tyvärr är inte jättemycket fördelar med att vara överviktig och gravid men en sak som jag hörde och valde att fokusera på är att överviktiga oftast inte spricker när vi föder och jag har inte sprukigt någon gång och då vägde min sista nästan 4,6 kg
Lätt fokus på det positiva istället för du kan inte göra så mycket åt din vikt nu när du är gravid.. grattis till bebis!
Jag hade ett bmi runt 30-32 när jag födde bägge mina helt friska barn.
Tyvärr är inte jättemycket fördelar med att vara överviktig och gravid men en sak som jag hörde och valde att fokusera på är att överviktiga oftast inte spricker när vi föder och jag har inte sprukigt någon gång och då vägde min sista nästan 4,6 kg
Lätt fokus på det positiva istället för du kan inte göra så mycket åt din vikt nu när du är gravid.. grattis till bebis!
Hade bmi 30 när jag fick min dotter och hon är frisk och mår bra. Graviditeten däremot var super jobbig med havandeskapaförgiftning och dottern var 1kg större än våra andra barn (4st) som vi fick när jag var normalviktig. Var också 10år äldre med dottern än näst yngsta barnet så det kan ju också ha spelat in
Tack så mycket för att ni har tagit er tid att svara ????
Jag är aktiv och äter bra problemet jag hade förr var att jag åt mina känslor, vilket jag inte gör längre.
Hade jag vetat riskerna så hade jag ju självklart inte blivit gravid, men det var ingenting jag tänkt på innan, och när man väl är gravid så ville jag ju inte ta bort bebis, inte när allt visat att den mår bra hittills.
Jag har absolut inget emot att dom förklarar alla risker för mig, det är ju super bra att dom gör! Men dom har aldrig sagt att man kommer klara det heller så det är väl dom banorna jag fastnat i tyvärr
Jag har ett BMI på 33 och har gått ner ca 8 kg på 2 år genom att jobba med mina känslomässiga och ätbeteende problem. Jag skulle egentligen inte kunna få barn utan IVF som jag inte var berättigad på grund av min vikt.
Nu kom en graviditet ändå och det jag gör för att minska mina risker är att äta så bra som möjligt utifrån det jag lärt mig de senaste åren, rör mig ofta och försöker att inte gå upp så mycket i vikt. Då har jag gjort mitt och sen får man hoppas på det bästa, är ju inte lönt att oroa sig för saker man inte kan göra nått åt nu.
Ligger här brevid min fullt friska dotter som blev till nör mitt bmi låg på 41.
Kan inte säga att graviditeten va lätt men jag klarade 2 glukosbelastningar med strålande resultat, spydde bara lite mitt i grav mest av äcklighetskänslor men jag fick foglossning i v 12 som va hemsk och havandeskapsförgiftning i v 39 så blev igångsatt v 38+4 och ut kom hon v 39+0 dock andades hon inte för jag fått så mycket morfin pga njursmärtor orsakade av havandeskapsförgiftningen men hon kom igång sen :) det är risker när man är stor men det betyder inte automatiskt att allt går åt helvete!
"Ska" dö kan ju ingen säga alls. "Kan" dö hade ju låtit bättre om de nu skulle sagt nåt öht. Har man en riskgraviditet vet man för det första om det själv. Då ska mvc och eventuella läkare inte trycka ner en ännu mer genom att poängtera riskerna. Upplysning är en sak- utskällning nåt annat. Lev så bra du kan med de förutsättningar du har. Minst hälften av de som får barn är överviktiga och det är ytterst få som dör av de barnen.
Tycker du ska byta bm för hon låter ju itne klok i huvdet. Jag har 6 fricka levande fullgågna barn och jag har högt bmi. Har haft 6 lätta graviditeter utran minsta illamående svullnader eller fogsmärtor också.
Jag har sån sjukt jävla ångest för allt som har med våran bebis att göra, det enda jag fått höra av bm och sjukvården överlag är att bebis ska dö pga att jag har fetma.
Vill väl egentligen bara höra om det är någon som är överviktig som fått ett friskt barn efter en okej graviditet?
Min första bm jag hade när jag väntade dottern fick mig också att må så dåligt över min graviditet. Det var superviktigt att jag tog sockertester varje gång jag kom dit för jag skulle nog få diabetes pch jag fick absolut inte gå upp mer än 5kg för då skulle det vara livsfarligt, kontrade med om hon ville att jag skulle banta eftersom 5kg inte ens är vad en graviditet i sig väger men det skulle jag inye men skulle ändå absolut inte få gå upp mer.
Berättade att jag mådde så illa och det enda jag kunde få ner var såna där torra kakor, tror de heter finskorpor. Då blev hon helt förfärad jag skulle definitivt inte få äta sånt utan jag skulle köpa fryst mango.
Jag grät som ett barn när jag kom hem och sen hade jag sån ångest inför varje mvc besök trots att hon slutade och den nya bm aldrig nämnde ett ord om min vikt.
Jag tordes aldrig berätta helt ärligt vad jag egentligen vägde för bm mer utan drog alltid bort något/några kg vilket jag så här i efterhand kan känna att det kunde varit livsfarligt. Jag fick ju tex havandeskapaförgiftning och samlade på mig massor av vätska på kort tid vilket aldrig bm fick reda på eftersom jag var så vansinnigt rädd för att berätta vad jag vägde.
Vissa människor bör nog tänka igenom sitt yrkesval en gång till eller lära sig hur man förmedlar saker till sina patienter utan att få dem att skämmas för sig själv pch må dåligt eftersom det kan få konsekvenser att patienten inte törs berätta hur saker och ting egentligen står till