Vad är rimligt att låna till bostad? (Stockholm)

Vi har lån i den storleken men bor i ett hus som vi köpte för 11 miljoner i en närförort till Stocholm tidigare i år. Vi har lite högre lön än er och får ut ca 80 000 kr/månaden tillsammans. Vi har runt 50000 kr över efter fasta kostnader (inkl amortering).

För oss känns det här helt ok men för många andra skulle det nog kännas tight. Man känner sig själv bäst. Viktigast för oss är att känna att vi kan sova gott om natten. Min man gör det nu men jag vill gärna amortera lite mer först. En av oss är föräldraledig ett par månader till nu vilket verkligen har stresstestat vår ekonomi och vi har fått dra åt rätt ordentligt.

Jag kan lägga till att eftersom vi nyligen fått barn är resor och andra dyrare semestrar ändå inte prioriterat. Tidigare bodde vi billigare och konsumerade då otroligt mycket mer på saker vi knappt vet vad det var så summan att röra sig med känns lika nu som mot när vi bodde billigare i lägenhet.

Tycker det låter mycket men det beror ju på hur man prioriterar och vilka marginaler man vill ha. Gissar att ni är unga? Inga barn? Det viktigaste är att ni räknar på det och känner er trygga i ert val. Räkna, räkna, räkna. Har ni råd med att räntan går upp, att en är föräldraledig (om barn är aktuellt i framtiden?), en är arbetslös, en studerar?

7 Miljoner i skuld är för mycket för att betala tillbaka och går räntan upp samtidigt som någon blir arbetslös är ni rökta. Går allt bra och räntan ligger omkring dagens läge, priserna går upp, och ni behåller jobben så kommer detta att bli er livs affär.

Jag tjänar i storleksordning ungefär lika men skulle inte våga mig på det spelet. Jag kan nämligen inte hålla i pengar. Jag bränner alla pengarna på att renovera, prylar och på ett stort antal bedårande, men bortskämda ungar.

Jag valde att flytta längre ut från stan för att få stort och billigare. Har låg belåningsgrad så det skulle gå att lösa om något händer med min inkomst.

Antar ni är hyfsat unga? Ni har en bra insats, och om ni har en bra löneutveckling kvar i sikte i era karriärer skulle nog inte jag se något större problem för er del.

Vid 100% tjänst har vi snarlika löner som er, men sambon jobbar deltid, det är vab,fl etc. Som gör att inkomsten varierar fortfarande även fast våra barn är 5, 9. Löneutvecklingen har planat ut för båda om jag inte siktar mot chefstjänster och det är jag inte intresserad av. Så för egen del skulle jag anse det vara på tok för hög belåning, men vi bor i hus och där tillkommer mycket annat. Ni behöver ju antagligen inte bil heller om ni bor centralt.

Jag tycker att det låter som en ganska rimlig belåningsgrad.

Jag vet inte vad som är rimlig belåning i Stockholm.

Men jag tänkte delge dig hur vi tänkte. När vi köpte hus valde vi att köpa för 62 % lägre summa än vad banken gett klartecken till. Det var delvis tillfälligheter men också med en endel försiktighet i åtanke.

Jag är glad för det idag för att jag kan själv betjäna alla utgifter med bostad, barn, mat, bil, lån, ränteökningar etc.

Efter vi köpt hus kom min man in på en utbildning och började sedan pendla efter slutförda studier. Det hade inte varit möjligt om vi belånat oss enligt bankens maxtak. Då hade min man fått fortsätta på sitt dåvarande jobb som han vantrivdes med.

Vi försökte oss på ett hus och la ett bud på maxsumman banken godkänt men vi förlorade. Hade vi köpt det huset hade vi inte haft råd med en bil till vilket vi hade behövt ha på den platsen eller med två pendlingskort som vi också behövt (15 km utan bussförbindelse till tågstationen)... Så man ska inte räkna blint med att banken har en rimlig beräkning. Vad som är rimligt beror på vad ni delvis måste läggas pengar på (som pendlingskort, mat, tandläkare, läkare) och vad ni önskar lägga pengar på (gymkort, bil, champagne, husdjur, kläder) och vad ni kan tänka er prioritera bort till fördel för en dyrare bostad.

Jag växte upp med att alltid räkna med att vanlig boränta lätt kan vara 10-20% (detta var under och efter 1990-1994). Så jag räknar fortfarande alltid med det. :D Riksbanken höjde till 500 % eller något däromkring. Jag skulle råda er att i alla fall ta höjd för en ränteökning kan komma oavsett vad ni tillslut lånar.

Vi hade ca 5 miljoner i kontantinsats när vi flytta för några år sedan. Minns inte vad vår bruttolön var då men nu är sen typ samma son ni. Vi valde att bygga i närförort till Stockholm (25 min bort med buss). Vi landa på ett lån på 4 miljoner och ett lyxigt hus på 200 kvadratmeter. Men jag tycker 4 miljoner känns mycket. 7 skulle jag inte gå med på.

Dilemmat som jag ser det stavas arbetslös/sjukskrivning. Det kan bero på sjukdom, ekonomisk kris, olycka, gå in i väggen eller vad som.

För dom som har en väldigt hög lön och baserar sitt liv på det så är a-kassa, sjuklönen inte mycket att hänga i julgranen. Jag provade att ta ut föräldraledighet i somras. Det var som att få nästan ingen lön alls på grund av att min lön ligger så pass långt ovanför maxtaket.

Dvs har man ett lån som innebär att båda måste ha hög lön så ska du antingen ha mycket pengar på bank eller helt enkelt chansa. De flesta klarar sig ju från både arbetslöshet och sjukdom de första avgörande åren innan inflation och amortering börjar göra lånet mindre betungande.

Är 3 miljoner all alla era pengar eller har ni ytterligare kapital att investera för att få pengarna att växa?

Det kan vara en bättre lösning att lägga 2 miljoner kontant och investera 1 miljon jag själv har lagt det i högrisk under lång tid, hitills har det vaarit väldigt lönsamt.

Hur stort boende behöver ni? Jag förstår att det är skönt att bo centralt, men det är ju långt ifrån alla lägenheter som kostar 10 miljoner, så om man inte behöver större än en 3-4:a och skippar sjöutsikt och kakelugnar så borde det räcka med 7-8 miljoner och då skulle jag tycka att storleken på lånet skulle kännas mycket rimligare. Men behöver ni större lägenhet så blir det ju dyrt förstås.