Forum Minskad lust - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Lusten är helt borta.

    Fre 11 dec 2020 22:47 Läst 0 gånger Totalt 1 svar
    Fre 11 dec 2020 22:47

    Hej FL.

    Jag lider av ett jätteproblem. I min värld är det iallafall det. 

    Jag och min sambo har levt ihop i nästan 11år nu, under dessa år har allt gått bra. Vi har 2 fina barn tillsammans, småbarn så man kan väl säga att vi är mitt i småbarnsåren.

    Problemet är att lusten till sex eller kroppskontakt öht helt dött för min partner sedan barn nummer 2. Jag är rätt beroende av närhet men tycker inte att jag får något i utbyte. Ingenting. Det är jobbigt och jättefrustrerande. 
    Vi kommer bra överens i övrigt och delar på sysslorna hemma. Jag har mina intressen på sidan om och hon har sina intressen.

    Vad gör man, jag har tagit upp detta många gånger att jag ser det som ett problem och hon säger att det ska bli bättre.

    Nu handlar det inte bara om sex, utan en kram och närhet överlag. 

    Jag vet att det inte handlar om otrohet så det kan vi stryka rakt av. Och ja, det är jag 100% säker på.

    Vad gör man, det börjar gå så långt att jag inte vet om jag orkar med detta mer.

    Några tips eller någon som sitter i samma båt?

    MVH

  • Anonym (Tjej)
    Visa endast
    Lör 12 dec 2020 08:34 #1

    Har erfarenhet. Försök att kommunicera, så länge ni inte tappar er mentala närhet kanske det går att hitta en väg tillsammans där kärleken överlever.. Första fem åren tog jag nästan alla intiativ till fysisk kontakt. Vi pratade om det, men han menade på att vi hade det jättebra, han inte var någon romantiker, osv. Sista 3 åren gav upp att ta initiativ till mys och slutade kommunicera mina behov. Han satte sig aaalltid längst bort i soffan, berättade aldrig att han saknade mig och visade ingen uppskattning. Ville bara se på sport och tv... Jag försökte nöja mig, att inte sakna sex och närhet. Men började plötsligt känna stark dragning och attraktion till andra män, så valde att skilja mig innan otrohet. Han insåg då att han inte ansträngt sig, ångrade sig bittert och lovade förändring men min kärlek var helt borta. Det var försent, han var som en släkting för mig, noll attraktion. Har aldrig ångrat mig.. Tror att vi kanske hade kunnat överleva äktenskapet om vi pratat och förstått varandras behov tidigare.. Men förmodligen hade det varit tufft. Idag är jag fast bestämd att fysisk kontakt är en viktigt bit för mig, kommer aldrig inleda en relation där man liknande fysiska behov.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll