Anonym (Lisa)

Sat 12 Dec 2020 11:17

10 svar

När passar särskola?

I mitt barns klass, år 3, går ett barn med sen utveckling. Barnet ritar som en femåring och kan knappt skriva sitt eget namn. Barnet har oftast ensam undervisning med en resursperson men är med sin klass på raster, idrott och några teoretiska lektioner. Enligt mitt barn går hen då ofta runt, runt i klassrummet och gör ljud (men barnet kan också prata tydligt och bra!).

Jag träffar barnet i fråga ibland på skolgården. Hen verkar må bra, är ofta glad och pratsam.

Men jag undrar: för vilka är särskolan till? Vad avgör om ett barn ska gå där? Är det bra på sikt för ett barn med så stora särskilda behov att så tydligt inte passa in i sin klass? Var får ett barn med såna behov bäst utbildning och bäst social träning?

Jag är inte ute efter någon debatt, utan är intresserad och vill lära mig mer om hur man brukar göra. När jag var barn på 80-talet gick ju de här barnen i särskola, så jag är väl mest förvånad att det här barnet inte gör det och undrar varför.

nnnnnnnn

Sat 12 Dec 2020 11:52

#1

Föräldrarna avgör.
Vissa föräldrar ser fördelar med särskolan: Lättare att få rätt hjälp, inte lika lätt utsatta av klasskamrater och tydligare väg framåt mot ett jobb som är specialanpassat. Särskolan har tex ofta lektioner som går ut på att man tränar på vardagsgrejor som att gå och handla, odla, gå till banken, städa och annat.
Vissa föräldrar ser fördelar med vanliga skolan: Alla andra är normala, så man upplever hela tiden ett normalt samspel, har man tur får man klasskamrater nära sitt hem som man kan umgås med på fritiden, man lär sig det som alla andra lär sig.

viseversa

Sat 12 Dec 2020 12:02

#2

Skulle kunna vara min son du beskriver ts. Han går i 3an har autism och låter en hel del. Göra nomotona ljud som tjut eller som en siren. Dock går han i resursklass med 5 andra elever. Han har vissa lektioner med "sin" klass men då alltid tillsammans med sin resurs.

Han har trots sitt annorlunda beteende INTE en interlektuell funktionsnedsättning(utvecklingsförsening) för det har vi gjort en utredning på. Han har normal intelligens.

Och ska därför inte gå i särskola. För att gå i särskola ska man ha just en interlektuell funktionsnedsättning vilket mitt barn inte har. Däremot står han i kö till en skola inriktad för barn med autism(högfungerande)

Han är sen pga sin autismdiagnos korta koncentrationsspann(ca 5-10 min åt gången) samt att han inte kan läsa andra människors kroppsspråk och förstår noll om sociala koder. Han är väldigt autustisk och detta sätter många käppar i hjulet för honom.

Klarar man bara att sitta still 5 min åt gången så är det inte lätt att lära sig något heller. Sen har skolan skött detta uselt och bytt resurs säkeret 7 gånger vilket påverkat hans utveckling enorm då han behöver en fast person en längre tid för att känna sig trygg. Detta han skolan inte gett honom och jag har bråkat så mycket med skolan kring detta kan jag lova.

Han vill helst bara leka hela dagarna och förstår inte varför han ska kunna läsa och skriva alls. Han kan dock skriva sitt namn och räknar en del tal samt läser kortare ord NÄR HAN VILL. Men har han inte intresset så gör han det inte.

Anonym (Lisa) Trådstartaren

Sat 12 Dec 2020 12:05

#3

nnnnnnnn skrev 2020-12-12 11:52:29 följande:

Föräldrarna avgör.

Vissa föräldrar ser fördelar med särskolan: Lättare att få rätt hjälp, inte lika lätt utsatta av klasskamrater och tydligare väg framåt mot ett jobb som är specialanpassat. Särskolan har tex ofta lektioner som går ut på att man tränar på vardagsgrejor som att gå och handla, odla, gå till banken, städa och annat.

Vissa föräldrar ser fördelar med vanliga skolan: Alla andra är normala, så man upplever hela tiden ett normalt samspel, har man tur får man klasskamrater nära sitt hem som man kan umgås med på fritiden, man lär sig det som alla andra lär sig.

Kan föräldrar också välja särskola mot pedagogernas vilja? Kan kommunen genom socialförvaltningen begära särskola mot föräldrarnas vilja om det är tydligt att det är absolut nödvändigt? (Alltså i svårare fall än det jag beskriver.)

Just det sociala ser jag som den stora fördelen. Det här barnet leker också ibland med de yngre barnen på skolan.

nnnnnnnn

Sat 12 Dec 2020 12:16

#4

Anonym (Lisa) skrev 2020-12-12 12:05:11 följande:

Kan föräldrar också välja särskola mot pedagogernas vilja? Kan kommunen genom socialförvaltningen begära särskola mot föräldrarnas vilja om det är tydligt att det är absolut nödvändigt? (Alltså i svårare fall än det jag beskriver.)
Just det sociala ser jag som den stora fördelen. Det här barnet leker också ibland med de yngre barnen på skolan.

Nej om pedagogerna anser att barnet är normalbegåvat är det inte lätt att få in barnet på särskolan, det är svårt att få plats där. Man måste ha en intellektuell funktionsnedsättning som är dokumenterad, gärna flera gånger utredd så att det inte är någon diskussion.
Kommunen kan kanske driva igenom, men det är svårt. Kanske, kanske via en massa socanmälningar och utredningar, men det verkar faktiskt väldigt svårt.
Att barnet leker med yngre låter som en bra anpassning. Kanske kommer barnet även stanna kvar i en klass eller gå med 2 klasser (sin vanliga + en del lektioner i en yngre årskurs) för att sen fasas in i den yngre klassen, där barnet kanske passar bättre?

Anonym (Lisa) Trådstartaren

Sat 12 Dec 2020 12:18

#5

viseversa skrev 2020-12-12 12:02:32 följande:

Skulle kunna vara min son du beskriver ts. Han går i 3an har autism och låter en hel del. Göra nomotona ljud som tjut eller som en siren. Dock går han i resursklass med 5 andra elever. Han har vissa lektioner med "sin" klass men då alltid tillsammans med sin resurs.

Han har trots sitt annorlunda beteende INTE en interlektuell funktionsnedsättning(utvecklingsförsening) för det har vi gjort en utredning på. Han har normal intelligens.

Och ska därför inte gå i särskola. För att gå i särskola ska man ha just en interlektuell funktionsnedsättning vilket mitt barn inte har. Däremot står han i kö till en skola inriktad för barn med autism(högfungerande)

Han är sen pga sin autismdiagnos korta koncentrationsspann(ca 5-10 min åt gången) samt att han inte kan läsa andra människors kroppsspråk och förstår noll om sociala koder. Han är väldigt autustisk och detta sätter många käppar i hjulet för honom.

Klarar man bara att sitta still 5 min åt gången så är det inte lätt att lära sig något heller. Sen har skolan skött detta uselt och bytt resurs säkeret 7 gånger vilket påverkat hans utveckling enorm då han behöver en fast person en längre tid för att känna sig trygg. Detta han skolan inte gett honom och jag har bråkat så mycket med skolan kring detta kan jag lova.

Han vill helst bara leka hela dagarna och förstår inte varför han ska kunna läsa och skriva alls. Han kan dock skriva sitt namn och räknar en del tal samt läser kortare ord NÄR HAN VILL. Men har han inte intresset så gör han det inte.

Tack för att du berättar om din son!

Vad gäller ljuden låter det här barnet genom att leka tåg (tufftufftuff) eller hund (voffvoff) etc. Hen är också social och pratglad. Men vad som ligger bakom det här barnets beteende vet jag så klart inte. När jag träffar barnet är det som att prata med ett normalstört barn (hoppas du är ok med uttrycket!) fast typ 3-4 år yngre.

Vad tråkigt att det inte skötts så bra av skolan hos er! Barnet hos oss har vad jag vet haft två resurspersoner under de här tre åren.

hammarhajen

Sat 12 Dec 2020 12:59

#6

Anonym (Lisa) skrev 2020-12-12 12:18:02 följande:

Tack för att du berättar om din son!

Vad gäller ljuden låter det här barnet genom att leka tåg (tufftufftuff) eller hund (voffvoff) etc. Hen är också social och pratglad. Men vad som ligger bakom det här barnets beteende vet jag så klart inte. När jag träffar barnet är det som att prata med ett normalstört barn (hoppas du är ok med uttrycket!) fast typ 3-4 år yngre.

Vad tråkigt att det inte skötts så bra av skolan hos er! Barnet hos oss har vad jag vet haft två resurspersoner under de här tre åren.

Måste bara flika in att hög omsättning på resurser inte måste betyda att skolan sköter något illa. Det är helt enkelt jättesvårt att hitta folk som VILL jobba som resurs någon längre tid, ofta är det unga personer som av naturliga skäl byter jobb, vill plugga vidare etc som man får tag på. De flesta som arbetar på fritidshem gör det för att man tilltalas av grupper, kollegor, dynamiken i aktiviteter etc. Många kan ställa upp någon termin som resurs, men längtar sedan tillbaka till det större sammanhanget och fler elever. Tvingas de kvar i resursrollen söker många istället ett annat jobb.

Vi har också alla gemensamt bestämt att det inte ska satsas mer på skolan, så även ett barn med jättestora svårigheter genererar INTE per automatik ekonomisk ersättning nog för en egen resurs. Vilket många tror. Får man bidrag för eleven kan det vara i storleken 1-2 månadslöner, kanske. All övrig kostnad ska plockas från övrig verksamhet, dvs från fritidspersonal och lärare för övriga elever.

Det är tragiskt när enskilda barn kommer i kläm (och t.ex. inte får en bra resursperson), det är tragiskt när hela klasser kommer i kläm (när deras fritidspedagog t.ex. försvinner och förvandlas till resurs) men jag förstår inte heller hur man ska kunna lösa problemet med befintliga medel...

Som svar på din TS är det ganska vanligt att barn med utvecklingsstörningar går början av grundskolan i vanlig klass. När barnen är små märks problemen mindre, alla andra leker också mer konkreta lekar, grupplekar och sånt. Många även utan svårigheter leker själva ibland, för många är ännu aktiviteten viktigare än kompisen. När de blir äldre och andra barns lekar och samtal blir mer abstrakta blir det ofta svårare med kompisar. Ofta hittar man andra skolformer till mellanstadiet.

Anonym (Lisa) Trådstartaren

Sat 12 Dec 2020 13:10

#7

Tack alla för era svar. Jag är redan klokare.

viseversa

Sat 12 Dec 2020 13:41

#8

hammarhajen skrev 2020-12-12 12:59:40 följande:

Måste bara flika in att hög omsättning på resurser inte måste betyda att skolan sköter något illa. Det är helt enkelt jättesvårt att hitta folk som VILL jobba som resurs någon längre tid, ofta är det unga personer som av naturliga skäl byter jobb, vill plugga vidare etc som man får tag på. De flesta som arbetar på fritidshem gör det för att man tilltalas av grupper, kollegor, dynamiken i aktiviteter etc. Många kan ställa upp någon termin som resurs, men längtar sedan tillbaka till det större sammanhanget och fler elever. Tvingas de kvar i resursrollen söker många istället ett annat jobb.

Vi har också alla gemensamt bestämt att det inte ska satsas mer på skolan, så även ett barn med jättestora svårigheter genererar INTE per automatik ekonomisk ersättning nog för en egen resurs. Vilket många tror. Får man bidrag för eleven kan det vara i storleken 1-2 månadslöner, kanske. All övrig kostnad ska plockas från övrig verksamhet, dvs från fritidspersonal och lärare för övriga elever.

Det är tragiskt när enskilda barn kommer i kläm (och t.ex. inte får en bra resursperson), det är tragiskt när hela klasser kommer i kläm (när deras fritidspedagog t.ex. försvinner och förvandlas till resurs) men jag förstår inte heller hur man ska kunna lösa problemet med befintliga medel...

Som svar på din TS är det ganska vanligt att barn med utvecklingsstörningar går början av grundskolan i vanlig klass. När barnen är små märks problemen mindre, alla andra leker också mer konkreta lekar, grupplekar och sånt. Många även utan svårigheter leker själva ibland, för många är ännu aktiviteten viktigare än kompisen. När de blir äldre och andra barns lekar och samtal blir mer abstrakta blir det ofta svårare med kompisar. Ofta hittar man andra skolformer till mellanstadiet.

i vårt fall är det endast pga snålhet. Lättare att anställa i 6 mån säga upp och anställa en ny i 6 mån. Dom sket fullständigt i min son i detta läget. Jag vet att 5 av dessa resurser inget hellre ville än att jobba kvar och vara med min son då han trots allt är en jävbligt charmig unge som är lätt att älska. Men skolan sket i det och anställde nya om och om igen ändå så sonen fick börja om med en ny person så många gånger på 3 år att det är sjukt.

Anonym (Mim)

Sat 12 Dec 2020 20:46

#9

Anonym (Lisa) skrev 2020-12-12 12:05:11 följande:

Kan föräldrar också välja särskola mot pedagogernas vilja? Kan kommunen genom socialförvaltningen begära särskola mot föräldrarnas vilja om det är tydligt att det är absolut nödvändigt? (Alltså i svårare fall än det jag beskriver.)

Just det sociala ser jag som den stora fördelen. Det här barnet leker också ibland med de yngre barnen på skolan.

Om ett barn misstänks ha en intellektuell funktionsnedsättning så rekommenderas att göra en utredning. V

Anonym (Lisa) skrev 2020-12-12 12:05:11 följande:

Kan föräldrar också välja särskola mot pedagogernas vilja? Kan kommunen genom socialförvaltningen begära särskola mot föräldrarnas vilja om det är tydligt att det är absolut nödvändigt? (Alltså i svårare fall än det jag beskriver.)

Just det sociala ser jag som den stora fördelen. Det här barnet leker också ibland med de yngre barnen på skolan.

Om ett barn misstänks ha en intellektuell funktionsnedsättning så rekommenderar man att göra en utredning. Om vårdnadshavarna godkänner detta så görs en psykologisk, en social och en pedagogisk utredning. Om alla dessa visar att eleven på grund av en intellektuell funktionsnedsättning inte klarar grundskolans mål så får föräldrarna rätt till grundsärskola. Om föräldrarna godkänner blir barnet mottagen i grundsärskolan och får rätt att läsa enligt grundsärskolans kursplaner. Detta innebär inte automatiskt att eleven behöver byta klass utan hen kan gå kvar i grundskolan trots att hen läser enligt grundsärskolan.

Om skolan har en grundsärskola och rektorn anser att det är bäst för barnet kan hen besluta att barnet ska flytta till denna verksamhet.

Anonym (Lisa) Trådstartaren

Mon 14 Dec 2020 18:44

#10

Anonym (Mim) skrev 2020-12-12 20:46:58 följande:

Om ett barn misstänks ha en intellektuell funktionsnedsättning så rekommenderas att göra en utredning. VOm ett barn misstänks ha en intellektuell funktionsnedsättning så rekommenderar man att göra en utredning. Om vårdnadshavarna godkänner detta så görs en psykologisk, en social och en pedagogisk utredning. Om alla dessa visar att eleven på grund av en intellektuell funktionsnedsättning inte klarar grundskolans mål så får föräldrarna rätt till grundsärskola. Om föräldrarna godkänner blir barnet mottagen i grundsärskolan och får rätt att läsa enligt grundsärskolans kursplaner. Detta innebär inte automatiskt att eleven behöver byta klass utan hen kan gå kvar i grundskolan trots att hen läser enligt grundsärskolan.

Om skolan har en grundsärskola och rektorn anser att det är bäst för barnet kan hen besluta att barnet ska flytta till denna verksamhet.

Tack för ditt svar!

Tänk vad bra FL kan funka ibland.

När passar särskola?

INNEHÅLL