Du som är kvinna, hur skulle du känna inför att ha en bisexuell man som partner? Och du som är man, hur skulle du känna inför att ha en bisexuell kvinna som partner?
Skulle du gärna ha det, skulle du inte alls kunna ha det, eller spelar det ingen som helst roll för dig? Rösta!
Jag har haft två långa förhållanden med bisexuella tjejer. Älskade deras fantasier och historier om tjejer de haft. Den ena hade tjej "bredvid", gav en extra dimension för mig.
Är kvinna, röstade att jag absolut och gärna hade kunnat tänka mig en bisexuell man som partner. Jag tycker att det känns spännande att ha en bisexuell man och få höra hans fantasier och upplevelser. Kanske hade det öppnat upp för en trekant då. Själv är jag heterosexuell.
Fast egentligen spelar det ju ingen som helst roll om mannen jag träffar är heterosexuell eller bisexuell. Det finns ju många saker som är viktigare än just den punkten, liksom.
Kan absolut inte tänka mig det. Det är en av få saker som jag tycker känns riktigt avtändande faktiskt.
Spelar ingen större roll. Dejtade en bisexuell kille när vi var i tonåren. Ämnet berördes knappt.
Absolut INTE! Sojapojkar av alla sorter går fetbort. Det är ingen MAN att hålla i när det blåser och det är stor risk att hans perversi...jag menar "läggning" blossar upp och han måste få "utlopp" för den.
Det rör mig inte i ryggen. Jag har ju själv sex med män så varför skulle jag tycka att det är något problem med att han har det? Förstår inte...
Absolut INTE! Sojapojkar av alla sorter går fetbort. Det är ingen MAN att hålla i när det blåser och det är stor risk att hans perversi...jag menar "läggning" blossar upp och han måste få "utlopp" för den.
Varför får jag flera tummar ner? Jag motsätter mig inte någon annans personliga val eller preferenser. Jag får det bara inte att gå ihop, för egen del.
Varför får jag flera tummar ner? Jag motsätter mig inte någon annans personliga val eller preferenser. Jag får det bara inte att gå ihop, för egen del.
Säga vad man vill men har man problem med att ens partner är bisexuell så är man ju homofob, om man på allvar har problem med vad ens partner har gjort innan man ens blev ett par. Tycker man att det känns äckligt eller störande så ja, då är man homofob. Det är ju bara sanningen men uppenbarligen vill man inte veta av sanningen. Man får äcklas av det hur mycket man vill och man få ha vilka krav man vill men det går inte att säga emot att det är homofobi, för det är precis vad det är.
Varför är man så rädd för att bli kallad homofob om man faktiskt är homofob? Det är som rasister som säger jag är inte rasist men..