Behöver hjälp att ta mig vidare
Hej skulle behöva lite hjälp och erfarenheter av andra i min siuation. Är inte unik på något sett men jag har svårt att ta mig vidare i livet och känna mening med något just nu. Träffade en tjej i somras, vi blev snabbt intresserade av varandra redan ifrån start. Tiden gick och vi inledde ett förhållande. Hon bodde liten bit ifrån mig så blev en del pendlande, mest till henne då jag verkligen trivdes därborta. Saken är väl att jag väntat så länge(5år) på att träffa någon och var äntligen så glad att jag äntligen lyckades att finna någon som jag uppfattade det kände samma tillbaka. I början hade vi en liten dipp, jag hade semester och inte hon då vi visste ju inte att vi skulle träffas så vi hade ju planerat våran semester när vi båda levde själva kan man säga. så hon var hos mig på sin semester sen så kom jag till henne på min semester. När jag var där på semestern så spelade jag rätt mycket, även när hon kom hem och frågade om det var ok. för vad skulle jag göra när hon var på jobbet lixom. Så hon sa aldrig någonting, men sen kom det fram att hon tyckte vi kunde gjort annat och tyckte jag borde insett detta. Jag kan absolut hålla med om detta, samtidigt hade hon bara sagt att hon ville göra någonting så hade jag gjort detta och stängt av spelet. Ibland är det svårt att se sina egna misstag och jag brukar uppskatta om en person säger till mig bara helt enkelt. Jag åkte hem ett par dagar, sen åkte jag ner igen och vi löste allting och efter det så spelade jag inte mer utan fokuserade på att vara med henne när jag väl var där. Så kan ju säga att jag bad om ursäkt för mitt betende och ändrade på mycket saker. Allting flöt på efter det och det kändes riktigt bra i flera veckor efter det. Sen så kom jag med iden att jag kunde pendla ifrån mitt jobb till henne en vecka bara för att testa hur det fungerade inte för att flytta in för det hade varit för tidigt kan man säga. Det funkade bra i 4 dagar sen blev det lite små problem givetvis. Det började med att jag gav henne presenter, vilket hon givetvis blev glad för och jag köpte för rätt mycket pengar då jag inte har så många i mitt liv att skämma bort. Så hon kände väl att hon kunde inte ge det samma till mig, men jag kände att det gör inte mig någonting för begär inte att hon skulle köpa lika mycket till mig. hennes föräldrar och syskon kom över och hon bjöd på middag. Jag dukade givetvis och fixade med stolar och bord. Sen efter alla åkt hem så skulle det diskas och jag erbjöd mig att ta den, men nä hon skulle ta den och blev sedan irriterad av att jag inte hjälpte till. Men jag tyckte jag hade erbjudit mig. Sen dagen efter åkte jag och jobbade, hade sovit knappt 3 timmar och köra 13 mil fram och tillbaka tar på krafterna. Så när jag kom tillbaka så gav jag henne sista presenten och skrev en lapp att jag tyckte mycket om henne och att hon kunde vecka mig när hon kom hem. Hon kom hem och var ganska irriterad på att jag inte gjort någon mat och jag förklarade att jag skulle gjort det men var tvungen att få sova en stund bara. Man blir rätt trött av att pendla plus att mitt jobb är ganska fysiskt tröttande så man var rätt slut kan man säga. Det var också första gången som jag gick och la mig innan har jag inte gjort detta. Åkte hem på fredagen och då ringer hon och säger till mig att förlåt att jag var lite hård mot dig och jag sa att det gör inget så länge jag vet att du tycker om mig så är det lugnt, lite skit får man ju vara beredd på att ta ibland kände jag. Sen efter det så hörde hon inte av sig lika mycket och jag började ju givetvis oroa mig då jag tycker om henne väldigt mycket. Så hon ringde mig på onsdag och då sa jag som jag kände att jag var lite orolig för jag kände på mig att något inte är som det ska. Hon blev förvånad och passade på att swisha för en skidresa som vi skulle ha med mina föräldrar längre fram. Jag kommer ner till henne på helgen och jag gör mat, har tagit med mig mat och godis för att visa för henne att jag också vill kunna bidra och bjuda på något gott. Vi sitter och pratar och då säger hon att hon är osäker. jag korkad som jag är säger då att jag känner mig inte särkilt älskad på grund av att hon inte visade lika mycket intresse. Det slutar med att efter vi pratat så har vi sex och sen på lördagen har vi sex och sen åker vi till hennes föräldrar. Då vi skulle fira hennes födelsedag hos dom i efterhand då. Då när vi sitter där och allt är trevligt så säger hon att Jag vill gärna fira jul här och jag blev ju glad för det ville jag ju. När vi kommer tillbaka hem så frågar jag att varför hon säger att hon är osäker på oss och sen frågar det där hos sina föräldrar och då säger hon att det kanske inte blir så då. Sen frågar jag om vi ska ses igen och då säger hon att hon inte kan svara på det just nu. Sen är hon helt avstängd hela söndagen får knappt ett ord ifrån henne på hela dagen eller natten och hon säger ändå inte till mig att åka hem heller. Jag följer henne till bilen sen ger hon mig en puss och en kram och säger att hon vill ses igen. Får sedan ett sms där hon säger att vi får ge det lite tid och se hur det går säker på att det löser sig på något sett. Hör inget på ett par dagar men sen kommer ett sms, där hon frågar hur jag mår och sådant och vi småpratar lite. Ringer henne på lördagen och vi har ett långt samtal om allting och hon tycker att det dippat för tidigt och man borde vara nykär ett år innan det blir så här. Jag säger att jag tycker väl samma sak, men tycker samtidigt att vi har umgåtts väldigt intensivt och tycker då inte det är så konstigt att det kan dippa tidigt och att förhållanden går upp och ner. Det är tyst 2 dagar sen ringer hon mig och berättar om sitt ex som var en idiot som hon var med i 3år och massa annat om vad som händer i henne liv och det är ett lungt samtal utan om problem och sådant. Det går ett par dagar till och då skriver jag till henne för att kolla hur hon mår och vad hon har för sig. Då skickar hon att du kan väl komma ner imorgon om du vill. Javisst säger jag ju självklart då man blir ju glad förståss. helgen kommer vi har massa sex och har en väldigt lugn men fin helg och vi pratar om det som varit och hon visar bilder på semesterresa hon gjort och vilka jobb hon sökt osv. Så tyckte att det var en riktigt bra helg, men märkte att hon inte tog för sig på något sett utan det var jag som fick göra det mesta för att det skulle hetta till. Sen går det ett par dagar och vi hörs inför nästa helg, men säger då att hon behöver vara själv då hennes familjs hund dött och kände att hon behövde bena i det. Jag sa att självklart jag förstår och att vi kunde kolla nästa helg istället. Tiden går och jag tänker att jag ger det lite tid och hör inte av mig på ett par dagar. Sen ringer jag henne och då säger hon att hon inte saknat mig på det sättet och tyckte det var bättre att göra slut. Bara kort innan har hon sagt saker som att hon skulle kunna bli gravid med mig nu och hon hade inte varit oroad för det. hon sa också att hennes syster inte skulle slänga barnsaker just för hon tänkte på oss. Hon har också sagt saker som att hon har tur som träffade mig och att henne blir jag inte av med så lätt. Sådant här saker har hon sagt bara 2 veckor innan det tog slut. Så vi pratade i 2timmar och efter det har jag inte hört någonting ifrån henne. Jag provade att skriva för ca 2 veckor sen och tyckte vi kunde börja om på ny kula och se vad det leder till, men hon ville inte det och sen dess har jag inte hört något. Jag har fått så mycket mixade signaler ifrån henne och är fortfarande en chock för mig att det blev så här. Förlåt för långt inlägg. Mitt problem är nu att jag verkligen gått ner mig och mår dåligt varje dag och saknar henne varje dag. Vet att jag inte kan göra någonting längre utan om vi hörs så får hon höra av sig. Så jag behöver tips på vad jag kan göra för att ta mig vidare, har bokat in mig hos psykolog och funderar på att gå till vårdcentralen då detta verkligen tog hårt på mig som människa. Problemet har alltid varit att jag längtat så mycket till att träffa någon att dela livet med och har aldrig gillat att sitta själv. Just nu är livet riktigt mörkt och hoppas ofta på att jag aldrig ska vakna upp igen. Vet inte hur jag ska bli glad igen för allt känns så trist och saker jag brukade tycka om är inte ens roligt längre. Känner mig värdelös som person och känns som ett misslyckande ifrån min sida och känns som allt är mitt fel. Vill skriva till henne och förklara varför jag gjorde som jag gjorde i vissa lägen, men vet att det inte kommer hjälpa. Men samtidigt inte kul att må som jag gör och ha dom tankarna jag har. Så all hjälp uppskattas. Det enda jag ville var att visa henne hur mycket jag tyckte om henne och tog henne aldrig för givet, utan sa hon att hon störde sig på något så gjorde jag inte dom sakerna efter det, känns som jag tappat bort mig själv och jag är dömd att leva ensam och är rädd för att träffa någon ny då jag är rädd att det ska bli på samma sett igen. Ibland önskar jag aldrig jag träffat henne, för jag mådde ganska så ok innan. Men samtidigt är jag så glad för att jag träffade henne. Förlåt för långt inlägg men är verkligen på en mörk plats just nu och ser ingen utväg. Orkar inte jobba orkar ingenting. Johan/32 år
