Snart tonåring...men 6-7år mentalt

Med tanke på att ingen verkar älska honom, så ska ni kanske se om han kan få ett familjehem där han kan få den vård, omsorg och kärlek han förtjänar. Arma barn att behöva känna sig oälskad

Om din smabo inte heler klarara av honom varför är han då rädd att låta mamman träffa honom obevakat, då borde det inte göra något om hon tar med honom till hemlandet?

Jag tänker att diskutera dina känslor som som du beskriver dem här med likasinnande på ett öppet forum är nog inte det bästa sättet att hantera situationen. Sök dig till en samtalsterapeut istället. Du har ju upprnbaeligen känslor och tankar som du måste beaebeta med en professionell. Om dina tankar inte bara är väldigt tillfälliga efter en extremt jobbig period så bör du inte bo med ett barn som du tänker såna saker kring. Och oavsett behöver du hjälp och stöd. Något som du måste kräva att få om du känner och tänker som du beskriver.

I ditt inlägg är det så mycket som inte låter bra och det är ju uppenbart att ni som familj inte mår bra. Vad är det för hjälp som ni vill ha och som ni inte får? Vilken hjälp har ni bett om? Om din man delar dina tankar måste ni ju omedelbart söka hjälp. Inget barn ska behöva växa upp under de premisserna.

Ni som familj måste söka hjälp. Ni verkar ju redan ha kontakt med soc så ni har ju en ingång där. Be om hjälp!

Men varför har ni inte tagit honom till bup om han är så efter sig mentalt?? 

Har ni gjort någon utredning? Jag tänker att ett barn som är 6 år mentalt behöver stöd i olika former tex särskola, habilitering mm?

Har han fått en ordentlig utredning?

Varför gör ni inte en IF utredning på honom? vad väntar jni på? Att han ska må ännu sämre psykiskt pga mobbiong både hemma och io skolan? ta ert jävla ansvar idioter. 

Stackars barn. Han ber om en kram och du känner dig äcklad. Oälskade barn utvecklas inte normalt.

Om han har ett mentalt handikapp som gör att han ligger efter i utvecklingen, måste han ju få hjälp. Skolverket skriver du, vad ska de göra? Har ni talat med hans lärare, kuratorn i skolan, har ni bokat tid hos BUP för utredning och stöd?

Det låter nästan som att du och din sambo har gett upp, men han är bara 12 år om jag förstår rätt? Ju mindre ni engagerar er, desto längre kommer ni få ha honom hemma. Om han inte klarar sig själv när han är 18 kan han ju inte flytta ut, så det ligger i ert eget intresse att göra något. 

Dessutom har han väl bättre chanser att utvecklas positivt ju tidigare man sätter in stöd?