Bonusfamilj

De bor inte trångt, ett barn i dubbelsängen och ett barn i extrasäng.

Hans argument är att de är så stora att de snart inte vill sova med honom, och så är det ju så klart, men jag behöver närhet i en förhållande för att det inte ska dö ut.

När barnens mamma träffat någon ny fick de inte sova med mamman längre utan i sina egna rum, och han vill inte tvinga dem till det som hon gjorde. Så när de är hos henne sover de själva.

Han är verkligen mannen i mitt liv men jag är så rädd att detta ska göra att jag tappar allt.

Alltså, det är ju märkligt att dela säng med sina föräldrar när man ändå är 12-13 år. Jag (tjej) delade säng med min mamma länge, ända upp till 15-16 år men då hade hon ingen partner som brukade vara hos oss och sova. När jag var mindre så hade hon en partner och då brukade vi alla tre sova i samma säng, tills jag var tvungen att ha ett eget rum.

Pappa delade jag säng med länge också, men inte när han träffade sin partner. Det skulle aldrig ha fortgått då.

Anledningen till att jag delade säng med mina föräldrar så länge var att de hade vant mig vid det från tidig ålder. Jag var rädd för att sova själv och mina föräldrar tyckte också om att sova med mig. Mina föräldrar separerade när jag var mycket liten så jag bodde varannan vecka.

Jag tycker att du ska prata med din kille om det här. Säg vad du tycker och vad du känner, det är ju faktiskt viktigt för dig. Vill barnen ens sova tillsammans med honom eller är det bara han som vill sova med dem? De är faktiskt tillräckligt stora för att kunna sova i eget rum så det måste han försöka vänja både sig själv och barnen vid. När man har en partner så är det inte rimligt att den personen ska sova i barnens rum, i alla fall inte när det handlar om barn som ändå är 12-13 år gamla.

De flesta börjar sova i eget rum från mycket tidig ålder så det är inte att tvinga någon, det är ju så det blir. Du får säga till honom att du faktiskt vill sova med honom, att det är viktigt för dig i ett förhållande och att du kanske lessnar annars. Då får han väl göra vad han vill med den informationen. Du kan ju också visa honom den här tråden med efterföljande svar.

Jag håller med dig och jag hade inte sagt något om barnen var små!

Jo barnen vill sova med sin pappa.

Jag känner mig utestängd och känner mig inte hemma någonstans.

Han vill att vi ska bli en familj, men i vilken familj får den ena föräldern sova i ett av barnens rum?

Jag har mitt liv i en väska som flyttas från rum till rum utan en klar plats någonstans.

Du är inte barnens förälder! 

Jag förstår honom, att han vill "suga ur det sista" innan barnen blir mer självständiga. Du får vackert vänta på den dagen eller bryta upp.

I pappans ställe hade jag aldrig i livet kört ut barnen för att du, vuxna kvinnan, inte vill sova själv.

De kan tyckas lite väl gamla för att vara så beroende av pappans närhet för att kunna sova, men nu är det som det är och det måste du acceptera.

Du är inte barnens förälder! 

Jag förstår honom, att han vill "suga ur det sista" innan barnen blir mer självständiga. Du får vackert vänta på den dagen eller bryta upp.

I pappans ställe hade jag aldrig i livet kört ut barnen för att du, vuxna kvinnan, inte vill sova själv.

De kan tyckas lite väl gamla för att vara så beroende av pappans närhet för att kunna sova, men nu är det som det är och det måste du acceptera.

Hur mycket bor barnen hos sin pappa`? Du skriver att ni sover tillsammans varannan helg, innebär det att pappan är boendeförälder och att barnen alltid är där förutom varannan helg?

Du sover!

Sover liksom.

Det kan man lika gärna göra själv. 

Jag sover inte med min partner och det fungerar utmärkt.

Du sover!

Sover liksom.

Det kan man lika gärna göra själv. 

Jag sover inte med min partner och det fungerar utmärkt.

Hon skrev: "Han vill att vi ska bli en familj, men i vilken familj får den ena föräldern sova i ett av barnens rum?"

DEN ENA FÖRÄLDERN. Vilket hon inte är.

Det är helt upp till barnens pappa, ingen annan har faktiskt någon talan.