• Anonym (Orolig mamma)

    Barn som inte vill till pappa

    Vi separerade i somras jag och exet. Han presenterade snabbt sin nya för barnen och nu bor hon i princip hemma hos dom. Jag flyttade ut från vårt gemensamma hus, han bor kvar.

    Barnen, framförallt äldsta på 5 år, har alltid varit väldigt mammig. Jag tog all föräldraledighet och har gjort det mesta som har med barnen att göra under tiden vi bodde tillsammans. Vi har sen vi separerade kör 2-2-3 med barnen. Det funkade bra i somras. Jag protesterade när exet så snabbt ville presentera sin nya och tyckte barnen skulle få landa i allt nytt först och kanske bygga upp relationen till pappa lite, dom har varit ifrån mig väldigt få dagar innan. Men han körde på.

    Dom gillar hans nya, vilket är väldigt bra, men äldsta säger nu varje gång att han inte vill till pappa/vill döda pappa/vill förstöra pappas hus/slå pappa osv. Han vill bara bo med mig i mitt hus och kanske ev med pappas nya säger han. Han har sagt att han tycker pappa är dum för att han säger åt honom att sluta skrika när han är ledsen/arg. Jag har sagt det till exet som sa att han skulle tänka på sitt bemötande.

    Men jag vet inte hur jag ska hantera det? Försöker bekräfta att jag hör sonen och säger att jag förstår att han tycker det är jobbigt osv. Men det är starka och stora känslor när han säger att han vill döda och slå sin pappa. Förstår ju att han inte menar döda bokstavligen men det är ju ett uttryckt för något. Jättejobbigt idag när jag lämnade och han höll fast mig och var så ledsen.

    Nån med liknande erfarenhet?

  • Svar på tråden Barn som inte vill till pappa
  • Anonym (kan)

    Barn bestämmer inte i den åldern. Jag är övertygad om att dom känner dina känslor som du utstrålar.....

  • Anonym (ee)
    Anonym (kan) skrev 2020-12-27 13:36:13 följande:

    Barn bestämmer inte i den åldern. Jag är övertygad om att dom känner dina känslor som du utstrålar.....


    Och vad vet du att TS utstrålar? 

    TS, tycker du ska prata med pappan igen och föreslå att ni ska ta hjälp av socialtjänsten för det är ju något som barnet försöker förmedla här. Det betyder inte att barnet inte ska till pappa, men ni kan behöva prata med någon som är van att hantera liknande, och socialtjänsten erbjuder föräldrastöd av alla möjliga olika orsaker. Även superbra föräldrar kan behöva bolla tankar med dem ibland. De kan också, om det bedöms vara relevant, försöka lyssna på vad barnet försöker förmedla. 
    Med barnkonventionen har barn rätt att bli hörda och ert barn kanske inte upplever att ni lyssnar (eller att pappa inte lyssnar). Kan du prata med pappans nya, om inte pappan tar till sig? Jag tänker eftersom barnet verkar gilla henne. Kan ni tre vuxna prata tillsammans? 
  • Anonym (Y)
    Anonym (kan) skrev 2020-12-27 13:36:13 följande:

    Barn bestämmer inte i den åldern. Jag är övertygad om att dom känner dina känslor som du utstrålar.....


    Eller barnet känner känslorna pappan och pappans nya utstrålar.

    Andras gissningar är precis lika bra som dina.
  • sextiotalist
    Anonym (Y) skrev 2020-12-27 13:42:48 följande:

    Eller barnet känner känslorna pappan och pappans nya utstrålar.

    Andras gissningar är precis lika bra som dina.


    Barnet kan tänka sig att bo med mamma och den nya skrev ju ts. Så den nya verkar barnet gilla. Skyll inte alltid på den nya
  • Anonym (Klassiker)

    Klassisk situation faktiskt.

    Separation sker och även om den gått bra så är det ett känslomässigt trauma för barnet som barnet behöver tid att bearbeta. Pappa lyckas inte bemöta sitt barn med det emotionella stödet barnet behöver utan tycker att barnet bara ska acceptera den nya situationen och vara nöjd. Han har gått vidare. Men barnet har inte bearbetat detta klart.

    När barnet inte får känslomässigt stöd av sin ena förälder så utrycker barnet aggression. Känslorna kommer ut på annat vis.

    Här behöver pappan sätta av tid till sina barn. Spendera tid med bara dem (pappa barn aktiviteter) pappa behöver lyssna på barnen och möta dem. Trösta dem, skratta med dem, låta dem vara ledsna och svara på frågor.

    Det innebär INTE att barnen styr eller får diktera. Absolut inte. Men alla barn har rätt att bli lyssnade på och få göra sin röst hörd. Pappan behöver möta dem på ett känslomässigt plan och acceptera att sånt här kan ta tid för er barn att anpassa sig till.

    Jag tycker TS ska vända dig till BVC och få kurratprsstöd eller kontakt med BUP för att få tipps hur man bemöter detta och stöttar barnet på bästa sätt. Och pappan behöver fatta att detta inte är något att rycka på axlarna åt utan vara med och stötta.

  • Anonym (Orolig mamma)

    Jag vet inte riktigt vad för känslor jag skulle utstråla som skulle vara negativa. Jag talar alltid positivt om den nya och pappan inför barnen. När sonen säger som han gör bekräftar jag hans känslor, alltså försöker förmedla att jag hör honom, att det är okej att känna sig ledsen, besviken osv. Försöker prata med honom om hur det känns och vad han menar när han säger att han vill att pappa ska dö. Jag tänker mig heller inte att sonen ska få bestämma, isåfall skulle han redan ha bott hos mig på heltid. Jag vill att han ska ha en bra och fin relation till sin pappa.

    Barnen gillar som sagt den nya. Sonen har sagt saker som "x är snäll och pappa är dum" och som sagt att han bara vill bo med mig och henne. Har själv inte träffat henne så mycket men hon verkar vettig och bra. Jag funderar på om han känner sig sviken av pappa på nåt sätt. Jag flyttade ut och hon flyttade in rätt omgående. Hur upplevs det för en 5åring liksom?

    Ta hjälp av socialtjänst eller liknande kanske kan vara nåt. Ska prata lite med deras pappa efter dom här dagarna barnen är där. Höra hur han upplever det och vad han tänker.

  • Anonym (Orolig mamma)

    Tack för ett bra svar! Du satte ord på hur jag upplever deras pappas beteende kring detta. Han har överlag svårt att bemöta andras känslor. Det är som att han väntar på att detta ska "gå över". Han är väl den klassiska "sätta gränser genom att vara lite auktoritär" dvs inte skrika, inte säga så osv. Istället för att låta känslorna få komma och sen prata om varför sonen blir ledsen, arg, hur det känns. Bvc har jag inte ens tänkt på att jag kan få stöd från. Jättebra ju.


    Anonym (Klassiker) skrev 2020-12-27 15:13:20 följande:

    Klassisk situation faktiskt.

    Separation sker och även om den gått bra så är det ett känslomässigt trauma för barnet som barnet behöver tid att bearbeta. Pappa lyckas inte bemöta sitt barn med det emotionella stödet barnet behöver utan tycker att barnet bara ska acceptera den nya situationen och vara nöjd. Han har gått vidare. Men barnet har inte bearbetat detta klart.

    När barnet inte får känslomässigt stöd av sin ena förälder så utrycker barnet aggression. Känslorna kommer ut på annat vis.

    Här behöver pappan sätta av tid till sina barn. Spendera tid med bara dem (pappa barn aktiviteter) pappa behöver lyssna på barnen och möta dem. Trösta dem, skratta med dem, låta dem vara ledsna och svara på frågor.

    Det innebär INTE att barnen styr eller får diktera. Absolut inte. Men alla barn har rätt att bli lyssnade på och få göra sin röst hörd. Pappan behöver möta dem på ett känslomässigt plan och acceptera att sånt här kan ta tid för er barn att anpassa sig till.

    Jag tycker TS ska vända dig till BVC och få kurratprsstöd eller kontakt med BUP för att få tipps hur man bemöter detta och stöttar barnet på bästa sätt. Och pappan behöver fatta att detta inte är något att rycka på axlarna åt utan vara med och stötta.


  • Anonym (Y)
    sextiotalist skrev 2020-12-27 14:35:34 följande:

    Barnet kan tänka sig att bo med mamma och den nya skrev ju ts. Så den nya verkar barnet gilla. Skyll inte alltid på den nya


    Har du läst inlägget jag svarade på?

    Mitt inlägg var riktad mot personen som var ÖVERTYGAD att det var TS fel.

    Har egentligen inget att göra med TS ex nya , utan med hens åsikter.
Svar på tråden Barn som inte vill till pappa