• Anonym (Me)

    Skulle jag stannat?

    Skiljde oss för ett år sedan. Gjorde slut för ca två år sedan o processen tog tid.

    Nu mår jag skit. Ensam. Hatar när barnen inte är hos mig.

    Vi bråkade inte. Han var snäll o allt sånt. Men jag kände ingen åtrå. Det med sex blev bara jobbigt liksom.

    Nu tänker jag att jag var dum. Mot barnen o honom. Att jag gjorde fel o var ego. Längtade efter passion.

    Men sitter ensam o deppig. Han har ny kvinna.

  • Svar på tråden Skulle jag stannat?
  • Anonym (eee)
    Anonym (Me) skrev 2020-12-29 16:41:07 följande:

    Skiljde oss för ett år sedan. Gjorde slut för ca två år sedan o processen tog tid.

    Nu mår jag skit. Ensam. Hatar när barnen inte är hos mig.

    Vi bråkade inte. Han var snäll o allt sånt. Men jag kände ingen åtrå. Det med sex blev bara jobbigt liksom.

    Nu tänker jag att jag var dum. Mot barnen o honom. Att jag gjorde fel o var ego. Längtade efter passion.

    Men sitter ensam o deppig. Han har ny kvinna.


    Du gjorde säkerligen rätt.
    Kändes det inte bra så skulle det inte kännas bra nu heller, om ni skulle återgå till varann. Man kan ju fundera och tro att det skulle varit annorlunda men det är lätt att glömma det som gjorde att man gick. 

    men visst, parterapi hade kanske varit något, om ni inte testade det? 
  • Anonym (F)

    Jag tycker att du borde ha stannat. Ni hade t ex kunnat diskutera problemet istället, kanske han hade varit ok med att inte ha sex så ofta eller så hade ni kunnat anstränga er för att tända gnistan igen. Sen det där med "åtrå" är så överreklamerat, man kan vilja ha sex med sin partner och känna attraktion men "åtrå" är det nog inte många som har efter några års samvaro, det är nåt som mer hör till den första fasen av en relation. Enligt mig (kvinna) är sex inte särskilt intressant längre men inget jag saknar för det mesta heller. Jag skulle aldrig splittra en familj för det, då ser man till att lösa problemet för det förstör livet för många personer, främst barnen som är de som hamnar mest i kläm och får sin barndom raserad.

  • Anonym (L)

    Det är svårt att veta med den här knapphändiga infon. Försökte ni lösa problemet och i sådana fall, vad gjorde ni för att försöka lösa det?

    Man ska inte vara tillsammans med någon bara på grund av att man har barn ihop och det är ju inte heller speciellt kul att vara tillsammans med någon som man inte attraheras av. Vet du varför du slutade attraheras av honom? Varför försvann passionen? Jag tänker att om ni försökte lösa problemet men det inte gick så gjorde du inte fel som lämnade men annars kanske ni borde ha försökt locka tillbaka passionen och attraktionen, på något sätt.

    Hur som helst så vinner du ingenting på att sitta och älta i efterhand, för vad ska du göra åt saken nu? Han har ju en ny partner så det är ingen idé att sitta och älta det här. Det finns en mening med allt och det kanske inte var meningen att det skulle vara ni två, helt enkelt. Det är ju dock lätt att man förskönar bilden av det man hade och glömmer allt det negativa, när man sitter där ensam. När du träffar en ny så kommer du också att gå vidare och säkerligen sluta älta det här.

  • Anonym (meningslöst)

    Det är fullständigt meningslöst att grubbla över det. Det var då, nu är nu.

  • Anonym (A)
    Anonym (meningslöst) skrev 2020-12-29 17:33:50 följande:
    Det är fullständigt meningslöst att grubbla över det. Det var då, nu är nu.
    Håller med
  • Anonym (Mmm)

    Oavsett om du skulle ha lämnat eller ej så vinner du absolut 0 på att sitta och älta det här, för vad ska du göra åt saken nu?

Svar på tråden Skulle jag stannat?