Förlorat min mamma, nu gravid

Mitt barn är bara några år gammalt, min mamma dog i somras och då hade de träffats en handfull gånger. Han kommer aldrig komma ihåg eller vara medveten om att hon fanns. Det finns massor jag hade velat veta om min egen barndom, hur det var i vissa åldrar osv men de svaren kommer jag aldrig få. Jag tar råd från andra mammor i mitt liv istället, i alla åldrar. Och du har kanske en svärmor du kan få ett liknande stöd från istället. Se över vilka kvinnliga tillgångar du har i ditt liv, och kanske en och annan pappa till och med. Mäns erfarenheter ska inte underskattas, en del är väldigt närvarande i sina barns liv.

Min pappa dog många år innan jag själv fick barn. Trots det sörjer jag naturligtvis att han aldrig får träffa barnbarnen och de inte honom. Men det är som det är. Man får berätta om dom, visa foton, bevara minnet på andra sätt.

Förlorade min mamma när jag var i början av graviditeten och har typ noll kontakt med övriga släkt och familj.

Det var tufft och är det fortfarande, men man överlever och lär sig leta upp svaren på allt man undrar över själv.

Värst för min del har alltid varit ensamheten,att inte ha någon närstående att prata med.

Min mamma gick bort 6 v innan mitt fjärde barn föddes. De andra barnen får berätta om sin mormor :) Min mamma var sjuk en längre tid (20 mån) Cancer även för henne. Vilken fullständigt vidrig sjukdom :( Saknar såklart henne varje dag. Var svårt i början att sörja, tog mig inte tiden. Så det känns fortfarande overkligt att hon är borta. Ni vet när man tänker ?detta ska jag ringa och berätta för mamma!? Jag är glad att jag tog ut närståendepenningen sista månaden och var med henne dagligen. Jag vet hur det är :( kramar

Ingen av mina barn fick träffa mina föräldrar. Så jag vet vad du känner. Det är så mycket man kommer på att man vill fråga om, saker från när man var liten, hur man själv var som barn, om de har några tips... Det är tungt.

Förstår att det blir extra påtagligt jobbigt nu när du verkligen hade behövt henne. Jag förlorade en väldigt viktig familjemedlem i tjugoårsåldern. Går såklart inte att jämföra med mamma men jag brukar prata med honom. Har en bild med mig som jag tittar på ibland och vid alla stora viktiga glada eller ledsamma stunder så tittar jag uppåt och berättar. Nu händer det här och jag känner så här och jag önskar att du var här och kunde se det.