Vad har jag varit ihop med för person genom alla år?

Hej

Vet inte vart jag ska vända mig. Har så svårt att gå vidare efter att jag och killen gjorde slut. Gissar på att jag inte är den enda. Skulle behöva skriva av mig lite. Det är ju två sidor av varje mynt men jag behöver förklara lite av vad som hänt det senaste ur det som är min version.

Jag och den här killen träffades och blev störtförälskade. Jag blev det iallafall men tveksamt om han verkligen blev det såhär i efterhand. Hyrde ut min lägenhet och flyttade efter ett litet tag in till honom. Allt har fungerat så bra, inga bråk och inga motgångar.

Vi har rest mycket ihop och han gillar verkligen att umgås med min familj (gillade).

Vi planerade barn tillsammans och jag blev gravid. Vi var lyckliga men jag började känna mig så ensam. Jag var illamående och kände mig konstant sjuk i flera veckor.

Jag har jobbat hemifrån under pandemin och det blir träligt att bara gå hemma, men har ändå ett stressigt jobb som jag behövt fokusera på.

När brorsan var hemma hos oss började min kille bete sig konstigt. Han började bli nedvärderande mot mig och säga saker jag började skämmas för inför min bror. Min bror blev obekväm och han berättade dagen efter att 'detta känns inte bra nu när ni ska ha barn tillsammans och allt. Ser du inte att du är nedtryckt i skorna'.

Jag har inte tidigare sett denna sidan av min kille. Han har höjt mig till skyarna tidigare och satt mig på en piedistal 'jag har berättat för alla vilken bra tjej du är' men sen var jag inte värd vatten helt plötsligt. Då var jag lat som inte ställde in disken i diskmaskinen på direkten, och jag var inte driven nog som aldrig jobbar övertid. Jag saknar 'en jävla anamma'. Jag fick dessutom höra att jag är så bortskämd. Ska tilläggas att jag inte är ett dugg bortskämd på något vis! Han började också uttrycka sin oro över att ha en framtid ihop med en tjej som ska bestämma allt. Det sjuka är att jag har varit så j*vla undergiven så det är inte sant! Har inte bestämt ett skit rent ut sagt i vårt förhållande.

Ska inte försöka få det att framstå som att jag är felfri men jag fick skit för att jag råkade glömma bort vart jag la mina nycklar 'du är så himla slarvig jämt' och 'dina saker ligger ju överallt. Allt det som är stökigt här är ditt'

Jag blev ju helt förstörd och började fundera på att flytta in i min lägenhet, bli särbo. Mådde dåligt av att bli så nedtryckt. Jag fick missfall och efter det har hela livet raserats känns det som. Ingen bebis och förhållandet som gick åt skogen. Vill inte ha en relation till en kille som behandlar en tjej på det viset heller, men hela min vision om framtiden tillsammans med den här fantastiska, omtänksamma och varma mannen gick i kras. Ja, för han har faktiskt såna sidor också. Det har dom alla verkar det som.

En till sak som jag tycker är märkligt, men som många kvinnor verkar acceptera. Min kille tittade på porr samtidigt som jag var gravid, och jag frågade varför och att jag blir sårad för jag vill inte ha sånt smuts i vårt förhållande (nej jag är inte troende men har sett vad porr kan göra med relationer). Då säger han 'men du mår ju så dåligt jämt'. Är det här ett bra beteende hos en kille?

Nu när vi gjort slut skriver han meddelanden om att han har blivit så sårad. Men jag då? Jag har gått igenom missfall och nästan psykisk terror och det är han som är sårad? Han ringer runt till mina familjemedlemmar och har velat få mig till läkare för att få antidepressiva..mina föräldrar säger att dom känner inte igen mig i det han beskrivit. Han har även ljugit om att jag är så svartsjuk, men det stämmer inte. Jag blir helt förstörd, känns som att jag är en dålig människa av det han beskriver. När han spanar på tjejer och jag sa till en gång var hans svar 'jag trodde du hade kommit över sånt där'.

Snälla vart är alla bra män?

Jag vet även att jag måste släppa den här idioten men det är så fruktansvärt svårt att gå vidare.