Jag plågas av dåligt samvete.
Jag skiljde mig och splittrade familjen. Vi hade det egentligen bra, han är världens snällaste och älskade mig mycket. Det var jag som inte älskade honom.. ville inte göra nåt annat än krama honom.
Saknade att längta. Saknade passion.
Nu sitter jag ensam. Med fruktansvärt dåligt samvete. Vad har jag gjort. Mot barnen o honom.
Hur långt tid har det gått efter separationen?
1,5 år
Hur mår han och barnen idag då?
Barnen är splittrade, arga, ledsna.
Han har träffat nån ny.
Jag mår mycket dåligt över att jag gjorde så här. Jag kämpade inte. Jag kände inget.
Jag kan inte säga att jag har känslor för honom, men vi borde hållit ihop för barnen o familjen.. Vi var bra vänner och så. Varit med om mycket.
Barnen är splittrade, arga, ledsna.
Han har träffat nån ny.
Jag mår mycket dåligt över att jag gjorde så här. Jag kämpade inte. Jag kände inget.
Jag kan inte säga att jag har känslor för honom, men vi borde hållit ihop för barnen o familjen.. Vi var bra vänner och så. Varit med om mycket.
Jag plågas av dåligt samvete.
Jag skiljde mig och splittrade familjen. Vi hade det egentligen bra, han är världens snällaste och älskade mig mycket. Det var jag som inte älskade honom.. ville inte göra nåt annat än krama honom.
Saknade att längta. Saknade passion.
Nu sitter jag ensam. Med fruktansvärt dåligt samvete. Vad har jag gjort. Mot barnen o honom.
Men det var inte dåligt.. bara inte mer än vänskap från min sida. Och det är ju inte dåligt heller med vänskap. Fan vad jag mår dåligt.. stackars barnen..
Men det var inte dåligt.. bara inte mer än vänskap från min sida. Och det är ju inte dåligt heller med vänskap. Fan vad jag mår dåligt.. stackars barnen..
Hur mår din fd? Visst han har en ny men är du säker på att han inte helst av allt önskar att ni går tillbaks till varandra? Var står han i det?
Många skiljer sig lättvindigt och vissa skiljer sig absolut inte fast de absolut borde.
Mina föräldrar skilde sig och det var tufft ett tag med att anpassa sig.
Jag tycker idag att de var helt rätt. Ingen av dem va lycklig innan skilsmässan och det smittade av sig på hela miljön hemma. Det var inte lyckligt. Inte bråkigt heller men jag fick aldrig se dem nära varandra eller att de någonsin umgicks.
Idag däremot är de goda vänner och det är ju ett bättre alternativ för mig än att de bor ihop och inte är någonting. Istället för de så fick jag två gladare föräldrar och det betyder mer för mig än att de skulle va ihop för min skull vara för sakens skull.
Du har gett dig själv en till chans till lycka nu och ta vara på den så att detta inte är i onödan.
En familj idag behöver inte vara kärnfamiljen. Det ser olika ut.
Dina barn saknar dig nog massor när de inte är med dig men om pappan är bra så är de nog okej ????
Gjort är gjort. Varför grubbla över det?
Det finns ju en anledning att du gjorde det.
Att det är synd om barnen hör man ju till leda, så jävla dåligt kan det inte vara att ha dubbla familjer, julaftnar och födelsedagar. De klarar sig!
Passa på och njut istället! Snart sitter du med en ny gubbe som du tröttnat på!
"Synd om barnen" är ju bara din värdering om hur en bra familjesituation ska se ut. Finns hur många barn som helst med två familjer som har ett fullt ut tryggt och rikt liv - vem är du att säga att det är "synd" om dessa barn? För det gör du ju indirekt, när det är synd om dina bara pga er skilsmässa.
En separation och det som leder till den kan såklart vara jobbig. Flyttarna mellan hem kan vara jobbiga och att sakna den man inte bor med.
Å andra sidan får man uppleva två hem, man får uppleva två olika sätt att lösa vardagliga bekymmer på, många får en mer närvarande förälder den veckan man är på plats, man får tid med båda föräldrarna. Man kan få fler nära och kära, många får en eller två extraföräldrar i partnerns nya, med en extrasläkt som älskar en och stöttar en. Man kan få dubbelt så mycket ledigt om föräldrarna helt lägger semestrar omlott, man får kanske dubbelt av resor och högtider.
ALLA barn har olika förutsättningar i sina familjer, men det är inte skäl att vältra sig självömkan. En del har inga syskon, andra har så många syskon att de inte riktigt får utrymme. En del har syskon som kräver väldigt mycket och andra är i syskongrupper om tre där leken fungerar perfekt. En del barn har knappt någon släkt, andra har underbar men väldigt upptagen släkt, en del har inga kusiner, andra har bara kusiner som är 15 år äldre. En del har släkten 100 mil bort, en del har bara en förälder, en del har morföräldrar som inte gillar barn eller bor i Spanien och andra har en bullbakardröm till farmor i huset bredvid. En del har föräldrar som jobbar 7-17 varje dag, en del har föräldrar där båda jobbar halvtid, en del älskar djur över allt annat på jorden och har föräldrar som med glädje köper hund. Andra har föräldrar med så kraftig pälsdjursallergi att barnen knappt kan hälsa på grannens katt...
Barnen är splittrade, arga, ledsna.
Han har träffat nån ny.
Jag mår mycket dåligt över att jag gjorde så här. Jag kämpade inte. Jag kände inget.
Jag kan inte säga att jag har känslor för honom, men vi borde hållit ihop för barnen o familjen.. Vi var bra vänner och så. Varit med om mycket.
Men det var inte dåligt.. bara inte mer än vänskap från min sida. Och det är ju inte dåligt heller med vänskap. Fan vad jag mår dåligt.. stackars barnen..