Min son är 6 år gammal.
Han vill kunna springa iväg till lekplatsen själv för att leka. Det ligger ca 150 meter bort från vårt hus.
Vi bor inte i en jättestor stad men undrar hur ni låter era barn springa omkring?
När jag var liten var jag och mina kompisar överallt utan föräldrar.
Hur gör ni med era barn undrar jag?
Av vilken anledning får han inte gå dit??
Inte om det finns trafik i närheten. Då får det vänta nåt år till.
Det beror ju lite på hur vägen dit är mm. Våra barn har fått gå själva utom synhåll vid ca 6 år och med väldigt tydliga gränser. Våren det år de fyller 8 får de röra sig hyfsat fritt inom byn (villagator med hastighetsgräns 30) med undantag för att korsa vissa gator där det är lite mer trafik och vi vet att det är lite si och så med att hålla sig till hastighetsbegränsningarna. De får alltså gå tidigare till lekparken lite längre bort än till den som är närmast eftersom vägen dit är säkrare.
Springa fritt ska man inte göra när man är 6.
Vad det gäller att gå till just er lekplats så handlar det ju väldigt mycket om hur det ser ut just i ert område, när det gäller trafik, trygghet och din möjlighet att ha regelbunden uppsikt utan att behöva gå till lekplatsen.
Mina tvillingar har fått vara ute själva sen de var ungefär 6 år. De får gå till lekparken på andra sidan gatan (lugn gata och vi ser lekparken från vårt vardagsrum) och till kompisar. Kompisen som bor längst bort bor ca 800m från oss. De vet om att de måste komma och säga till om de vill gå någon annanstans än vad de sagt från början och hittills har de varit väldigt duktiga på detta (de vet om att "friheten" försvinner om de inte sköter den biten). De fyllde 7 år i höstas.
Dels beror det ju givetvis hur det ser ut i området, men det handlar också om hur barnet är. En del barn är ju helt gränslösa och de ska inte springa fritt över huvud taget. Min mamma har en unge i sitt villaområde som har lekt med min son några gånger (båda 6 år) och hon är totalt gränslös. Hon kan kliva rakt in i hallen när min mamma sitter i trädgården på baksidan och plötsligt upptäcker min mamma att tjejen står i köket eller i vardagsrummet och rotar runt bland leksakerna. När min mamma har sagt till att hon inte får lov att gå in så där, så kan hon bara säga: "Jaha, jag skulle bara kolla ifall ditt barnbarn är hemma." Det har slutat med att min mamma har börjat låsa ytterdörren fast hon är hemma och trots att det inte har behövts tidigare.
Jag är mer förundrad att barnen VILL springa iväg utan föräldrar. Hur lyckades ni introducera barnen till att våga?
Vi bodde i en liten by med tidvis tät trafik på genomfartsleden, men lugnt på vår grusade pararellväg. Sonen var nog 5-6 när han började vara ute utan oss, men vi och mamman i kompisfamiljen150 m bort (lekplats halvvägs mellan oss) styrde upp så de gick ut samtidigt alt "nu kommer J och knackar på", iaf i början
Nä 6 år tycker jag dom är för små. Min 8 åring får med GPS klocka men även där ifrågasätter jag om det är för tidigt.