Hantera relation till sin syster efter barn

Mynel

Wed 13 Jan 2021 09:40
3 svar

Citera Visa endast Anmäl

Hantera relation till sin syster efter barn

Hej.

Jag och min syster har haft en bra relation till och från sedan vi var små. Det är flera år emellan oss och hon har alltid försökt vara en form av beskyddare.

Sedan jag fick barn har hennes attityd blivit helt omöjlig att hantera!
*På BB kände hon sig ignorerad efter jag bad henne att vänta med meddelande/krav på foto etc. Det gick maximalt 3 timmar, men sedan ville hon ändå ha uppdatering. Vid tillfället behandlade de mig efter fått havandeskapsförgiftning och dottern fick gulsot så hon solade.
*När jag varit sjuk samtidigt som dottern, har hon alltid ignorerat att jag är sjuk och frågar endast om hur dottern mått.
*Invaliderat svårigheter som vi haft/uttryckt för mig och min man, med kommentarer om att "ni har det bra!". Även tagit upp hur ensamstående har det jobbigt - herregud! Klart man som ny förälder fått stor respekt för ensamstående.
*Nämnt vid flertal tillfällen att hon "är ju min syster" som om det rättfärdigar vilket beteende som helst från hennes sida, att jag ska tolerera det och vara "snäll" trots allt.
*Jag har förklarat flertal gånger att jag numera har inte tid eller ork att hålla kontakten lika ofta och svarar i den mån jag kan, ändå ifrågasätts mitt intresse av vår relation? Min dotter är viktigast nu och för att vara en bra mamma, MÅSTE jag även ta hand om mig själv.
*Jag har satt gränser vid flertal tillfällen som har blivit överkörda. Ett ex är användandet av bilder på dottern. Jag förklarade att jag ogillade att hon använde en bild jag skickat privat som jag inte lagt upp någonstans, och hon tog automatiskt själv ner den. Jag tackade för det initiativet, men någon månad senare lade hon upp en annan bild iaf.
*Hon har påpekat jag hållit dottern ifrån henne - trots att hon själv ställt in besök till oss (före Corona tider) 2-3 gånger. Likaså har hon inte ansträngt sig när dottern fyllde 1 eller det var jul - och ändå ska jag tolka att hon VERKLIGEN vill vara med i bilden?
*Jobbat på dagis ger, enligt henne, en större insikt i över hur VÅRT barn fungerar. Som de gillar att upprepa - alla barn är olika; förälder känner sitt barn BÄST!

Jag har hållit HÅRT i min tunga kan jag säga! Det är som om hon försöker få mig att må dåligt varje gång hon tar kontakt.
Jag förstår inte hennes beteende eller hur hon förväntar sig att jag ska vilja hålla kontakten?

Finns det någon annan med liknande relationer?

giftigarelationer syskon
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Hantera relation till sin syster efter barn
quetzalcoatlus

Wed 13 Jan 2021 09:49

#1

Citera Visa endast Anmäl

Det låter som om hon är svartsjuk för att hon inte tar lika stor plats i ditt liv längre. Har hon barn själv? Är hon äldre än dig? Om svaret är nej på första frågan och ja på andra, så kanske hon tycker att det är pinsamt att du fick barn före henne.

Du får helt enkelt vara tydlig med att hon fortfarande betyder mycket för dig, men att det tar enormt mycket tid att ta hand om ett litet barn, och att hon måste respektera dina gränser.
Mynel

Wed 5 May 2021 10:58

#2

Citera Visa endast Anmäl

Äldre - ja.

Hon gjorde valet att inte skaffa barn för 10-15år sedan pga hennes dåvarande, sedan har hon inte försökt själv eller med någon annan efter.
Nu är hon över 40år och anser det är försent, jag har sagt att det går fortfarande och det finns hjälp och bra undersökningar ifall hon är rädd för att barnet skulle eventuellt få missbildningar etc.. jag antar att hon är rädd i det fallet också.

Det är så mycket arbete för att få henne att känna sig bra och sedd, tid och ork jag inte har. Jag vet att hon har gått hos psykolog, osäker om hon fortsatte, men hon är känd för att ge upp när det inte stämmer överens med hur hon ser sig själv/verkligheten.
Jag anar att hon är en narcissist, samt är medberoende. Varje gång hon går in i en relation slänger hon bort de flesta delarna av sig själv och djupdyker ner i sin nya killes intresse/kompisar etc, och sen i slutändan börjar hon hata honom för det. Ibland förstår hon att hon har problem och svär på att inte göra samma sak, men det sker ändå.

Hursom... jag har efter 1års tid, med ojämna mellanrum där jag satt gränser och förklarat min del, fått förklarat för mig att jag är självisk - olikt henne och att jag verkar ointresserad av hennes liv, varpå hon tackade för sig i ett SMS.
Det är alltid samma dramatik, jag känner igen den från en tid i mitt liv när jag mådde dåligt, men sökte hjälp. Jag har informerat henne om att söka hjälp och att jag har ingen ork/tid.

(Innan min syster var det min mamma som mådde dåligt och 2015 beslutade hon för att avsluta sitt liv, efter att ha kämpat sedan 18års ålder.)

Jag känner mig fortfarande som ett frågetecken, förolämpad och sårad. Vad hon än ville uppnå, så var det fel sätt. Jag har varit passiv, men har även behövt skydda mig själv och vår dotter från en eventuell labil person.

Jag känner mig hjälplös och bara slut vid detta laget. Min dotter betyder allt för mig och där kommer jag fortsätta lägga energin som jag väl har.
quetzalcoatlus

Wed 5 May 2021 13:12

#3

Citera Visa endast Anmäl

Mynel skrev 2021-05-05 10:58:19 följande:
Äldre - ja.

Hon gjorde valet att inte skaffa barn för 10-15år sedan pga hennes dåvarande, sedan har hon inte försökt själv eller med någon annan efter.

Nu är hon över 40år och anser det är försent, jag har sagt att det går fortfarande och det finns hjälp och bra undersökningar ifall hon är rädd för att barnet skulle eventuellt få missbildningar etc.. jag antar att hon är rädd i det fallet också.

Det är så mycket arbete för att få henne att känna sig bra och sedd, tid och ork jag inte har. Jag vet att hon har gått hos psykolog, osäker om hon fortsatte, men hon är känd för att ge upp när det inte stämmer överens med hur hon ser sig själv/verkligheten.

Jag anar att hon är en narcissist, samt är medberoende. Varje gång hon går in i en relation slänger hon bort de flesta delarna av sig själv och djupdyker ner i sin nya killes intresse/kompisar etc, och sen i slutändan börjar hon hata honom för det. Ibland förstår hon att hon har problem och svär på att inte göra samma sak, men det sker ändå.

Hursom... jag har efter 1års tid, med ojämna mellanrum där jag satt gränser och förklarat min del, fått förklarat för mig att jag är självisk - olikt henne och att jag verkar ointresserad av hennes liv, varpå hon tackade för sig i ett SMS.

Det är alltid samma dramatik, jag känner igen den från en tid i mitt liv när jag mådde dåligt, men sökte hjälp. Jag har informerat henne om att söka hjälp och att jag har ingen ork/tid.

(Innan min syster var det min mamma som mådde dåligt och 2015 beslutade hon för att avsluta sitt liv, efter att ha kämpat sedan 18års ålder.)

Jag känner mig fortfarande som ett frågetecken, förolämpad och sårad. Vad hon än ville uppnå, så var det fel sätt. Jag har varit passiv, men har även behövt skydda mig själv och vår dotter från en eventuell labil person.

Jag känner mig hjälplös och bara slut vid detta laget. Min dotter betyder allt för mig och där kommer jag fortsätta lägga energin som jag väl har.

Baserat på det du skriver här tycker jag du allvarligt ska överväga att bryta kontakten med henne. I synnerhet om hon är narcissist. Man måste inte ha kontakt med sin syster. Det låter som om du bara ger i er relation, medan hon bara tar.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hantera relation till sin syster efter barn

Hantera relation till sin syster efter barn

INNEHÅLL