Borde jag satsa för relation?

Jag träffade en tjej i ett halvår, men vi slutade ses för ett tag sedan. Vi var inte tillsammans, och från början så var båda med på att vi bara sågs utan press på att det skulle bli mer. Ingen av oss träffade andra under tiden vi sågs, och utåt verkade det säkert som att vi var tillsammans. Jag är 17 år och hon är 18 år.

Anledningen att vi slutade ses var att något har hänt i hennes familj. Det är precis lika diffust som det låter. Det gick tre veckor mellan att vi sågs sista gången och att hon berättade det här, och det dök upp saker som gjorde att vi inte kunde ses där emellan. Då hade vi alltså setts i ett halvår men att något hade hänt var det enda hon ville säga, och dessutom ville hon ta det över sms. Hon förklarade att hon mådde väldigt dåligt och att jag blev en sak för mycket att fokusera på just nu samt att hon inte skulle kunna få känslor för någon just nu. Jag har fortfarande ingen aning om vad som har hänt och jag förklarade att jag ville snacka och förstå vad som hänt, men hon ville bara släppa det. Att hon inte ville snacka eller ses på riktigt när hon bara några dagar tidigare hade förslagit att vi skulle ses tyckte jag bara kändes sjukt konstigt. Det var som att prata med en vägg, och hon sa bara att hon hade sagt allt hon kunde säga, och hon sa också att hon inte kunde "hantera" att ses på riktigt. 

Sen vi började ses så har jag känt att det inte leder någonstans och att det har känt lite poänglöst att ses, för hon är väldigt dålig på att kommunicera, och det har känts väldigt ytligt. Jag fick först nu reda på att hon mådde dåligt, hon förklarade att hon inte pratade om det med folk, förutom hennes bästa vän. Under tiden vi sågs hade vi inte heller direkt roligt, vi gillade att umgås men vi skrattade inte så mycket tillsammans och vi hittade aldrig på saker. Vi sågs och myste, kollade film och sånt. 

Jag trodde inte att jag brydde mig så mycket om relationen, men när det tog slut så påverkade det mig ändå mycket mer än jag trott det skulle. Det tog ungefär en vecka innan jag kände mig "normal" igen vilket ju är relativt kort tid, och jag hittade dagligen på saker, tränade och träffade vänner. Jag började även snacka lite löst med en annan tjej om att ses någon gång. Sen helt plötsligt efter ytterligare några veckor där jag känt mig helt okej så började jag plötsligt bry mig igen, och fick nån vilja att "göra om göra rätt". Börja träffas igen och vara öppen med hur jag känner och hitta på saker, helt enkelt bete mig mer som att vi var ihop och även bli ihop.

Jag kan skriva en lista på anledningar till varför jag inte borde sakna henne, dels eftersom hon var så dålig på att kommunicera vilket även påverkade mig negativt, att vi inte hade speciellt kul och att det inte kändes som att det ledde någonstans. Efter hur hon hanterade vårat "brake up" på sms och allt så tyckte jag att det kändes som att jag hade att göra med någon betydligt yngre och jag tappade näst intill allt intresse. Jag vet inte varför jag skulle vilja träffa henne igen men jag har någon tro på att om jag betedde mig "rätt" och var bekräftande och öppen med att vi sågs etc, med andra ord bete mig som en pojkvän, så skulle resten lösa sig och med mer motivation från mig så skulle vi även ha roligare. Det var just mitt "ointresse" som höll tillbaka relationen förra gången. Jag vet inte vad jag borde göra för att nu har jag faktiskt all den motivation som förut saknades men när jag tänker rationellt så förstår jag inte varför jag plötsligt saknar henne så mycket. Eftersom att hon är så dålig på att kommunicera så går det inte heller att nå fram till henne riktigt. Om jag skulle höra av mig och föreslå att vi skulle ses så skulle det inte bli av på grund av detta. Jag tänker att min enda chans är att prata med henne på riktigt och få henne att förstå hur jag känner men jag har ingen möjlighet att prata med henne på riktigt just nu. Hon är bara inte den handlingskraftiga typen och som hon förklarade det så är det emotionellt för jobbigt att snacka på riktigt. Vet återigen inte varför jag vill lägga så mycket energi på någon som jag av erfarenhet inte har så speciellt roligt med, bara för att jag har någon romantiserad bild i huvudet om att allt dåligt skulle bli bra om vi började ses igen. Hur tycker ni att jag borde göra? Skulle kunna träffa den andra tjejen och förmodligen kunna gå vidare ganska snabbt, men just nu vill jag inte gå vidare.

Vet att det blev en lång och rörig text men det går inte så bra att förklara i ord den exakta situationen;p