Forum Ofrivillig barnlöshet - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Depression & ofrivillig barnlöshet..

    Ons 13 jan 20:26 Läst 0 gånger Totalt 11 svar
    Ons 13 jan 20:26

    Har försökt i snart två år med min sambo att skaffa barn utan att lyckas vilket får mig att må dåligt. Har haft sån barnlängtan sen vi vart tillsammans o ännu mer sedan vi förlovade oss. Mannen jag vill leva mitt liv med, o det verkar som om vi inte kan få barn.

    Har börjat få sån extrem depression, som börjar dagen då jag får min men för att jag inser att jag inte är gravid. Kan sitta o gråta i flera timmar o blir enligt min sambo svår att kontakta samt agressiv. Min sambo säger att jag måste sluta tänka på det, måste få ro i kroppen o sinnett etc.. Men det är väldigt svårt.

    Svåraste är nog att han redan har ett barn sen en tidigare relation. Vilket gör att jag känner mig aningen avundsjuk o svartsjuk på att nån han inte ens vill tillbringa livet med har barn med MIN fästman o inte jag... Jag tycker om hans dotter jättemycket men när jag ser henne kan jag inte låta bli att tänka "Att hon kanske är det enda barnet han kunde få" Vet att det låter dumt men har svårt att inte tänka så.

    Varför kan inte vi få barn? Är det jag? Är det han? Båda?

    Vill höra lite råd o om nån annan är i en liknande situation..

  • Ons 13 jan 21:15 #1

    Har ni sökt hjälp ? Annars se till att göra det, det finns hjälp att få. Om man försökt i ett år så får ni göra en utredning för att se varför ni är barnlösa,sedan utgå därifrån vad som kan göras. Vilken ålder är ni i?

    Har varit i din sits och förstår precis, min man har två barn sedan tidigare, vi har försökt få barn i 2,5 år själva. Varje månad när mensen kom var hemsk, jag kunde gråta hur mycket som helst! Jag känner igen den där avundsjukan! Hatade när han umgicks eller ens pratade om sina döttrar, som tur var är dom vuxna så jag slapp träffa dom så ofta. Hade superdåligt samvete för det, även när andra pratade om barn blev jag avundsjuk. Tålde inte att höra det och undvek gravida!

    Nu är jag gravid i v 10 efter ivf och nu känner jag ett stort intresse även för andras barn och gravida! Känner inte alls den där jobbiga avundsjukan eller deppigheten längre heller utan ren lycka!

  • Ons 13 jan 22:03 #2

    Jag är 21 o min sambo 30. Hans dotter är 5.

    Skulle vilja söka hjälp men har inga pengar för läkarvård, lever på socialbidrag än så länge(sambon pluggar till chafför). O jag var in till läkare en gång i december på grund av smärta i livmodern vid samlag o rörelse. Dom såg inget fel, det gick till slut över. Läkaren sa även då att jag skulle snart ha ägglossning o att jag hade massa ägg. Sambon fortsätter tjata om att jag måste finna ro. O ärligt talat så blir jag bara arg o irriterad när han säger så ????

    Grattis till dig! Önskar dig lycka till.

  • Ons 13 jan 22:16 #3
    Miarau skrev 2021-01-13 20:26:35 följande:

    Har försökt i snart två år med min sambo att skaffa barn utan att lyckas vilket får mig att må dåligt. Har haft sån barnlängtan sen vi vart tillsammans o ännu mer sedan vi förlovade oss. Mannen jag vill leva mitt liv med, o det verkar som om vi inte kan få barn.


    Två år är lång tid att göra försök utan att du blivit gravid. Det är omöjligt att sia om orsakerna till att det inte verkar lyckas. Ni behöver nog göra en utredning för att få veta vad det beror på. Det kan ju visa sig vara så enkelt som att du bara behöver spola äggledarna
  • Ons 13 jan 22:27 #4
    SvenOlsson skrev 2021-01-13 22:16:31 följande:

    Två år är lång tid att göra försök utan att du blivit gravid. Det är omöjligt att sia om orsakerna till att det inte verkar lyckas. Ni behöver nog göra en utredning för att få veta vad det beror på. Det kan ju visa sig vara så enkelt som att du bara behöver spola äggledarna


    Jo. Kan vara så. Tack för svar!
  • Ons 13 jan 22:27 #5
    soltroll skrev 2021-01-13 21:15:37 följande:

    Har ni sökt hjälp ? Annars se till att göra det, det finns hjälp att få. Om man försökt i ett år så får ni göra en utredning för att se varför ni är barnlösa,sedan utgå därifrån vad som kan göras. Vilken ålder är ni i?

    Har varit i din sits och förstår precis, min man har två barn sedan tidigare, vi har försökt få barn i 2,5 år själva. Varje månad när mensen kom var hemsk, jag kunde gråta hur mycket som helst! Jag känner igen den där avundsjukan! Hatade när han umgicks eller ens pratade om sina döttrar, som tur var är dom vuxna så jag slapp träffa dom så ofta. Hade superdåligt samvete för det, även när andra pratade om barn blev jag avundsjuk. Tålde inte att höra det och undvek gravida!

    Nu är jag gravid i v 10 efter ivf och nu känner jag ett stort intresse även för andras barn och gravida! Känner inte alls den där jobbiga avundsjukan eller deppigheten längre heller utan ren lycka!


    Jag är 21 o min sambo 30. Hans dotter är 5.

    Skulle vilja söka hjälp men har inga pengar för läkarvård, lever på socialbidrag än så länge(sambon pluggar till chafför). O jag var in till läkare en gång i december på grund av smärta i livmodern vid samlag o rörelse. Dom såg inget fel, det gick till slut över. Läkaren sa även då att jag skulle snart ha ägglossning o att jag hade massa ägg. Sambon fortsätter tjata om att jag måste finna ro. O ärligt talat så blir jag bara arg o irriterad när han säger så ????

    Grattis till dig! Önskar dig lycka till.
  • Tor 14 jan 17:48 #8

    Det kommer att lösa sig förr eller senare. Du är ung och har tid på dig även om du säkert vill ha barn nu, nu, nu. Tänk på att om det nu vore så illa att en av er inte kan få barn så finns det alternativ med ägg- eller spermadonation. Tyvärr måste ni vänta några år till innan ni kan få landstingsfinansierad fertilitetshjälp.

    Jag känner flera unga par som ändå fått kämpa i flera år innan de blivit gravida.

  • Tor 14 jan 21:24 #7
    MinaBernt skrev 2021-01-14 17:48:56 följande:

    Det kommer att lösa sig förr eller senare. Du är ung och har tid på dig även om du säkert vill ha barn nu, nu, nu. Tänk på att om det nu vore så illa att en av er inte kan få barn så finns det alternativ med ägg- eller spermadonation. Tyvärr måste ni vänta några år till innan ni kan få landstingsfinansierad fertilitetshjälp.

    Jag känner flera unga par som ändå fått kämpa i flera år innan de blivit gravida.


    Grejen är det att om nån av oss är infertil så förblir vi barnlösa. Jag skulle tyvärr inte vilja ha sperm/ägg donation då jag inte skulle känna att det är vårat barn.. Vet att många andra gör så men för mig skulle det tyvärr inte vara ett alternativ. Så om nån av oss är infertila skulle jag bli förkrossad....
  • Fre 15 jan 21:38 #8
    Miarau skrev 2021-01-14 21:24:28 följande:

    Grejen är det att om nån av oss är infertil så förblir vi barnlösa. Jag skulle tyvärr inte vilja ha sperm/ägg donation då jag inte skulle känna att det är vårat barn.. Vet att många andra gör så men för mig skulle det tyvärr inte vara ett alternativ. Så om nån av oss är infertila skulle jag bli förkrossad....


    Jag förstår att det känns mörkt just nu, men ni har alla möjligheter att bli gravida ännu.

    Träffar du en psykolog? Det låter som att du skulle behöva det.
  • Sön 17 jan 15:13 #9
    MinaBernt skrev 2021-01-15 21:38:17 följande:

    Jag förstår att det känns mörkt just nu, men ni har alla möjligheter att bli gravida ännu.

    Träffar du en psykolog? Det låter som att du skulle behöva det.


    Väntar på tid. Men har väntat jättelänge för köerna är långa att träffa psykolog här i mitt län..
  • Ons 24 feb 08:31 #10
    Miarau skrev 2021-01-17 15:13:39 följande:

    Väntar på tid. Men har väntat jättelänge för köerna är långa att träffa psykolog här i mitt län..


    Du behöver byta partner när jag va 18 va jag tillsammans med en 30 åring inga barn där... är nu 22 å tillsammans med min man på 25 vi har haft 4 graviditeter 1 abort, ett barn, sen mf och nu gravida igen :) tyvärr så är det så att allas kroppar ej går ihop, du kan läsa på om det ganska intressant men så fort dom byter partner så blir dom gravida trots att båda va fertila i förhållandet innan, bara är så visa slidor dödar vissa mäns spermier :)
  • Mån 5 apr 13:09 #11
    Miarau skrev 2021-01-14 21:24:28 följande:

    Grejen är det att om nån av oss är infertil så förblir vi barnlösa. Jag skulle tyvärr inte vilja ha sperm/ägg donation då jag inte skulle känna att det är vårat barn.. Vet att många andra gör så men för mig skulle det tyvärr inte vara ett alternativ. Så om nån av oss är infertila skulle jag bli förkrossad....


    Jag förstår dessa tankar! Det är som att välja mellan två överdådiga alternativ. Ja, med donation för man eventuellt till slut ett barn, men tänk om man ångrar och barnet känns främmande för en? Jag inser att det är en ytterst tabubelagt fråga, men ändå. Många är oroliga för anknytbingsproblematik.

    Jag tycker också att tankegångarna kring ägg-/spermiedonation vända och vrida på, för att passa den egna problematiken, situationen. Det känns ologiskt.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll