Depression & ofrivillig barnlöshet..

Har försökt i snart två år med min sambo att skaffa barn utan att lyckas vilket får mig att må dåligt. Har haft sån barnlängtan sen vi vart tillsammans o ännu mer sedan vi förlovade oss. Mannen jag vill leva mitt liv med, o det verkar som om vi inte kan få barn.

Två år är lång tid att göra försök utan att du blivit gravid. Det är omöjligt att sia om orsakerna till att det inte verkar lyckas. Ni behöver nog göra en utredning för att få veta vad det beror på. Det kan ju visa sig vara så enkelt som att du bara behöver spola äggledarna

Har ni sökt hjälp ? Annars se till att göra det, det finns hjälp att få. Om man försökt i ett år så får ni göra en utredning för att se varför ni är barnlösa,sedan utgå därifrån vad som kan göras. Vilken ålder är ni i?

Har varit i din sits och förstår precis, min man har två barn sedan tidigare, vi har försökt få barn i 2,5 år själva. Varje månad när mensen kom var hemsk, jag kunde gråta hur mycket som helst! Jag känner igen den där avundsjukan! Hatade när han umgicks eller ens pratade om sina döttrar, som tur var är dom vuxna så jag slapp träffa dom så ofta. Hade superdåligt samvete för det, även när andra pratade om barn blev jag avundsjuk. Tålde inte att höra det och undvek gravida!

Nu är jag gravid i v 10 efter ivf och nu känner jag ett stort intresse även för andras barn och gravida! Känner inte alls den där jobbiga avundsjukan eller deppigheten längre heller utan ren lycka!

Det kommer att lösa sig förr eller senare. Du är ung och har tid på dig även om du säkert vill ha barn nu, nu, nu. Tänk på att om det nu vore så illa att en av er inte kan få barn så finns det alternativ med ägg- eller spermadonation. Tyvärr måste ni vänta några år till innan ni kan få landstingsfinansierad fertilitetshjälp.

Jag känner flera unga par som ändå fått kämpa i flera år innan de blivit gravida.

Grejen är det att om nån av oss är infertil så förblir vi barnlösa. Jag skulle tyvärr inte vilja ha sperm/ägg donation då jag inte skulle känna att det är vårat barn.. Vet att många andra gör så men för mig skulle det tyvärr inte vara ett alternativ. Så om nån av oss är infertila skulle jag bli förkrossad....

Jag förstår att det känns mörkt just nu, men ni har alla möjligheter att bli gravida ännu.

Träffar du en psykolog? Det låter som att du skulle behöva det.