Är det bara jag som oroar mig för vabruari?

Jag är orolig över hur situationen kommer att bli på sjukhusen om en månad. Det är ju välkänt att februari är en månad med väldigt mycket sjukfrånvaro i Sverige.

När sjukhusen är överfulla och tragedin är ett faktum är det ju försent. Jag tycker alla runt mig oroar sig mer över att de har tråkigt och att de tappar sin träningsform snarare än hur den nära framtiden kommer att bli. Restriktioner är något de följer om de måste, annars struntar de i dem.

Jag har barn som ofta har behövt vårdas på sjukhus och jag inser att jag därför är extra orolig men jag är förbluffad över närstående som inte verkar orka ha empati med sjuka och sjukvårdspersonal längre.