• Anonym (...)
    Sat 16 Jan 2021 00:58
    2391 visningar
    15 svar
    15
    2391

    Avstannad graviditet

    Gjorde ultraljud igår. Min region har pausat alla tidiga ultraljud, så jag bokade ett privat.

    Enligt sista mens skulle jag vara i v 14 fått tid för Rul i slutet på februari. Det kändes lite långt bort.

    Så hittar hon inget hjärtljud, jag såg bilden på skärmen och konstaterade snabbt att den var så stilla. Bm mätte för att se om veckorna stämde. Kom fram till att den då var i storlek med 11+1. Hon behövde ju inte säga så mycket. Jag fattade ju.

    Nu väntar jag på att gyn på mitt sjukhus ska höra av sig för att jag ska få komma dit och de ska fastställa att det inte lever.

    Jag har fått missfall tidigare för ca 11 år sedan. Började blöda spontant då. Det var ju också en sorg så klart, men inte alls på samma sätt som nu. Det var inte I närheten av hur detta känns!

    Jag är så arg. Känner mig så oerhört sviken. Jag förstår inte hur jag ska gå tillbaka till livet igen efter detta. Jag ser bara den där stilla bilden på skärmen framför mig.

  • Svar på tråden Avstannad graviditet
  • Anonym (Anony­m)
    Sat 16 Jan 2021 08:03
    #1

    Jag vet precis hur det känns. Var med om samma sak när jag var gravid första gången. Kom till kub i v 12+ men där visade de sig att bebis dog i v 11+. Kände mig så lutad och sviken på allt. Här hade man gått runt och mått piss i flera veckor för inget alls. Blev sjukskriven drygt 3 veckor. Men kan väll säga att de psykiska såren inte läkte förens jag plussade 4 månader efter de där ultraljudet, och den gången gick det bra.

    Hoppas du har människor omkring dig som kan trösta och stötta.

  • Anonym (Hemsk­t)
    Sat 16 Jan 2021 08:48
    #2

    Beklagar :(

    Det är hemskt, hoppas du får fint stöd av nära och kära. Vi drabbades av det också, tyvärr i v.25 :(

  • Anonym (...) Trådstartaren
    Sat 16 Jan 2021 14:24
    #3

    Jo. Stöd finns. Om jag orkar ta den till mig.

    Jag glömmer bort allt en liten stund. Så kommer jag på mig själv att le till det jag ser på tvn. Så blir jag arg på mig själv.

    Jag hoppas att jag börjar spontanblöda så jag får komma vidare. Fasar att komma till sjukhuset och göra ett ultraljud till. Min sambo kommer väl inte få följa med in heller pga restriktioner. Det värsta kommer ju. Att få ut det och allt som hör till det. Vill bara att det sk vara över.

  • Anonym (Kram)
    Sat 16 Jan 2021 15:13
    #4
    Anonym (...) skrev 2021-01-16 00:58:54 följande:

    Gjorde ultraljud igår. Min region har pausat alla tidiga ultraljud, så jag bokade ett privat.

    Enligt sista mens skulle jag vara i v 14 fått tid för Rul i slutet på februari. Det kändes lite långt bort.

    Så hittar hon inget hjärtljud, jag såg bilden på skärmen och konstaterade snabbt att den var så stilla. Bm mätte för att se om veckorna stämde. Kom fram till att den då var i storlek med 11+1. Hon behövde ju inte säga så mycket. Jag fattade ju.

    Nu väntar jag på att gyn på mitt sjukhus ska höra av sig för att jag ska få komma dit och de ska fastställa att det inte lever.

    Jag har fått missfall tidigare för ca 11 år sedan. Började blöda spontant då. Det var ju också en sorg så klart, men inte alls på samma sätt som nu. Det var inte I närheten av hur detta känns!

    Jag är så arg. Känner mig så oerhört sviken. Jag förstår inte hur jag ska gå tillbaka till livet igen efter detta. Jag ser bara den där stilla bilden på skärmen framför mig.


    Åh... åh som jag lider med dig... Jag var med om liknande; det är nu 18 år sen, men jag gråter fortfarande när jag tänker på det. I mitt fall var det frågan om tvillingar, där den ena dog i v7 och blödde ut av sig själv, medan den andre kämpade på fram till v13 när hen dog och fick skrapas. Jag kom över sorgen genom att bli gravid igen, helt enkelt. Jag vet inte hur jag hade klarat det om det inte hade varit för de barn jag fått efter missfallet, så det är väl det råd jag kan ge dig: försök igen!
  • Anonym (...) Trådstartaren
    Sat 16 Jan 2021 15:35
    #5

    Det är väl lite så jag känner, försöka igen. Men jag fasar för den här veckan som kommer.

    Men det känns så långt bort att kunna försöka igen. Känns som en hel livstid tills dess.

    Tack för er omtanke ??

  • Anonym (...) Trådstartaren
    Sat 16 Jan 2021 15:36
    #6

    Skulle vara ett hjärta i slutet. Inte??

  • Anonym (Kram)
    Sat 16 Jan 2021 16:58
    #7
    Anonym (...) skrev 2021-01-16 15:35:24 följande:

    Det är väl lite så jag känner, försöka igen. Men jag fasar för den här veckan som kommer.

    Men det känns så långt bort att kunna försöka igen. Känns som en hel livstid tills dess.

    Tack för er omtanke ??


    Ja, jag förstår så himla, himla väl... Men du kommer att ta dig igenom detta också. Man klarar ju helt bisarra saker, fast det inte känns så när man är mitt i det. <3
  • Anonym (4)
    Sat 16 Jan 2021 18:31
    #8

    Beklagar verkligen! Jag har haft 4 missfall. Det första upptäcktes på VUL v.10- fostret i storlek v.7. Chocken när man ser att fostret inte lever är gräslig och jag glömmer aldrig känslan. Sen 2 tidiga där jag inte hann göra VUL. Sen ett v.14 där jag inte vågade göra VUL. Om jag gjort det hade det blivit som för dig för det var ju garanterat ett MA. De allra flesta missfall efter v.10 är MA.

    Mitt kom ut hemma det mesta. Krystvärkar, mycket blod, väldigt ont. Åkte in, läkaren karvade ut resterna utan smärtstillande och sen ville han inte ens säga att jag öht varit gravid! Så om du åker in se för gudarna till att du får smärtstillande!! Kommer det hemma så ladda med Ipren och Alvedon på maxdos. 

    Oavsett kommer du klara av det. Sörj, gråt, skrik, skriv av dig, prata av dig. Det finns ett liv sen också. En dag orkar man fortsätta försöka. Ta hand om dig! .

  • Anonym (...) Trådstartaren
    Sat 16 Jan 2021 21:18
    #9

    Jag har haft lite molande värk till och från under dagen.

    Så hoppas väl att det startar upp av sig själv snart... jag hoppas att jag slipper skrapas. när jag fick missfall för 10 år sen blödde jag ut allt själv. oavsett tänker jag se till att få ordentlig smärtlindring hem!

  • Anonym (s)
    Mon 18 Jan 2021 11:46
    #10

    Hej, 
    Åh, jag beklagar verkligen det du går igenom. Jag gick igenom samma sak förra veckan (UL för 11 dagar sedan) och det är verkligen vidrigt. Det känns som att man drömmer - "är detta på riktigt?" kan jag fortfarande fråga mig. 
    Jag vill också bara säga att jag inte tycker du ska vara allt för orolig om du skulle behöva skrapas - jag bad om en skrapning (efter att ha väntat på missfallet i 6 dagar, och jag stod inte ut längre) och det kändes verkligen ingenting. 
    Hoppas allt går bra för dig. <3 Kram!

  • Anonym (Kram)
    Mon 18 Jan 2021 18:52
    #11
    Anonym (s) skrev 2021-01-18 11:46:15 följande:

    Hej, 
    Åh, jag beklagar verkligen det du går igenom. Jag gick igenom samma sak förra veckan (UL för 11 dagar sedan) och det är verkligen vidrigt. Det känns som att man drömmer - "är detta på riktigt?" kan jag fortfarande fråga mig. 
    Jag vill också bara säga att jag inte tycker du ska vara allt för orolig om du skulle behöva skrapas - jag bad om en skrapning (efter att ha väntat på missfallet i 6 dagar, och jag stod inte ut längre) och det kändes verkligen ingenting. 
    Hoppas allt går bra för dig. <3 Kram!


    Jag håller med, skrapningen i sig är verkligen inget att oroa sig över - tvärtom. Jag upplevde det faktiskt som en lättnad att hjärnan fick en paus under tiden man var sövd. Sen var det ju lika fruktansvärt när man väl vaknade upp igen, men det hade det ju varit även utan skrapningen, så, som sagt: absolut inget att oroa dig över.
  • Anonym (...) Trådstartaren
    Mon 25 Jan 2021 13:39
    #12

    Efter en vecka fick jag bekräftat med nytt ul att graviditeten avstannat v11+0.

    Idag på sjukhuset för att blöda ut. Hade sån ångest över att behöva se fostret. Så fick jag det i handen när jag skulle torka mig på toaletten. Fy fan. Fruktansvärt!!

    Däremot verkar inte min kropp vilja få ut moderkakan. Så ska strax undersökas för att se vad nästa steg blir.

    Tack igen gör att ni delar med er om era egna erfarenheter och er omtanke!

  • Anonym (...) Trådstartaren
    Mon 25 Jan 2021 13:39
    #13

    Efter en vecka fick jag bekräftat med nytt ul att graviditeten avstannat v11+0.

    Idag på sjukhuset för att blöda ut. Hade sån ångest över att behöva se fostret. Så fick jag det i handen när jag skulle torka mig på toaletten. Fy fan. Fruktansvärt!!

    Däremot verkar inte min kropp vilja få ut moderkakan. Så ska strax undersökas för att se vad nästa steg blir.

    Tack igen gör att ni delar med er om era egna erfarenheter och er omtanke!

  • Anonym (Kram)
    Mon 25 Jan 2021 13:59
    #14
    Anonym (...) skrev 2021-01-25 13:39:31 följande:

    Efter en vecka fick jag bekräftat med nytt ul att graviditeten avstannat v11+0.

    Idag på sjukhuset för att blöda ut. Hade sån ångest över att behöva se fostret. Så fick jag det i handen när jag skulle torka mig på toaletten. Fy fan. Fruktansvärt!!

    Däremot verkar inte min kropp vilja få ut moderkakan. Så ska strax undersökas för att se vad nästa steg blir.

    Tack igen gör att ni delar med er om era egna erfarenheter och er omtanke!


    Ååhhh... åh, jag kan inte ens föreställa mig hur det måste ha känts... Skickar all styrka och kärlek jag kan Hjärta
  • Anonym (4)
    Mon 25 Jan 2021 14:38
    #15

    Åh, jag beklagar verkligen! {#emotions_dlg.flower}  Hoppas du ändå repar dig snart fysiskt och får åka hem. 

Svar på tråden Avstannad graviditet