Forum Kropp & själ Relationer
  • Gothica
    Gothic­a
    16 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    När man inte kan lämna...

    Jag o min man har snart varit ihop i 19 år, gifta i 4. Har tre barn. Vi har inte haft det riktigt bra i många år o jag har velat lämna honom många ggr. Men varje gång jag tagit upp det så blir han helt galen, vilket ger mej sån ångest att jag alltid ger upp det. Sen är det bättre ett tag o sen likadant igen. Vet inte hur många ggr det varit så. Därför tar han mej knappast på allvar längre. Sen förstår jag inte heller hur jag någonsin skulle kunna separera eftersom att jag inte har några sparpengar o inte alltför fet lön, de få hyreslgh som finns här är det flera års väntetid till o alla privata hyresvärdar har djurförbud (jag kan inte leva utan katt), jag har inget körkort så måste bo i det här området o det är ett populärt område där det väldigt sällan finns lediga lgh (inga pengar till att köpa en...). Jag känner mej fast. SÅ ensam o olycklig. Blir tokig snart. Sover dåligt o all stress o ångest över detta bryter ner mej mer o mer. Jag o min man gör inget ihop längre, vi är aldrig ensamma (inte ens i sovrummet eftersom vi delar rum m vår minsta som är 10. Endast en tunn vägg skiljer) och vi pratar knappt m varann. Otrivs nåt hemskt i lgh också som är ett renoveringsobjekt o han får aldrig nåt gjort! Han verkar aldrig bry sig om hur jag mår o känner..... ????

  • Svara i tråden
    Svar på tråden När man inte kan lämna...
  • Minimalen
    Minima­len
    #1
    Citera Visa endast Anmäl

    Ni bor i ett renoveringsobjekt och HAN har inte fått tummen ur men DU kanske själv kan sätta igång med renoveringen. Tex måla väggarna i ett rum. Sen har du velat lämna honom i flera år men ändå gift dig med honom för bara 4 år sedan. Hur tänker man om man gifter sig med någon som nån egentligen vill lämna?

  • Anonym (..)
    Anonym (..)
    #2
    Citera Visa endast Anmäl

    Nu ska jag ge lite tuff kärlek.

    1. Du har känt så här i många år, har du stått i bostadskö hela den tiden så borde du ha goda chanser. Har du trots allt valt bort bostadskö så får du stå ditt kast.

    2. Du har känt så här i många år, vad har du gjort för att påverka dina inkomster till det bättre? Barnen är inte små längre, att ta extra pass/jobba natt/helg ibland, ta ett extrajobb, rasta en hund etc. kan ge många sköna kronor för att ge en grundplåt.

    3. Varför är renoveringar enbart din mans ansvar? Du verkar ju ha mycket mer att vinna på att öka värdet på bostaden antingen så att nu kan flytta till större eller för att ge dig bättre möjligheter till bra ekonomi efter en eventuell separation.

    Såklart kan man lämna, men man kan inte stå overksam och bara titta på när livet passerar förbi.

  • Gothica
    Gothic­a
    #3
    Citera Visa endast Anmäl

    Vilka otroligt otrevliga svar. Hade väntat mej lite mer förstående o peppande svar. Nu blev jag ju bara ledsen... ???? Jag har ett jobb på nästan heltid (mkt kvällar o helger) så har absolut inte tid m något extrajobb. Jag kan ju inte renovera själv + att min man skulle bli väldigt uoprörd om jag gjorde något bakom hans rygg. Dessutom kan jag absolut inget om renovering. Aldrig renoverat nåt i hela mitt liv. Aldrig ens målat en vägg. Och det kostar ju pengar också. Vi gifte oss eftersom att hsn skulle kunna adoptera min dotter, vilket han sen aldrig brytt sig om att göra ändå. Så yttra er inte om sådant ni inte vet något om. Fråga istället. Snällt. För mej är det säkert inte lika lätt att ta itu m en separation som många andra heller, då jag lider av ångest, gad och är väldigt osäker o orolig av mej... Försök förstå istället för att dömma.

  • Anonym (..)
    Anonym (..)
    #4
    Citera Visa endast Anmäl
    Gothica skrev 2021-01-17 11:11:37 följande:

    Vilka otroligt otrevliga svar. Hade väntat mej lite mer förstående o peppande svar. Nu blev jag ju bara ledsen... ???? Jag har ett jobb på nästan heltid (mkt kvällar o helger) så har absolut inte tid m något extrajobb. Jag kan ju inte renovera själv + att min man skulle bli väldigt uoprörd om jag gjorde något bakom hans rygg. Dessutom kan jag absolut inget om renovering. Aldrig renoverat nåt i hela mitt liv. Aldrig ens målat en vägg. Och det kostar ju pengar också. Vi gifte oss eftersom att hsn skulle kunna adoptera min dotter, vilket han sen aldrig brytt sig om att göra ändå. Så yttra er inte om sådant ni inte vet något om. Fråga istället. Snällt. För mej är det säkert inte lika lätt att ta itu m en separation som många andra heller, då jag lider av ångest, gad och är väldigt osäker o orolig av mej... Försök förstå istället för att dömma.


    Återigen, det kommer inte hända av sig själv, oavsett svårigheter så får man inget serverat. Vill du lämna och förutsättningarna hindrar dig, börja med att ändra på förutsättningarna. Jag har också GAD och ADD, det har såklart gjort saker i livet svårare till och från, men min situation är min att ändra på, och det gör jag vid behov, utifrån mina förutsättningar

    Om du jobbar nästan heltid och dessutom på OB-tid så borde du ju ändå ha en helt ok inkomst, vad är det som gör att du inte kan spara utifrån den? Går det se över utgifterna och starta ett sparande? Vad är det som behöver renoveras? Ytskikt, golv, tak, klickgolv, lister etc. behövs inga speciella kunskaper till, bara tid och noggrannhet. Mycket annat krävs trots allt fackkunskap till, vilket jag gissar att din man inte heller har egentligen. Man född inte med kunskap att renovera, man lär sig. Ingen har ju sagt att du ska gå bakom ryggen på honom heller, men börja prata och planera och var delaktig och tryck på lite för att få det att hända. Kanske skulle det vara bra för er med ett gemensamt projekt som ska planeras och genomföras ihop? Om han är avigt inställd, börja med ett av barnens rum, och ta hjälp av de barn som jag gissar är minst 12+ år gamla. Även en 10-åring kan hjälpa med vissa sysslor.
  • Anonym (Plan)
    Anonym (Plan)
    #5
    Citera Visa endast Anmäl

    Du behöver ha en plan. först
    Har du egna privata lån?
    Har ni bolån, isf på hur stor procent? 
    Ställ dig i den lokala bostadskön, för privata så kan det vara först till kvarn, alla förbjuder inte husdjur.
    sätt dig ner och kolla över din ekonomi, inkomst/utgifter som inte har med boendet idag att göra då det inte är aktuellt vid flytt, vad får du kvar?
    Hur gamla/många är barnen?
    Kassakollen på FK kan visa dig hum om vad du kan ha rätt till i bostadsbidrag, kommer barnen vilja bo lika mycket, eller mest med dig/pappa? Du behöver inte fråga dem men om du vet att de kommer vara mest hos dig har du rätt till underhåll som är olika beroende på barnens ålder.
    Har du någon i din närhet du kan prata med som kan peppa dig att lägga på ett kol och få något av det jag skrivit gjort.
    Det viktigaste är att fixa en ny bostad så du rent praktiskt kan separera.
    Bostadsrätten får ni sälja eller han köpa ut dig från, då får du förhoppningsvis några kronor i fickan.
    Lägg undan pengar och börja med det nu, du måste ju ha något privat sparande!
    Om ni har gemensamt sparande så är hälften av de pengarna dina.
    Är du orolig för din säkerhet när du släpper bomben så gör det med någon annan närvarande och väldigt tätt på flytten, kolla med en kompis om du kan sova på deras soffan sista veckan om det skulle behövas. Det behöver inte vara nära vänner, har du kollegor som du kan prata med kan du alltid fråga någon av dem fast ni inte umgås privat normalt. 

  • Minimalen
    Minima­len
    #6
    Citera Visa endast Anmäl
    Gothica skrev 2021-01-17 11:11:37 följande:

    Vilka otroligt otrevliga svar. Hade väntat mej lite mer förstående o peppande svar. Nu blev jag ju bara ledsen... ???? Jag har ett jobb på nästan heltid (mkt kvällar o helger) så har absolut inte tid m något extrajobb. Jag kan ju inte renovera själv + att min man skulle bli väldigt uoprörd om jag gjorde något bakom hans rygg. Dessutom kan jag absolut inget om renovering. Aldrig renoverat nåt i hela mitt liv. Aldrig ens målat en vägg. Och det kostar ju pengar också. Vi gifte oss eftersom att hsn skulle kunna adoptera min dotter, vilket han sen aldrig brytt sig om att göra ändå. Så yttra er inte om sådant ni inte vet något om. Fråga istället. Snällt. För mej är det säkert inte lika lätt att ta itu m en separation som många andra heller, då jag lider av ångest, gad och är väldigt osäker o orolig av mej... Försök förstå istället för att dömma.


    Vi kan faktiskt bara yttra om det som du ger oss information om. Att ts sen skriver mer och mer information vartefter hen inte blir struken medhårs är faktiskt ett av de mest irriterande saker som finns på fl. Så försök att förklara allt som är relevant så fort som möjligt.
  • Anonym (Tess)
    Anonym (Tess)
    #7
    Citera Visa endast Anmäl
    Gothica skrev 2021-01-17 11:11:37 följande:

    Vilka otroligt otrevliga svar. Hade väntat mej lite mer förstående o peppande svar. Nu blev jag ju bara ledsen... ???? Jag har ett jobb på nästan heltid (mkt kvällar o helger) så har absolut inte tid m något extrajobb. Jag kan ju inte renovera själv + att min man skulle bli väldigt uoprörd om jag gjorde något bakom hans rygg. Dessutom kan jag absolut inget om renovering. Aldrig renoverat nåt i hela mitt liv. Aldrig ens målat en vägg. Och det kostar ju pengar också. Vi gifte oss eftersom att hsn skulle kunna adoptera min dotter, vilket han sen aldrig brytt sig om att göra ändå. Så yttra er inte om sådant ni inte vet något om. Fråga istället. Snällt. För mej är det säkert inte lika lätt att ta itu m en separation som många andra heller, då jag lider av ångest, gad och är väldigt osäker o orolig av mej... Försök förstå istället för att dömma.


    Är din man händig och kan renovera? Vem säger att du ska göra det utan att först prata med honom om det? Sååå svårt är det inte att spackla, slipa och måla en vägg. Kolla YouTube så är jag säker på att du fixar det.

    Dessutom håller jag faktiskt med de andra, bostadskö hade du kunnat stå i länge. Skiljer du dig så kan du alltid få bostadsbidrag osv, har du kollat upp sånt? Förstår om du älskar din katt, men är det viktigare att ha en katt eller att du själv mår dåligt? Tror du behöver

    Sätta dig ner och ta en riktig funderare, finns dom som har det värre men som klarar sig ändå.
  • Gothica
    Gothic­a
    #8
    Citera Visa endast Anmäl

    Nej han verkar tyvärr inte intresserad. Tjatat om renovering i många år. Han säger att han ska men sen händer ändå inget. Plus att vi ändå inte har några pengar till det. Visst min inkomst är väl ok men har ändå alltid dåligt m pengar o kan knappt spara nåt. Har mkt utgifter o lån att betala av och barn kostar ju.... Klart det krävs kunskaper för att renovera. Jag vet inre vad nåt av det du skriver om ens är för nåt.

  • Anonym (..)
    Anonym (..)
    #9
    Citera Visa endast Anmäl
    Gothica skrev 2021-01-17 13:21:46 följande:

    Nej han verkar tyvärr inte intresserad. Tjatat om renovering i många år. Han säger att han ska men sen händer ändå inget. Plus att vi ändå inte har några pengar till det. Visst min inkomst är väl ok men har ändå alltid dåligt m pengar o kan knappt spara nåt. Har mkt utgifter o lån att betala av och barn kostar ju.... Klart det krävs kunskaper för att renovera. Jag vet inre vad nåt av det du skriver om ens är för nåt.


    Såklart kan man lära sig enklare renoveringskunskaper och ta reda på hur man ska göra för att få ett bra underlag för målning m.m. vi är många som börjat från början med att tapetsera och byta lister för att i nästa projekt lägga golv, kakla eller regna upp en vägg. Du kan du också. Vad KAN du göra, fokusera mer på det än på det du eventuellt inte kan göra. Om ni har mycket lån? Kan de läggas om till bättre räntor, kan något betalas av helt på lite kortare tid för att minska antalet utgifter totalt sett? Övriga utgifter, är de helt nödvändiga och i så fall finns det ändå sätt att minska dem genom att byta leverantör etc? Barnen kommer fortsätta kosta pengar, och antagligen öka i utgifter fram till dess de flyttar hemifrån. Angående inkomsterna så säger du att du jobbar deltid, en självklar lösning för bättre ekonomi vore ju att gå upp till heltid för att få lite marginaler.
  • Anonym (Hepp)
    Anonym (Hepp)
    #10
    Citera Visa endast Anmäl
    Gothica skrev 2021-01-17 13:21:46 följande:

    Nej han verkar tyvärr inte intresserad. Tjatat om renovering i många år. Han säger att han ska men sen händer ändå inget. Plus att vi ändå inte har några pengar till det. Visst min inkomst är väl ok men har ändå alltid dåligt m pengar o kan knappt spara nåt. Har mkt utgifter o lån att betala av och barn kostar ju.... Klart det krävs kunskaper för att renovera. Jag vet inre vad nåt av det du skriver om ens är för nåt.


    Varför tar du upp att han inte får någon renovering gjord när ni ändå inte har pengar till det?

    Dessutom kan ni (när ni har råd) renovera tillsammans. Folk självlär sig sådant så länge det är enklare saker. El, vvs och badrum ska man lpta proffs göra.

    Skulle vara intressant att höra mannens sida av storyn.
  • Dexter dot com
    Dexter dot com
    #11
    Citera Visa endast Anmäl
    Gothica skrev 2021-01-17 09:55:30 följande:

    Jag o min man har snart varit ihop i 19 år, gifta i 4. Har tre barn. Vi har inte haft det riktigt bra i många år o jag har velat lämna honom många ggr. Men varje gång jag tagit upp det så blir han helt galen, vilket ger mej sån ångest att jag alltid ger upp det. Sen är det bättre ett tag o sen likadant igen. Vet inte hur många ggr det varit så. Därför tar han mej knappast på allvar längre. Sen förstår jag inte heller hur jag någonsin skulle kunna separera eftersom att jag inte har några sparpengar o inte alltför fet lön, de få hyreslgh som finns här är det flera års väntetid till o alla privata hyresvärdar har djurförbud (jag kan inte leva utan katt), jag har inget körkort så måste bo i det här området o det är ett populärt område där det väldigt sällan finns lediga lgh (inga pengar till att köpa en...). Jag känner mej fast. SÅ ensam o olycklig. Blir tokig snart. Sover dåligt o all stress o ångest över detta bryter ner mej mer o mer. Jag o min man gör inget ihop längre, vi är aldrig ensamma (inte ens i sovrummet eftersom vi delar rum m vår minsta som är 10. Endast en tunn vägg skiljer) och vi pratar knappt m varann. Otrivs nåt hemskt i lgh också som är ett renoveringsobjekt o han får aldrig nåt gjort! Han verkar aldrig bry sig om hur jag mår o känner..... ????


    Vad har du gjort för att det ska bli bättre mellan er, vad är hans förklaring till varför det är så här och har ni gått i familjeterapi?
  • Anonym (Tina)
    Anonym (Tina)
    #12
    Citera Visa endast Anmäl

    Varför vill han inte separera?Vad gör du en dag om han vill separera?Kan han inte flytta ut?Tuff sits för dig,men börja någonstans.Det går inte fixa allt på en dag.

  • Minimalen
    Minima­len
    #13
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Hepp) skrev 2021-01-17 14:26:39 följande:

    Varför tar du upp att han inte får någon renovering gjord när ni ändå inte har pengar till det?

    Dessutom kan ni (när ni har råd) renovera tillsammans. Folk självlär sig sådant så länge det är enklare saker. El, vvs och badrum ska man lpta proffs göra.

    Skulle vara intressant att höra mannens sida av storyn.


    Skulle tro att om mannen skrev så skulle det nog vara i något i stil med "Min fru tjatar hål i huvudet på mig om att jag ska renovera lägenheten" och sen skulle han skriva om att tjatet få honom att bli så sur att han absolut inte vill renovera. Tjat är ju det absolut sämsta att använda sig av om man vill ha något.
  • Anonym (20 år tillsammans)
    Anonym (20 år tillsa­mmans)
    #14
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag sitter här med världens mysigaste katt, självklart hade jag flyttat till en lägenhet med mina ungar om jag inte älskade eller i alla fall inte ens gillade min man, katt kan du skaffa i framtiden.
    Ett av barnen tycks ju dessutom vara vuxet så du behöver bara en bra planerad 2a.
    Jag kan inte renovera, jo dessutom om du är läskunnig och har 2 armar så är det ganska enkelt.
    Dina sjukdomar får du söka hjälp för.
    Du och din man har lika stort ansvar för boendet idag. 
    Är du inte nöjd flytta.

  • Anonym (Mia)
    Anonym (Mia)
    #15
    Citera Visa endast Anmäl
    Gothica skrev 2021-01-17 11:11:37 följande:

    Vilka otroligt otrevliga svar. Hade väntat mej lite mer förstående o peppande svar. Nu blev jag ju bara ledsen... ???? Jag har ett jobb på nästan heltid (mkt kvällar o helger) så har absolut inte tid m något extrajobb. Jag kan ju inte renovera själv + att min man skulle bli väldigt uoprörd om jag gjorde något bakom hans rygg. Dessutom kan jag absolut inget om renovering. Aldrig renoverat nåt i hela mitt liv. Aldrig ens målat en vägg. Och det kostar ju pengar också. Vi gifte oss eftersom att hsn skulle kunna adoptera min dotter, vilket han sen aldrig brytt sig om att göra ändå. Så yttra er inte om sådant ni inte vet något om. Fråga istället. Snällt. För mej är det säkert inte lika lätt att ta itu m en separation som många andra heller, då jag lider av ångest, gad och är väldigt osäker o orolig av mej... Försök förstå istället för att dömma.


    Ibland är det inte förståelse eller medkänsla man behöver. Du målar upp alla hinder för att lämna din man så att du slipper undan ansvaret för varför du är kvar. Du hittar ursäkter istället för lösningar. Du verkar samtidigt acceptera allt från din man och står inte upp för dig själv. Ni gifter er för att han ska adoptera din dotter men så göra han inte det?! Varför?

    Du har inte ens målat en vägg i ditt liv. Väntar du alltid på att andra ska ta tag i saker och ting? Vill man så kan man enkelt ta reda på hur man gör saker men du väljer att istället lyfta upp händerna och säga att du inte kan.

    Ja pengar krävs men ni är ju två som bor där. Kan du inte ens prata med din man om detta?

    En speration är aldrig enkel och många velar som du. För rädd för att ta det beslut som är jobbigt, så dem lever hellre olyckliga tills dem en dag inte kan blunda för sanningen. Har du inte funderat över att en bidragande faktor till din ångest är att du inte är ärlig mot dig själv och står upp för dig själv? Att din osäkerhet grundas på att du kör på kortet "jag kan inte", så att du inte vet din sanna styrka? För att bli stark som person måste man utvecklas att pusha sina gränser. Man måste ut i det otrygga för att kunna bli trygg där. Man måste misslyckas för att lära sig och växa som person. Sluta göm dig bakom fyra väggar och börja utmana dig själv. Ja det kommer vara tufft och din hjärna kommer skrika NEJ, men så är det för alla. Skillnaden är om man backar eller fortsätter att trycka på.

    Du behöver inget medlidande som uppmuntrat dig till eller rättfärdigar i att du stannar. Du behöver en knuff, tuff kärlek. För annars kommer inget att förändras. Du bär ansvaret för ditt liv och kvalitén i det. Är du inte nöjd så måste du göra en förändring, ingen kan gör det åt dig. Så sluta ta den enkla vägen ut.
  • Anonya
    Anonya
    #16
    Citera Visa endast Anmäl

    Tuff kärlek behövs ibland, men tycker inte att det är det de flesta här visat prov på. Det är inte alls bara att säga obekväma sanningar, vilket kan vara just det man behöver, utan också empati, förståelse och kärlek. Vi vet väldigt lite om TS och känner henne inte. Att någon annan med GAD klarar av saker betyder inte automatiskt att alla andra klarar det. Det beror på ju på hur svår problematik man har, vilken hjälp man fått, hur livet annars är och på en massa annat. För den som har en rejäl depression hjälper det tex inte med klämkäcka råd om att göra roliga saker, äta bra och rycka upp sig, tvärtom. Därmed menar jag inte att man ska tycka synd om någon, stryka medhårs och konstatera att nej, du kommer inte att klara något. Självklart inte. 


    TS, jag kan inte skriva mer just nu, men försöker återkomma imorgon med svar på ditt inlägg och inte på de andras svar som det blev nu.

Svara i tråden
Svar på tråden När man inte kan lämna...

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies