Vi kan inte prata om svåra saker

I min värld är det ju det viktigaste i ett förhållande - att man kan prata med varandra om allt.

Det är viktigt att kunna prata om det som är jobbigt, kanske är det då man egentligen behöver sin partner som mest?

Jag har varit usel på det där. Under allt för lång tid fanns jag inte där och lyssnade på min partner. Long story short, jag var rädd att "känna fel" och i förlängningen bli lämnad. Till slut lyckades jag med en psykolog hitta modet att våga ta de här samtalen. 

Har du frågat honom om varför han agerar som han gör? Kanske han känner liknande mig. I så fall råder jag honom att söka hjälp och göra det innan det är försent. 

 

Jag räknar med att man i ett förhållande finns där för varandra både i glädje och sorg. Om man inte kan, vill eller orkar stötta den man lever ihop med är man nog inte rätt för varandra.

Jag har frågat, han säger bara att han får panik. 

Frågar varför han får panik, då säger han att han inte vet varför. 

Allt annat är så jäkla bra mellan oss. Men detta, det skadar verkligen för mig. 

Har inte haft det förut, men i detta förhållande har jag varit väldigt noga med att allt ska vara "rätt o riktigt" även från mitt håll. 

Jag har haft svårt att visa känslor, vilket jag tränat massor på och nu är superduktig på osv. 

 

Jag vet inte vad som sårar mest med detta. Hur exet behandlar mig och sonen eller att min nuvarande vänder mig ryggen när jag behöver hans stöd. 

Vill verkligen inte att det ska vara så, eftersom allt annat är så bra. Men detta äter upp mig rätt mycket. 

det är inte ofta jag känner behov av att prata, men när jag gör det hinner jag knappt öppna munnen så fort han inser vad det är för ämne får han bråttom iväg. Blir konstig.. Det blir att kännas som att jag gjort fel som sagt något från första början. 

Att han inte ger dig sitt stöd är ju ett svek, så jag förstår att det inte alls känns bra. Det kanske är idé att prova att ni tillsammans går till en terapeut ?

Starkt av dig att ha gått från att ha svårt att visa känslor till att vara bra på det - jag har gjort samma resa och det har stärkt mig något otroligt.

Kanske han tycker att du pratar för mycket om ditt ex? Eller så vill han hjälpa dig lösa problemet men vet inte hur och känner sig otillräcklig?

Jag säger inte att det är så för dig, men jag kan ge ett manliga perspektiv, kanske kan det hjälpa.

-Ibland när kvinnor vill prata upplever man det som att man ältar samma saker hela tiden vilket kan kännas meningslöst.
-Prat om exekt känns mycket märkligt generellt.
-Som man vill man ofta föreslå lösningar på problem, märker man dock att det inte är intressant med någon lösning tröttnar man också snabbt.

Jag är kvinna och skulle känna mig obekväm med sådana samtal. Det är ju liksom inte hans bord. Tror det är viktigt att du hittar en terapeut som du kan pysa hos. Det är dock viktigt att ni pratar om VAD kan prata om. Förstår att du vill ha bra kommunikation men vissa saker måste man ta hjälp utifrån med. Det blir för mycket för honom kan jag tänka. 

Om ni inte kan prata om allting efter att ni varit tillsammans ett tag, så är det inget förhållande som kommer vara långsiktigt i alla fall. Att kunna vara öppen och ärlig är A och O. Dumpa säger jag.

Som jag förstår det har du hjälpt honom så att han har fått prata av sig om saker som varit jobbiga för honom, vilket han har uppskattat.

Nu har du ett ex som än idag är jobbig mot dig och ditt barn, och du vill prata av dig om detta - då drar din kille.

Nej, såhär ska det inte vara. Det viktigaste i ett förhållande är att man finns till för varandra. Att man kan prata om högt och lågt, om jobbiga saker och roliga saker. Att man hjälps åt.

Jag känner att här kan talesättet: i nöden prövas vännen appliceras Dvs det går bra för honom att dela ditt liv när det är tämligen bekymmerslöst. Men när det på något sätt är jobbigt för dig, då drar han.

Jag tycker att du ska prata med honom och höra hur han ser på detta. Tycker han att ni ska kunna prata om jobbiga saker med varandra och hämta styrka hos varandra i dessa lite sämre stunder, eller ska det vara locket på så fort det inte är något som är positivt och glädjande?

Hur ser han dessutom på att du har lyssnat och pratat med honom om hans jobbiga saker men han vill inte göra detsamma för dig?

Kanske behöver ni gå på familjerådgivning kring detta? Ofta behövs det att en utomstående, professionell, blandar sig i för att man till slut ska kunna lösa saker.

Vad är ?ett tag?? Några år? Jag tänker att du kanske behöver mer professionell samtalshjälp för att hantera ditt ex och allt som det var problem med i den relationen. Det kan ta tid att släppa allt som varit men om du efter lång tid fortfarande behöver prata om det så kan terapi vara något för dig.

Många fixar inte att höra om andras problem, generellt. Andra fixar inte att höra mycket om ex, oavsett om det är bra eller dåliga saker. Din nya man kanske är en sån person?

Många skriker att han sviker men tänk efter nu.
Om DU berättat om att din partners prat ger DIG panik skulle människor här skrikit om övergrepp....

För det du gör är att mer eller mindre kräva att du ska få ge din partner panik (genom ditt prat) och människor här ser honom som den stora svikaren som inte vill ställa upp på detta.
Jag undrar vad det är för fel på folk? Är alla narcissister och ser bara sig själva. Jag, jag, jag, jag, jag är det enda som existerar. Seriöst????

Du vet ju. Han får panik av vissa samtalsämnen. Du kan inte kräva att han ska eller kan ge dig svar på varför.
Jag gissar att ditt påtvingade samtal med honom, som ger honom panik, gör att han inte känner stöd från DIG. För det är ju så att du stödjer inte honom i hans svårigheter utan kräver, kräver, kräver och skiter fullkomligt i vad han känner.

Jag personligen anser att man aldrig kan vara allt för varandra. Det är alldeles för högst ställda krav på någon att partnern ska fixa alla ens behov. Hans svaghet(?) är att han inte kan diskutera vissa saker med dig. Det är sådan han är just nu. Om kärlek handlar om att älska i nöd och lust så älskar du honom med denna "brist", accepterar den och finner någon annan du kan prata med om dina svåra erfarenheter.

Det handlat inte om svek, han har ju sina problem att bearbeta innan han klarar av att hjälpa henne.

"Jag har frågat, han säger bara att han får panik. Frågar varför han får panik, då säger han att han inte vet varför."

Tack för din input. Du har rätt. Jag kan inte belasta honom med mina problem, han är inte roten till att jag mår dåligt och ska inte heller behöva ta hand om det hela. 

 

Ska verkligen försöka att inte ta upp detta ämne med honom mer. Tack för dina råd 

Ett sätt när att hantera situationer där man får panik är ju att undvika dem. Exempelvis säga att vissa saker vägrar jag prata om. 

Ett annat skulle kunna vara att man närmar sig situationen på ett kontrollerat sätt. Exempelvis prata med någon terapeut om paniken och vad som orsakar den. Det betyder ju inte att man behöver prata om ämnet med någon men man kan kanske ge en bättre förklaring om varför. 

Att riskera panik utan att veta varför låter ju inte som en drömsituation, så jag personligen hade nog gärna fått en bättre förståelse för hur jag fungerar.

Fast en partner ska inte heller vara en obetald terapeut.

Det måste finnas en balans.

Kanske ältar och mal du på mycket kring detta och det ger honom panik för att det väcker igenkänning som han vill undvika? Det kan ju vara så att han kämpar för att må bra och se det positiva mer er relation och så river du ner detta med prat om det förgångna?

Såklart man ska kunna prata med varandra!! Men om din tidigare relation skadar dig så är det fört och främst en terapeut du ska träffa och som får dela tyngden mesig. Din kille kanske inte ska behöva axla det allra mörkaste här?

Jag förstår er båda. Det måste till en balans där djupt samtal inte slutar med att en person dräneras på energi.

Han är en egoist som inte har problem med att han får ventilera men han orkar inte ge samma till dig, en egoistisk gris alltså. Låter som du har otur med dina killar, gå vidare.

Sorgligt.

Gäller detta även vardagliga motgångar och sorger som alla drabbas av? Kan ni prata om känslor?