Arbetslös och värdelös

Oj du måste nog prata med någon... så ska du verkligen inte behöva må. Jag är arbetslös sedan 1,5 år och har aldrig mått så bra som nu. Men så har jag massa roliga hobbies och projekt och saker att göra. Skulle jag sova bort dagarna skulle jag definitivt bli deprimerad.

Inte tänker du väl så om alla människor som är arbetslösa? Och om du inte gör det varför är du särskilt elak mot dig själv.  Ta hand om den enda relation du är garanterad att ha kvar hela livet. 

Jag tänker att arbetslösheten i Sverige kommer att öka de närmaste åren pga av covid-19. Det gör ju inte din situation bättre men det kanske kommer minska skammen av att vara arbetslös. 

Du säger ju själv att du varit i situationen tidigare och uppenbarligen kom du ur den då, det lär du göra den här gången också. 

Nu vet jag inte vilken branch det gäller och hur mycket jobb som finns att söka men jag hade nog försökt vända sysslorna. Söka jobb på dagtid och fixa med övrigt på kvällstid. Om det nu inte är så att du jobbar ien kvällsbranch så borde det vara lättare att ringa arbetsgivare på dagtid. 

Ge dig själv beting. Ringa 2 möjliga arbetsgivare eller lägga en timme på att snygga till ditt CV innan du går och lägger dig. 

Tack för svar!

Största delen som tynger mig är ekonomin, jag har inte kommit i gång med att få a-kassa ännu, men den kommer bli så låg att den inte ens täcker vår boendekostnad.

Kommer att tvingas låna pengar av familj och släkt, och det är hemskt att sjunka så lågt.

Och sen min man som är elak och nedlåtande pga av att jag inte har arbete.

Varför är du fortfarande tillsammans med din man? Är det bara detta han är elak för eller annat med? Det är ju inte friskt att han beter sig så, det är ju inte ditt fel.

Du behöver prata med nån, ni båda tillsammans med för att reda ut hans märkliga sätt att hålla dig ansvarig för sånt som händer i livet man inte kan påverka.

Bra att du söker jobb! Sök jobb under dagen så du inte bara sover bort den.

Jag har varit arbetslös i över 2 år nu, hade "bara" varit 1 år om det inte vore för att corona kom ivägen just när jag äntligen fått tag i ett jobb... känner mig också helt värdelös och stressad/ångestfylld varje dag. Jag har ju en massa tid nu men ingen lust att göra något av den, tänker bara på det här med jobben. Och det känns så hopplöst när man söker 100 jobb på en månad och inte ens en intervju. Man får väl tänka att det här är en speciell situation med pandemin och så, men om det väntas vara långvarigt så tycker jag att regeringen borde stödja även oss arbetslösa, inte bara företagare och de som redan jobbar..

Sök till alla städbolag. Du kommer få napp av alla. Så väljer du det med bäst betalt. Gå till städbolaget med ditt cv. Skicka inte mail.

Lycka till

Om jag var du så skulle jag börja läsa till något. Dom skriker efter busschaufförer. Lastbilschaufförer behövs också.

Jag förstår inte... Du pratar som att ni bara lever på din inkomst? Din man har väl ett jobb, räcker inte er gemensamma inkomst för att täcka ens boendekostnaden? I så fall måste ni direkt se er om efter någon annanstans att bo! Ni kan alltid söka socialbidrag, det täcker bara upp till en viss del så klart men ni ska åtminstone kunna ha tak över huvudet och mat på bordet då.

Och du måste prata med någon! Kontakta öppenpsyk och be om en kurator eller liknande, du är deprimerad och det finns ingen tvekan om det. Ovanpå det har du en man som behandlar dig riktigt illa, och det kommer han att fortsätta med så den kvarnstenen måste du fundera på också, om du verkligen vill ha det så.

Du har ett värde som människa, med eller utan jobb. Du är värd något för andra, och borde vara det för dig själv också. Du har säkert både släktingar och vänner som älskar och uppskattar dig, för att inte tala om era barn! Men den person vars uppskattning är viktigast är du själv, du duger som du är, du åstadkommer massor med de små resurser du har just nu, du gör det du kan utifrån din förmåga just nu. Fortsätt kämpa, och be andra om hjälp!

Det kommer säkert att ordna sig för dig. När du hittar ett jobb blir du stor i korken och läxar upp arbetslösa som inte kan ta tag i sin situation. Sett fenomenet så många gånger. Attans vad människor glömmer fort. Jag har varit arbetslös från och till för att jag inte passar in någonstans. Lärt mig acceptera det. Skäms inte för jag har antagligen kämpat hårdare än den som går på autopilot och tar bilen till jobbet varje morgon utan att fundera över det. Många tillbringar stor del av sin arbetstid med att bara stå och snacka skit. De har sin invanda miljö, sina välkända arbetskamrater och rutinuppgifter. Själv har jag haft fler jobb än jag kommer ihåg och varit ständigt ny på alla ställen. Önskar jag också hade en plats att gå till som var som ett andra hem men det är inte alla förunnat. Somliga av oss är dömda att vara frö för vinden.