• Anonym (Sårad)

    Missförstånd som förstör relationen...

    Det känns som att allt jag gör i min relation till min nyfunna flickvän blir fel. Vi har varit ihop i drygt 3 månader, vilket jag själv vet är en väldigt kort tid. Men det som hänt på senaste gör att jag har ett behov av att skriva av mig och få andras uppfattningar på vad det är som händer.

    Vi börjar med att jag normalt sett är ganska frispråkig, och även i relationer. När jag i mina tidigare relationer tittat på tv och sett en skådespelare jag tyckt varit attraktiv så har jag uttryckt det på ett lekfullt sätt, och även busat med att hålla för ögonen på min partner när en het kille dyker upp.
    Den här tjejen som jag nu träffat uttryckte redan första gången jag nämnde att jag tyckte någon person på tv;n var het, att hon inte alls uppskattade det, och då hörde jag vad hon sa och slutade med det, och har sedan dess inte gjort det igen.

    Och nu kommer vi till när allt började.

    Jag och den här tjejen brukar prata om märkliga drömmar vi drömmer på nätterna, ifall man drömt någonting konstigt. Den här morgonen var, likt tidigare morgnar, en sådan att vi båda hade drömt en massa wacko grejer. Jag berättade om min dröm, vilket var att jag och en barndomskompis, som jag aldrig riktigt tyckt om för att han hela tiden hade en översittarattityd och gjorde narr av andra, och isdrottningen i Narnia, hade en märklig trekant, där min barndomskompis inte kunde få upp den och isdrottningen förvandlades till en alien efter att trekanten var över. Det bör läggas till att jag inte ens finner isdrottningen i Narnia attraktiv. Så detta berättar jag då för min tjej på morgonen. Inget mer med det tänker jag.

    Någon dag senare, när jag åkt hem till mig, så ringer hon mig senare på kvällen och berättar att hon inte varit helt öppen med mig angående hennes sexdrömmar hon kan ha om nätterna. Att hon haft återkommande sexdrömmar om en kille som går klassen över henne på hennes universitetsprogram, och frågar vad jag tycker om det.
    Ja, man kan ju inte styra över sina drömmar, svarar jag då, så det gör mig ingenting.
    Sedan märker jag att hon är tyst, och det är som om hon inte berättat allt, utan att det finns någonting mer. Så jag frågar.


    Eller varför berättar du det? Alltså, vill du ligga med honom?



    Här börjar jag få en klump i magen, och känner mig så otroligt ledsen.


    Om jag skulle säga att det var så då? Hur skulle det kännas? Svarar hon.



    Det skulle inte alls kännas bra. Jag vill iaf just nu ha en monogam relation (detta sa jag för att jag delvis tidigare haft en öppen relation och delvis för att man aldrig kan veta vad framtiden säger, men jag känner starkt att jag vill ha en monogam relation).




    Då berättar hon att hon ljugit om hela historien, att hon och hennes bästa tjejkompis hittat på historien för att få fram om huruvida jag bryr mig om ifall hon berättar om sexdrömmar för mig, och även att hon skrivit en tråd i Jodle om detta, och att folk då undrat över mitt syfte när jag berättade om min dröm, och att det inte alls var okej etc etc. 


    Jag blir här väldigt sårad över delvis historien i sig, och delvis att hon ljugit, och att hon tillsammans med sin tjejkompis och Jodle-communityt pratat om hur fel jag betett mig, vad jag egentligen hade för bakomliggande syfte. Jag kände mig bara så bedragen och anklagad. Men jag sa ingenting, utan var mest tyst, vilket jag brukar bli när jag blir ledsen.
    Sen börjar hon prata om att hon iaf inte alls uppskattade att jag berättar om mina sexdrömmar.

    Jag hörde henne, bekräftade henne och sa att jag inte skulle göra det igen, och att jag inte hade sett den drömmen som en direkt sexdröm, men att jag skulle göra mitt bästa i att inte prata om såna saker alls till henne. Sedan sa jag även att hon gärna får ta upp såna här saker med mig, men jag gillade inte alls sättet hon gjorde det på, genom att hitta på en sån historia.

    Då börjar hon gråta och säga förlåt, och vi pratade lite till, mest att jag tröstade henne litegrann. Sen så sa jag att jag ville ta hand om mina känslor själv, i ensamhet, vilket är det sättet jag gillar att deala med mina känslor. Så efter ytterligare lite prat, när jag upplever att hon är ledsen över att hon betett sig illa (försäkrade henne om att sånt händer, att ibland råkar man säga någonting som sårar, precis som jag gjorde med sexdrömmen, att det är okej), men att hon inte grät, så sa jag att jag gärna ville ta hand om mina känslor och lägga på.

    Då får hon panik (pga tidigare trauma) över att jag håller på att lägga på, fast hon fortfarande var ledsen (vilket jag inte riktigt uppfattade, jag uppfattade det mer som att hon var ledsen över att hon råkat göra någonting dumt, ni vet, som man kan vara. Förstod inte hur ledsen hon var). Så jag stannar kvar i samtalet och tröstar henne länge länge tills hon återfått tryggheten. Jag säger sedan att det kommer ju självklart finnas situationer i framtiden där vi sårat varann såpass mycket att jag inte kommer kunna trösta henne. Detta säger jag för att lägga fram på ett snällt sätt att det inte är hållbart, även om det funkar i 98% av situationerna så kommer det ju komma situationer där jag inte kan finnas där för henne för att jag själv har så mycket känslor som jag måste se efter. Sedan frågade jag på vilket sätt hon skulle kunna  lita på att jag bryr mig om henne, och se att den enda anledningen till att jag inte skulle trösta henne är för att jag själv har känslor jag skulle behöva bearbeta. Efter delvis tröstande, delvis lite prat kring min ovillorliga kärlek till henne, och delvis att jag bara är människa som har mina fel och brister, att ibland blir det fel, så lägger vi tillslut på och jag börjar bearbeta hur sårad jag var över att historien, lögnen och hur anklagad jag kände mig.



    Dagen efter får jag ytterligare ett samtal. Den här gången var samtalsämnet om varför jag i hela friden hade velat lägga på fast jag visste att hon var ledsen. Hon såg det som ett tecken på att jag inte brydde mig om henne, och hon hade ingen riktig förståelse för hur sårad jag faktiskt hade blivit över det hon gjorde mot mig med historien, lögnen och anklagandet. Vi pratar i över 2 timmar, och i majoriteten av tiden så visste jag inte vad jag skulle säga, för i mina ögon hade jag inte gjort nåt fel alls. Visst att det hade blivit missförstånd, men vi pratade ju ut om det. Visst att jag inte hade uppfattat hur pass ledsen hon var när jag tänkte lägga på, men jag stannade ju kvar och tröstade henne så länge hon ville. Jag korrigerade missförstånden så gott jag kunde.
    Hon tog även upp i samtalet att hon inte visste var min nivå låg på, vilket var det hon egentligen försökte luska ut, var exakt min nivå låg på där jag skulle börja prioritera att bearbeta mina känslor över att trösta henne.
    Men som sagt, efter 2 timmars samtal så kändes det tillslut bra mellan oss. Hon återfick tilliten till oss, och jag kände att hon förstod att jag faktiskt hade blivit rejält sårad över det med historien. Det fanns en ömsesidig förståelse.

    Sedan blir det kväll, och jag får ytterligare ett samtal. Den här gången handlar det om en bild på instagram jag lagt upp, och att en tjej som jag låg med i somras, och som bor på andra sidan Sverige, skrivit en flörtig kommentar, och har även gjort det på en tidigare bild. På den tidigare bilden så besvarade jag hennes flörtiga kommentar med en kramsmiley och en glad smiley. Det komiska är att när jag besvarade hennes tidigare flörtiga kommentar, så gjorde jag det med en sån medvetenhet av att mitt svar var en vänlig diss till hennes sexuella flört. När jag i mitt singel-liv t.ex. skrivit eld-smileyn (att man tycker det är hett) till en tjej som lagt upp en story, och fått svar med en glad smiley och en kramsmiley, så har jag alltid tolkat det som en vänlig diss, dvs jag kommer med en sexuell flört, och den andra besvarar den enbart med vänskap. Därför gjorde jag samma sak med den här tjejen på min instagrambild. Jag har även like:at vissa av hennes bilder sedan tidigare, för att vi varit goda vänner i ca 6 år, och relationen vi hade i somras var snarare att vi båda var kåta på varann, men vi har tidigare stöttat varann i varandras relationer. Som att vi genuint vill den andre väl. Vi är med andra ord vänner som under singelperioden varit kåta och flörtat, men i grunden finns det bara en vänskap.

    Så min flickvän undrar då var min gräns går, om jag hade tyckt det var okej om hon flörtade med killar hon tidigare legat med etc etc, och att jag bara borde ha like:at hennes kommentar eller hållt mig till en smiley, att det är en snäll avvisning, medan två smileys är ett uppmuntrande till flört. Vi skrattar tillsammans åt hur klumpig jag är i sånt här, att jag är för gammal för att fatta hur många smileysar man ska använda, och hur jag hade tolkat det jag skrivit, att jag snarare hade varit lite stolt över mig själv när jag hade skrivit vad jag trodde var en vänlig diss.

    Det hon hade rätt i var att den här tjejen inte visste om att jag träffat någon (jag och den tjejen brukar inte direkt skriva med varann), så jag säger ju direkt att jag givetvis ska skriva till den tjejen och säga att jag träffat någon. Sagt och gjort, och den tjejen blir jätteglad för min skull, precis som jag hade blivit för hennes skull om hon sagt att hon träffat en kille.

    Jag skickar en bild på konversationen till mig tjej och frågar skämtsämt om detta fick godkänt enligt henne, hennes bästa tjejkompis och Jodle-communityt.



    Det som får mig att skriva allt det här är delvis att jag verkligen behövt skriva av mig, och delvis hur jag bara känner hur fel allting blivit trots att mina intentioner varit helt rena. Jag känner så starkt inombords att jag kan stå för allting jag gjort, och hur lyhörd jag varit när det väl visat sig att det blivit fel. Men jag känner mig bara så anklagad hela tiden, som att allt jag gör blir fel. Blir bara ledsen. Vad är det som egentligen händer här? Det känns bara så jobbigt att hon inte litar på mig. Som att hon försöker hitta fel.
    Vill hon inte vara tillsammans? Och försöker därför hitta fel för att få en anledning för henne själv att göra slut?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-01-26 09:56
    Ursäkta för alla märkligt långa radbyten. Skrev i Google Docs och kopierade in, och då råkade det bli såhär. Hittar inte vart man kan redigera inlägget, så antar att man inte kan det :/
  • Svar på tråden Missförstånd som förstör relationen...
  • Fiona M

    Herregud.


    Hon har för mycket bagage för att ha en relation nu.

  • Jonnynilsson

    Hon verkar vara både svartsjuk och manipulerande psykopat. Du kommer inte att bli lycklig med henne så dumpa!

  • Anonym (Biobonus)

    Jag blev less på den här tjejen bara av att läsa hur high maintenance hon är. Att tillsammans med sin kompis, och dessutom nån blogg-community, planera och utföra ett test för att kolla hur seriös du är... riktigt barnsligt och bitchigt gjort.

    Jag förmodar att det här kommer utav att hon är väldigt osäker och har ett stort bekräftelsebehov. Kanske mognar hon ut ur detta. Orkar du med dramat under tiden?

  • Anonym (Ghost)

    Hon är f*n inte frisk nånstans.... Spring medan du kan!!

  • Zaxika

    Utifrån vad du beskriver så låter ni som en dålig matchning. Man ska kunna slappna av tillsammans och tro gott om varandra.

    Inte speciellt moget att testa någon på det sättet. Jag skulle råda dig att gå vidare.

Svar på tråden Missförstånd som förstör relationen...