Snälla hjälp mig. Jag lämnade min stora kärlek för två månader sedan, var helt övertygad om att det var rätt sak att göra. Nu har jag ångrat mig. Allt känns fel. Hur kunde jag någonsin tänka att det var rätt? Nu vill inte han. Han har börjat gå vidare. Det är omvända roller nu och jag känner mig mer förkrossad än jag någonsin trodde att man kunde känna. Gråter gråter gråter. Snälla hjälp mig någon
Det är ingen tröst i stunden, det vet jag. Men det kommer bli bättre. Smärtan blir mindre.
Något att fundera över...varför lämnade du? Vad har ändrats? Finns d något som tyder på att anledningarna du lämnade för har ändrats? Saknar du HONOM eller någon?
Förstår att det känns jobbigt men tänk på att det finns anledning till att du lämnade. Det är lätt att glorifiera när man tittar i backspegeln. Minnet av en relation blir lätt så att säga mycket bättre än vad relationen faktiskt var. Människor förändras sällan och de egenskaper som fick dig att lämna finns ju kvar.
Håll dig sysselsatt, promenera, plugga, jobba, pyssla, fritidsintressen. Det blir bättre.
Tack för era svar... just nu behöver jag ta sekund för sekund, andetag för andetag. Jag kan inte förstå hur jag kunde göra såhär. Egentligen vet jag att vi sårade varandra för djupt och hade ett förhållande som var destruktivt ganska länge innan jag avbröt men det är som att just det är helt bortblåst nu. Jag tänkte sätta mig ner och skriva ner alla dåliga saker i förhållandet som fick mig att lämna, när jag var i förhållandet minns jag att listan var lång. Nu kommer jag inte på en enda grej och ångesten äter upp mig totalt när jag försöker sätta mig ner och tänka på det i detalj. Då saknar jag ännu mera.