Olika betygskrav för killar och tjejer i alla ämnen?

Nej, det tycker jag inte. 

Det finns inget kunskapskrav i idrott som handlar om att vara så snabb eller stark som möjligt, utan snarare om hur väl man utför rörelser och hur man anpassar sina rörelser efter aktivitet och omgivning. 

I de mer teoretiska ämnena handlar det till viss del om mognad, men ännu mer om hur mycket man anstränger sig och övar. Och vilka förväntningar vi som föräldrar ställer på barnen hemma. Får pojkar lika många böcker som flickorna i julklapp, t.ex? Är man nöjd när pojken läst högt i 10 minuter men förväntar sig av flickan att hon ska läsa i 15? Kommer pojken undan med minsta möjliga om han klagar på att det är tråkigt, samtidigt som flickan uppmuntras att fortsätta om hon tycker att det är kul?

Nej, absolut inte. Det vore att kliva 100 år tillbaka i tiden.

Gällande idrott så ha dlar idrott inte allt för mycket om fysisk prestation, det räcker att du deltar -inte är snabbast/starkast. Sedan ska du även kunna planera och hålla i lektionspass eller liknande vilket inte häller har med styrka snabbhet att göra.

Jag tänker såhär, utbildning har inte med kön att göra. Men jag tror vårdnadshavare behöver bli mer medveten om sin egen roll i just barns utbildning. Forskning visar att barn som har föräldrar som är involverad I barns skolgång och kämpar mot samma mål i hemmet som barnet gör i skolan presterar högre. Givet finns en arvedel som baseras på vilket utbildningsnivå barnets egna päron har, socioekonomiskbakgrund, hjälp med läxor, osv.

Men skolan gör deras del anser jag, i det stora. Så kanske behöver man som förälder lägga mer krut i sina barns skolgång för att visa att UTB ät ballt. Viktigt. Och fullt möjligt för de flesta (ej för alla).

Om det snarare är något som lärare skulle bli bättre på är väl att de skulle få bedömma prov/test utifrån anonymitet hos eleven. Detta eftersom vissa barn får fördelar pga KÖN kulturelltillhörighet, beroende på vem de har som päron. Då skulle värderingen i skrivandet höjas och inte baseras på VEM som skrivit det hela.. (många lärare är säkert duktiga men lika många brister säkert med-påstående)

Det var någon som gjorde en undersökning där prov med samma svar lämnades in till olika lärare. Har för mig att i synnerhet kvinnliga lärare hade en tendens att ge flickor fick högre betyg. Det var bara en stickprovsundersökning men gav en antydan om att människor inte alltid är medvetna om sina fördomar. Lärarna hade en högre förväntan på flickorna och satte betygen därefter. Därmed inte sagt att pojkar inte presterar sämre generellt för det gör de. Men det har inte alltid varit så. Att gå och utbilda sig var en gång i tiden något högst manligt som gjordes med stolthet. När kvinnorna tog över allt mer och till och med presterade bättre än många män så uppstod en antipluggkultur. Det blev löjligt och tjejigt att studera. Utbildning har inte samma status längre som tidigare. Ofta skiter arbetsgivare i utbildningen. Genusforskning och sådant trams har gett ett löjes skimmer över universiteten. Sådana som Eva Lundgren har tillåtits härja fritt. Gått inflation i utbildningar och allt flummigt man kan läsa. På filmuniversitetet i Göteborg fick de lära sig hur man mördar män.

Men utbildning behövs trots allt. Oroväckande att 70% av de som tar högskoleexamen är kvinnor.

Nej verkligen inte. De betygskraven du säger om idrotten finns väl inte ens? Det gjorde de i vart fall inte på 2000-talet när jag gick gymnasiet.

Själva mognaden "tjejer mognar snabbare" (om det ens stämmer) är inte intellektuellt eller kunskapsmässigt utan emotionellt. Så den typen av mognad hjälper inte någon att hålla reda på Hitlers olika närmaste män, räkna ut när två tåg möts om det ena färdas blahablahablaha eller dylik kunskap.

Själv fastnade jag nog vid 15 och var mentalt 15 ända tills 25 trots kvinnligt kön men fick inga fördelar i livet för det (tvärtom)

Felet i skolan när det gäller killar-tjejer ligger inte i betygskriterierna (fast man kan säga mycket om dem). Skolan behöver snarare anpassas innehållsmässigt så att killar kan stimuleras lika mycket som tjejer. Lärarna behöver också kompetensutveckling så att deras förhållningssätt mot killar o tjejer blir lite mer lika. Det skulle behövas män i skolan för de yngre åldrarna, ofta är det enbart kvinnlig personal. De små pojkarna behöver förebilder i manliga lärare etc.

Sen blir jag som förälder lite konfunderad över undervisningen i gymnasiet nu. Det är genus i varenda ämne och enbart inriktat mot att lyfta kvinnor. Min son läser tekniskt program och de jobbar med hur man ska få fler tjejer att läsa till civilingenjör. Men i materialet och på nätet kan man nu se att kvinnor är i majoritet på alla utbildningar och även som forskare i alla ämnesområden utom just teknik.

Så nu borde faktiskt frågan börja ställas om varför vi som samhälle inte ska eftersträva en någorlunda jämn fördelning istället för att fortsätta ge fördelar till kvinnor hela tiden. Som mamma till en kille känns det lite trist att se hur kraven på honom är så mycket högre än på tjejerna hela tiden. Vuxenvärlden är mer förlåtande mot tjejer och det känns fel tycker jag.

Som min son säger - varför kan vi inte behandla alla som personer med de egenheter personen har istället för att behandla folk (ffa barn!) utifrån vilket kön de råkar ha fötts med?

SOm du redan förstått så har du helt missuppfattat vad som bedöms tex i idrott.
Om man har ett barn som är sent i mognaden, så kanske man som förälder ska ta beslutet att låta barnet vänta med skolan eller gå om en årskurs?
Det är nog smartare än att önska att lärarna ska bedöma på olika sätt.

Eftersom man inte får betyg på mognad eller styrka/snabbhet i något ämne utan sådant som "kan argumentera utifrån flera källor och synsätt" så vore det märkligt att tex killar skulle få ett A när tjejerna får C för samma kunskapsnivå.

Något man skulle önska:
* Låt era barn, oavsett kön, lära sig läsa ordentligt. Låt inte killarna spela dator efter 10 min, samtidigt som tjejerna måste läsa 30 min.
* Låt era barn, oavsett kön, lära sig att ta hand om sina saker ordentligt. Det är inte OK att killarna slänger kläderna på golvet, tar sönder sina saker och sen får tjejerna städa efter dem tex mamma hemma eller tjejerna i gruppen vid grupparbete i skolan.
* Förvänta er att barnen gör sitt bästa i skolan, sina aktiviteter och hemma. Det är inte så noga om det blir E eller A på provet, om barnet har gjort sitt bästa. Förberett sig väl, både under lektionerna och hemma, före provet. Svarat på alla frågor så gott barnet kan, under provet, samt frågat läraren om barnet inte förstår frågorna.

Då ska du se att det blir bättre!

Jag har jobbat länge inom grundskolan och jag ser också en skillnad mellan hur pojkar och flickor presterar.

I lågstadiet beror det främst på att fler flickor än pojkar är skolmogna. Vi ser lite mer spring i benen hos pojkarna.

På vår skola löste vi det tidigt genom att senarelägga eget ansvar så långt det går eftersom vi ser att pojkarna inte fixar detta. De svarar bättre på tydliga direktiv och förväntningar. Vi delar också upp pojkar och flickor i vissa undervisningar för att få mer jämn nivå för gruppen.

Ett problem vi haft på skolan är att vissa lärare gett pojkarna högre betyg på tex skriftliga inlämningar eller diskussioner i klassen när de gjort bra ifrån sig, för att sporra och motivera dem medan flickorna som lämnat in jättebra uppsatser inte fått samma betyg då det funnits en förväntan på att de alltid levererar bra. Detta har vi behövt arbeta hårt med, att alla elever oavsett kön ska hålla likvärdig nivå och få rätt betygsättning.

Problemet vi sett en längre tid är att pojkar inte alls lägger ner samma tid och ansträngning på sina läxor som tjejerna. Och detta beror faktiskt främst på föräldrarna. Vi har sett efter våra utvärderingar och föräldrasamtal att föräldrar läser med sina pojkar mindre än föräldrar med döttrar gör. T.o.m. i samma familj där man har både son och dotter så läser man mer med dottern.

Det finns också en attityd att det är töntigt att plugga och vara ambitiös. Och medan flickorna kämpar med näbbar och klor att efterlikna och göra som killarna så är det inte detsamma vid det omvända. Killarna vill inte bli associerade med något som bedömts vara tjejigt.

Vilket är så tråkigt och hämmande för pojkarna. Killarna hos oss skulle må bra av att se upp till tjejerna mer och se dem som likvärdiga kompisar istället för en motsättning. I kompiskonstellationer med både killar och tjejer ser vi tydligt hur killarna i dessa grupper är mer motiverade till skolarbetet.

Det är också så tråkigt att se att tjejerna tycker det är jätte tufft och coolt att lyckas med teknik, fysik och träslöjd medan killarna ofta visar motstånd till hemkunskap, sykunskap och det som varit traditionellt kvinnligt. Det är därför genus hos oss är väldigt viktigt att få in i ämnena. Inte för att höja tjejerna över killarna utan för att pojkarna ska se flickorna som likvärdiga demsjälva och få draghjälp av BÅDE killar och tjejer.

[quote=80922645][quote-nick]Anonym (Läraren) skrev 2021-01-30 09:50:52 följande:[/quote-nick]Jag har jobbat länge inom grundskolan och jag ser också en skillnad mellan hur pojkar och flickor presterar.

I lågstadiet beror det främst på att fler flickor än pojkar är skolmogna. Vi ser lite mer spring i benen hos pojkarna.

På vår skola löste vi det tidigt genom att senarelägga eget ansvar så långt det går eftersom vi ser att pojkarna inte fixar detta. De svarar bättre på tydliga direktiv och förväntningar. Vi delar också upp pojkar och flickor i vissa undervisningar för att få mer jämn nivå för gruppen.

Ett problem vi haft på skolan är att vissa lärare gett pojkarna högre betyg på tex skriftliga inlämningar eller diskussioner i klassen när de gjort bra ifrån sig, för att sporra och motivera dem medan flickorna som lämnat in jättebra uppsatser inte fått samma betyg då det funnits en förväntan på att de alltid levererar bra. Detta har vi behövt arbeta hårt med, att alla elever oavsett kön ska hålla likvärdig nivå och få rätt betygsättning.

Problemet vi sett en längre tid är att pojkar inte alls lägger ner samma tid och ansträngning på sina läxor som tjejerna. Och detta beror faktiskt främst på föräldrarna. Vi har sett efter våra utvärderingar och föräldrasamtal att föräldrar läser med sina pojkar mindre än föräldrar med döttrar gör. T.o.m. i samma familj där man har både son och dotter så läser man mer med dottern.

Det finns också en attityd att det är töntigt att plugga och vara ambitiös. Och medan flickorna kämpar med näbbar och klor att efterlikna och göra som killarna så är det inte detsamma vid det omvända. Killarna vill inte bli associerade med något som bedömts vara tjejigt.

Vilket är så tråkigt och hämmande för pojkarna. Killarna hos oss skulle må bra av att se upp till tjejerna mer och se dem som likvärdiga kompisar istället för en motsättning. I kompiskonstellationer med både killar och tjejer ser vi tydligt hur killarna i dessa grupper är mer motiverade till skolarbetet.

Det är också så tråkigt att se att tjejerna tycker det är jätte tufft och coolt att lyckas med teknik, fysik och träslöjd medan killarna ofta visar motstånd till hemkunskap, sykunskap och det som varit traditionellt kvinnligt. Det är därför genus hos oss är väldigt viktigt att få in i ämnena. Inte för att höja tjejerna över killarna utan för att pojkarna ska se flickorna som likvärdiga demsjälva och få draghjälp av BÅDE killar och tjejer.[/

Ja det är precis detta som har drabbat min son som inte är en sån kille som lärarna tror att alla pojkar är. Skolpersonal behandlade honom alltid som om han vore så som i citatet ovan och tyckte att vi föräldrar hade fel när vi försökte förklara hur han funkar och varför han inte trivdes i skolan. (Han var hemmasittare i flera år sen efter att ha kämpat länge. Utmattad, kroppen tog stryk av stress osv) För de VET hur pojkar är.

Nej, alla pojkar är inte likadana och även när de mår dåligt i skolan så behöver man undersöka det individuellt istället för att ha förutfattade meningar.

Varför !? Kan man inte se barn som personer istället?

Jag brukar jämföra med en arbetsplats. Vem skulle tycka att det vore ok att hänvisa till en persons kön för att förklara varför det går dåligt på jobbet? ?Personens kön passar inte arbetsplatsen, personen måste ändra sig och bli mer som det andra könet?. Det är så jag upplever bemötandet från skolpersonal i nästan hela grundskolan.

Nej, bara nej. Finns så mycket dumt och felaktigt i det du skriver, både hur du resonerar kring tilldelat kön och kring betyg (förstår att du inte förstår vad för typ av förmågor som ställs för betygen, men ändå....) 

Dessutom är det inte sant att pojkar missgynnas av hur skolan ser ut idag, det handlar inte om någon medfödd skillnad i tankeförmåga osv. Det handlar om uppfostran. Och någonstans på vägen fick vi för oss att "pojkar" är på ett visst sätt och slutade ställa krav på deras beteende och prestationer. I dag kommer pojkar till skolan med starkt nedsatt finmotorik. Inte för att de har någon form av funktionsvariation utan för att de aldrig uppmuntrats att göra något där de tränar förmågan. Och pojkar antas inte kunna sitta stilla och lyssna, eller gå normalt inomhus, eller prata i normal samtals ton när de går på förskola eller hemma. Så hur 17 skulle de kunna göra det när de börjar skolan, om de aldrig fått träna sig i det? 
Se på äldre generationer, där var det ingen skillnad mellan pojkar och flickor, mer än att pojkar i högre grad fick studera vidare. Men betygsmässigt var det ingen skillnad. Pojkar har inte blivit mindre intelligenta de senaste generationerna, de har däremot fått en mycket slappare uppfostran. 

Jag är själv lärare, och skillnaden mellan eleverna beror till mycket stor del på vilka förväntningar föräldrarna har och hur mycket de stöttar och ställer krav på rätt sätt. Den elev som har en mamma som inte tycker hennes som behöver göra läxan då han blir så trött efter fotbollsträningen kommer det inte gå bra för betygsmässigt. Det är inte skolans fel.