Besatt av tanken om att köpa bostad efter en elak kommentar från kollega

Det är väl bara att bita ifrån till den knäppa kollegan och säga: så du menar på fullt allvar att det är skit att bo i hyresrätt? Kan du förklara varför. 

Wow.... Du är alltså villig att ändra om hela ditt liv och skuldsätta dig efter en dum kommentar? Snälla du, jobba lite på ditt självförtroende!

"Det är underbart att inte behöva tänka på renoveringar och sånt, utan kunna ägna sin lediga tid åt familjen. Och lägenheten är så fin och fräsch."

Fokusera på det där! Det är väl härligt att kunna fokusera på barnet, istället för att renovera sönder förhållandet som många gör när de försöker sig på både småbarnsår och hus samtidigt.

Ditt bekymmer är inte din hyresrätt - utan mer att du lyssnar och tar åt dig av struntprat! Din kollega verkar ju bara skrattretande korkad. Har hen åsikter om olika bilmodeller också? Eller vilken färg som kollegorna har på sina byxor?

Du får nog träna i att lita på att du duger bar som du är. Varför skulle det vara relevant vad någon annan tycker om dina val, som dessutom är helt normala i förhållande till resten av befolkningen? 

Det finns fördelar och nackdelar med alla boendeformer och var och en känner sin egen situation bäst. Stå på dig!

Jag går ständigt och tänker på att jag vill köpa radhus/hus istället för att bo i hyresrätt som jag gör idag. Det är väl inget fel i sig med mål och drömmar, men det började med att en kollega till mig fällde en nedvärderande kommentar om att jag bor i hyresrätt, inför andra kollegor. Jag blev så paff och ledsen och fick inte fram några ord.. Kan ju tillägga att den kollegan både baktalade mig och mobbade mig subtilt under ett års tid, tills jag gav upp och sa upp mig. 

Jag har aldrig brytt mig om status tidigare, utan har alltid varit nöjd med mitt liv och inte jämfört mig med andra. Tyvärr måste jag medge att den kommentaren satte djupa spår hos mig och jag har blivit besatt av hus.. Jag tänker: "men jo, jag KAN!" Sitter dagligen på hemnet och kollar runt. Om jag fortsätter spara som jag gör, kommer jag kunna köpa boende om ca 3 år. 

Kan tillägga att jag bor i en väldigt fin nyproducerad hyresrätt, en etagelägenhet med uteplats. Jag var superlycklig när vi flyttade hit tillsammans med min sambo och vår lilla dotter. Det är underbart att inte behöva tänka på renoveringar och sånt, utan kunna ägna sin lediga tid åt familjen. Och lägenheten är så fin och fräsch. 

Men det är just detta, STATUS som plötsligt blivit viktigt och jag avskyr det. Jag tänker ju samtidigt att det på lång sikt är mer lönsamt att köpa boende, för amorteringarna kommer vara ett sparande och bostadens värde förmodligen ökar i värde över tid. 

Jag vet inte vart jag vill komma med detta, men det som gör mig nedstämd är att jag inte längre njuter av mitt hem, samt att jag på något sätt känner att jag blir påmind av mobbningen på jobbet i och med att tankarna på eget boende startade med det och inte på eget bevåg.

Har ni några tankar?? 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-02-01 13:17
P.S. Inser nu efter jag har skrivit och sammanfattat mina tankar (vilket jag aldrig gjort tidigare) att det är traumat efter mobbningen som påverkar mig och det är som att jag försöker bevisa för de gamla kollegorna och mig själv att jag visst duger.

Jag ska försöka att återuppbygga min självkänsla och fokusera på att bli den jag alltid varit: positiv, någon som värdesätter familjen, inte jämför sig med andra och inte strävar efter status/materiell lycka. Ska hitta tillbaka till mig själv!