Barnlängtan men sambon vill vänta

Du lyssnar inte på honom och hans känslor. Du tror att hans nej egentligen betyder att han skulle älska att få barn. Det är ett tecken på att det saknar kommunikation och respekt för varandras känslor i er relation.

Du måste förstå att han faktiskt inte vill ha barn nu. Han skulle inte bli glad om du blev gravid nu. Han blir ju till och med arg när du vill prata om det!

Jag förstår att du längtar men det är din längtan. Du kan inte bara hitta på att han skulle älska att bli pappa nu när allt han säger visar motsatsen!

Ett barn förtjänar två föräldrar som verkligen längtar och är 110% redo. Vill inte du att ditt framtida barn ska få det?

Vill du vara gravid med en man som inte vill, som har blivit pressad, som är arg och orolig? Vill du riskera att relationen tar slut under graviditet/bebistiden? Att vara gravid och få barn ihop är en rejäl påfrestning som kräver en stabil relation och två föräldrar som är redo att offra mycket och som verkligen vill ha barn.

Jag väntade med barn tills jag var över 30. Först då hade jag rätt man, rätt relation och har redo. Vi gifte oss först och fick sedan våra barn. Han ville verkligen ha barn. Det var underbart att vänta barn ihop med en man som längtade så mycket. Han är en fantastisk förälder och make. Jag är glad att jag inte nöjde mig med annat än den bästa och att vi båda var 110% redo.

Vänta eller lämna och hitta en man som vill samma saker som du.

Jag håller till viss del med dig. Tror också att en relation kan ta skada av att man pressar fram ett barn på grund av att EN längtar och inte två. Tror också att man kan bli lämnad på grund av det i efterhand. Och det önskar man ingen.

Samtidigt kan det också bli bra. Min man var absolut emot att skaffa barn, men så blev vi gravida och hans första tanke var abort.. men gick sedan med på att behålla det. Under graviditeten var det inte några hejarop direkt och hand undvek magen. Men när barnet var fött så älskade han det från första stund och är en jättebra pappa. Som älskar sitt barn mer än något. Och vi står stadigt än idag. 6 år senare.

Fattar att det är jobbigt att höra, och att man blir sjukt less på att folk säger att man ska ha tålamod, men i ärlighetens namn är det så det fungerar i det här fallet.

Jag var i liknande situation som dig tills nyligen, och när jag och min sambo var oense om när vi skulle skaffa barn blev jag lika frustrerad varje gång när han hela tiden sköt fram när han skulle kunna tänka sig att skaffa, och det är väl det våra största bråk har handlat om de senaste åren. Till slut sa jag att jag ville veta mer specifikt, just för att kunna släppa det ett tag. Då fick han säga om han kunde tänka sig det om någon månad eller ett år och jag bad honom precisera när han kunde tänka sig att ett barn skulle komma, för att det inte skulle missuppfattas med att han tänker sig att vi ska börja FÖRSÖKA om ett år.
Vi kom gemensamt fram till när vi skulle skaffa, och pratade inte så mycket om det efter det och väntar nu vårt första barn. 

Jag är 29 år, fyller 30, och har likt dig varit stressad kring detta länge, kanske sen jag var 20. Men jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte ångrar en dag att vi trots allt väntade så pass länge som vi gjorde, för jag tycker det har varit jättenyttigt att få växa i mig själv, få bli vuxen "på riktigt", få odla egna intressen och få ha tid ensam med min partner i så många år. Jag var 26 när vi träffades och hade definitivt kunnat skaffa barn direkt, men är glad att vi ändå väntade. 

Förstår att det suger att höra att det inte är någon stress och förstår att det är skittrista råd när det är det enda man går runt och tänker på. Ska jag ge ett konkret råd så sätt dig ned och prata med honom ordentligt, förklara precis hur du känner och att du vill att ni i alla fall försöker göra någon slags tidsplan kring när NI vill ha barn, och fråga honom vad det är som står i vägen för honom just nu. Kanske finns det saker han känner att han vill göra innan han skaffar barn, eller så behöver han helt enkelt tiden på sig att bli redo och då får man respektera det.

Jag vet inte vilka argument som ska få någon att bli mer redo, för om man vänder på det, det finns inte så många som biter på dig för att du ska vilja vänta, visst?

Långt svar, men hoppas att du och din sambo gemensamt kan komma fram till något bra i frågan!