Vems ansvar att höra av sig

Varfor byter ni inte så du jobbar och han kan vara fl-ledig?

Att jobba på annan ort ofrivilligt är inte lätt! Låter som det skulle vara han som behover uppmuntran mer än du, så jag säger att du borde hora av dig mera.

Saknar du honom så hör du av dig , saknar han dig då hör han av sig.

Prova att ringa, han kan vara som mig som tycker SMS är ett konstigt sätt att kommunicera på. Förstår att du har det tufft men han är förmodligen lika trött och slut som du så du bör ju vara lika peppande/stöttande mot honom som du önskar att han är mot dig.

Stackars din man! Inte kul att tvingas bort från sitt barn, hem och vardag så där. Såklart inte kul för dig heller, men jag skulle välja din situation alla dagar i veckan framför hans. 

Att det går "flera timmar" mellan sms tycker jag är helt normalt. Sunt, till och med. Är man på jobbet är fokus på jobbet, kanske man till och med hittat några kollegor att småprata med och kan skratta bort en stund med. Eller så ser man en film hemma och vill se den utan avbrott, kunna fokusera liksom.

Tycker väl annars att det är bådas ansvar att höra av sig, men man har olika tankar om vilket sätt som passar bäst. En del gillar små gulliga sms utan innehåll (typ hjärtan och ha en bra dag), andra vill ringa och prata på riktigt och där finns väl inget rätt och fel. 

Tänker annars som tidigare i tråden. Kan inte han vara föräldraledig och du jobba, så ni alla får vara på hemmaplan en tid i alla fall?

Nu har en jäkligt tuff situation, men om han inte vill kommunicera via sms och du inte vill prata i telefon så lär det inte bli så mycket kommunicerat. Eftersom det är du som vill ha mer kontakt så är det nog du som får försöka ändra ditt beteende och ta dig orken att prata i telefon. Jag hade aldrig skickat bort min partner på det sättet om det fanns möjlighet att låta honom ta över föräldraledigheten tills han hittade jobb hemmavid, såklart ska ni byta när han tycker det är tufft att jobba (borta) och du tycker det är tufft att vara isolerad hemma ensam med sonen. Win win.

Är man uppslukad av sitt arbete kanske det är svårt att hela tiden skicka massa meddelanden?

Det känns som om man skall vara mycket mer tillgänglig för varandra nu för tiden. Med ständiga uppdateringar om vad man gör och att man fortfarande älskar varandra. En ständig bekräftelse helt enkelt.

När vårt andra barn kom till världen jobbade jag på ett företag där vi besökte kunderna på plats. Det hände att jag åkte på söndagskvällen för att kunna vara hos kunden tidigt på förmiddagen utvilad och fräsch. Ibland var jag bort i två dagar i bland kom jag inte hem förrän till helgen.

Vi pratade i telefon på morgonen och sedan på kvällen när jag var tillbaka på hotellet. Under arbetsdagen fanns det oftast inte utrymme för kontakt även om jag längtade hem till min familj.

Senast jag var på tjänsteresa (för två år sedan) skickade jag ett SMS på morgonen till frugan och önskade god morgon som avlutades med älskar dig. Senare kvällen ringde hon och vi talades vid i några minuter. 

Min sambo jobbade också på annan ort ett tag och verkligen hatade det, det är verkligen jobbigt så att ni byter ledigheten tycker jag är ett utmärkt förslag.

Sen undrar jag lite hur du inte orkar prata i telefon men orkar hålla på att smsa, det tycker iaf jag är jobbigare. Testa videosamtal kanske så att ni ser varandra också, om du inte vill det så tycker jag att det minsta du kan göra är att ringa. Sms är inte hur man kommunicerar i en seriös relation.

Nu har det inte handlat om månader men när sambon har varit borta på tjänsteresa (eller jag) i allt från ett par nätter till upp emot en vecka så har vi hörts av på morgonen innan barnen ska till förskola/skola och sen på kvällen efter middag. På morgonen har det varit vanligt telefonsamtal, på kvällen videosamtal där barnen fått berätta hur deras dag har varit. Den som har varit hemma har varit uppdaterad om den bortrestes schema så vi passat in samtal till hur det passat bäst för den som varit borta.

Jag förstår inte heller varför inte mannen kan vara hemma föräldraledig och söka jobb på rätt ort och att du arbetar. Känns ju jättemärkligt att han ska tvingas iväg i en situation där det är så enkelt att bara byta.

Förstår att det är tungt för dig, men du är ju ändå hemma. Han är borttvingad och även om han får ordentlig vila mellan jobbpassen så får han inte bo i det hem han valt eller träffa sitt barn. 

Jag reste mycket med jobbet förut och första natten borta var superhärlig. Att få sova helt oavbruten och bara bry sig om sig själv var fantastiskt. Men redan på kvällen andra dagen så kändes det döden och jag ville bara hem.