Anonym (Q) skrev 2021-02-04 15:45:51 följande:
Hög igenkänningsfaktor och jag tror att det är en kombination av att barn ofta faktiskt har så mycket annat att fokusera på att de faktiskt inte tar in vad vi säger tillsammans med att det inte sällan funkar som en strategi för att ta sig ur att göra något de inte vill och att de faktiskt har en ganska begränsad förmåga att hålla fokus utan att ge efter för andra impulser.
Bästa boken (om än något till åren kommen) är "Hur man talar så att barn lyssnar och lyssnar så att barn talar" av Faber.
Annars är några snabba kortsiktiga lösningar att se till att ha ögonkontakt, gärna lägga en hand på axeln på barnet man pratar med och verkligen se till att man har deras uppmärksamhet när man säger något. Be barnet upprepa vad du har sagt. Att skriva ner saker du ger till tonåringen är också ett sätt att komma runt att ev missförstånd uppstår. Att lägga upp saker som först-sen, där de måste göra något först innan de kommer vidare till vad de vill göra, med en inlagd kontroll.
Att tjata och upprepa sig i viss utsträckning hör till föräldraskapet. Själva konsten är att lära sig att be någon sätta på sig sina kläder för 20:e gången utan att låta sarkastisk.
Tack för tipset om boken, ska definitivt kolla närmare på den.
Ska testa att skriva ner saker till den äldsta. Vi har scheman för morgon och kväll på kylskåpet som fungerade jättebra ett tag, men rätt som det var struntade de i dem totalt. Kanske fungerar bättre om de får en "ny" lista varje gång.
Den yngsta apar definitivt efter mellanbarnet, den äldsta har inte samma beteende som dem och i hennes fall känns det som att det har mycket med åldern att göra. Mellanbarnet har i hela sitt liv gjort allt för att tjafsa emot så mycket som möjligt och man ignoreras i regel tills tålamodet brister helt, då först KANSKE hon svarar, men då med ilska för att man "tjatar" och hotar ofta med att slåss. Konsekvenser biter inte på henne heller, hon gör om det igen och igen ändå.
