Era tonåringar

Öl och 15årskalas? Det är givetvis inte ok. Ring soc om du tror att pappan tillåter öl när barnen är hos honom. 

Du verkar inte vara för hård. Tycker du låter som en väldigt ansvarsfull vuxen som även lyssnar och försöker anpassa sig till sina barns önskemål. Du erbjöd dig att skjutsa dem, och stöttar att han vill vara hos han far under födelsedagen - helt rätt. Det är bra att du är försiktig, speciellt när deras far resonerar på ett sådant vis. Barn ska inte dricka alkohol, detta uttrycket om att ungdomar ska få vara ungdomar är ett totalt påhitt när det kommer till den gränsen. Det är föräldrar som låter sina 15-åringar dricka, som ger dem mindre chanser inför framtiden. 

Det låter som att pappan redan tillåter alkohol till sonen, tyvärr. Det är läge för en orosanmälan. Men skönt att sonen verkar ha bra attityd. Det skulle inte kännas ok för mig att lämna dem ensamma i ett hem med så lösa tankar kring sprit, det säger mig att pappan säkert inte låser in sina egna flaskor heller.

Var pinsamma mamman med dottern! Självklart ska man ha kommunikation med kompisens föräldrar och jag kan ge två exempel varför. När jag var barn (mellanstadiet) smet en av tjejerna i klassen hemifrån och sov över hos en kompis, ingen vuxen visste något. Du kan ju tänka dig vilken fruktansvärd situation för föräldrarna! För många år sedan umgicks jag med en familj och deras tonårsdotter var 13 år när hon blev mamma. Självklart ska man ha koll på sina barn.

Tanken är alltså att den nyblivna 15åringen och hans kompisar ska ha ensam fest med övernattning i pappans hus när pappan är bortrest på jobb?

Jag har 3 tonåringar. 13, 15, 17år. Jag litar på mina barn till 100% tills de bevisat motsatsen. Jag hade inte haft några invändningar mot att han ville sova själv hos pappa med kompisar så länge det inte finns alkohol så klart. Och inye heller skulle jag ringa föräldrarna om min 13åring vill övernatta hos en kompis. Hittills har mina barn inye gjort något för att tappa mitt förtroende, jag tror på frihet under ansvar. Har man då inte misskött sig så ska man heller inte bli bestraffad för det.

Ha kontakt med sonen och titta till dem under kvällen men hade absolut låtit dem stanna och sova över.

Men det klart har ni haft incidenter där han har misskött sig och druckit alkohol eller ljugit om var han är så är det ju ett annat läge då hade kompisarna fått komma hit o spela.

Shit, vad folk ska dra in sic heeeela tiden tror ni att det är en lösning. Det säger ganska mkt hur ni är som person ni som ringer till soc! - Alla i familjen blir indragna. Släkt, eventuella vänner, mm. Om det går så långt om soc behöver det.

Öl till en 15 åring. Nej.

Men fest ok.

Jag litar fullständigt på mina barn om dem vill ha övernattning his oss eller kompisen. Min minsta är 7 år där har vi kontakt med föräldrar.

När jag var 13 år sa jag bara nu sover jag hos min kompis och namngav namn och telefonnummer. Ink. Föräldrarnas. Sen va det inget med det mina föräldrar hörde aldrig av sig på det sättet. Dem kunde ringa hem till kompisen och fråga om jag vill följa med på deras aktiviteter / lunch/ middag etc. Inte annars.

Ibland som förälder ska man bara låta saker vara och inte vara så hönsig.

Ta ett snack att inte servera alkohol.

Jag tror att dem vill vara där för att barnen inte träffar sin pappa så ofta. Varannan helg är inget och jag tror att pappan tänker att vi träffas bara så och låter barnen ha frihet.

Alkohol är ingen frihet. Regler och frihet under ansvar är bättre.

Shit, vad folk ska dra in sic heeeela tiden tror ni att det är en lösning. Det säger ganska mkt hur ni är som person ni som ringer till soc! - Alla i familjen blir indragna. Släkt, eventuella vänner, mm. Om det går så långt om soc behöver det.

Öl till en 15 åring. Nej.

Men fest ok.

Jag litar fullständigt på mina barn om dem vill ha övernattning his oss eller kompisen. Min minsta är 7 år där har vi kontakt med föräldrar.

När jag var 13 år sa jag bara nu sover jag hos min kompis och namngav namn och telefonnummer. Ink. Föräldrarnas. Sen va det inget med det mina föräldrar hörde aldrig av sig på det sättet. Dem kunde ringa hem till kompisen och fråga om jag vill följa med på deras aktiviteter / lunch/ middag etc. Inte annars.

Ibland som förälder ska man bara låta saker vara och inte vara så hönsig.

Ta ett snack att inte servera alkohol.

Jag tror att dem vill vara där för att barnen inte träffar sin pappa så ofta. Varannan helg är inget och jag tror att pappan tänker att vi träffas bara så och låter barnen ha frihet.

Alkohol är ingen frihet. Regler och frihet under ansvar är bättre. Tycker jag däremot.

Hade du inte en tankevurpa där nu...? Vad tror du de dricker på en fest? Knappast nåt som är svagare än öl åtminstone.

Du ar en ansvarsfull foralder. Barnen ska saklart inte dricka alkohol och det ar bedrovligt att pappan tycker det ar OK. Men da sonen ar OK med att du kan titta in och kolla laget under kvallen sa gor det (beratta dock inte i forvag). Da kan du vara lugn att allt gar till som det ska, nar du tittar till dem vid midnatt t ex. Du kanske har med dig lite extra fortaring (lask, popcorn eller nagot extra gott till frukost)? Och jag hoppas saklart att pappan ska vara hemma under festen, sa att det inte ar ett gang 15-aringar som ska festa ensamma med ol (det kanske sparar ur och din son kanske inte klarar av att styra upp det om det hander). 15-aringar ar dessutom byxmyndiga, sa overnattningar i den aldern - med alkohol inblandat - ar inte optimalt.

Vad galler din dotter sa gor du saklart ocksa ratt. Som nagon annan skrev innan, tonaringar kan ljuga om var de egentligen ska sova, sa att de sedan fritt kan "traffa nagon fran internet" eller sova over hos en aldre pojkvan, medan foraldrarna lever i villfarelsen att hon sover over hos en jamnarig tjejkompis. Det ar inte pa nagot satt overdrivet att stamma av med foraldrarna att de verkligen ar dar och att det ar OK att hon sover over. Tank om bada sager att de ska sova hos varandra, men i sjalva verket sticker till grannstaden, dit nagra trevliga killar bjudit dem, och overnattar dar (strandsatta utan att nagon vet var de ar). Det ar har otrevliga saker riskerar att handa, sa du gor helt ratt i kolla upp - trots att du anses pinsam. Du far prata med dottern och saga att det ar viktigt att foraldern alltid vet var barnet ar, sa att foraldern kan komma till undsattning om nagot sker. Om man ljuger (for att man vill traffa nagon annan) sa kan ju inte foraldrarna hjalpa forran det ar for sent. Forklara varfor det ar viktigt att vara oppen med det man gor (som att t ex. aka hem till aldre killar, dricka alkohol, lifta eller prova droger). Battre att vara an "pinsam vuxen" an att nagot hander ens barn. 

Fest just nu är inte aktuellt för mina kids , de är 11 14 och 20. Det pågår en pandemi för det första och sen anser inte jag att de två yngsta kan ta ansvar för sina vänners uppförande och agerande så inga ff fester.

När jag var 15 så var det tjejer, droger & status som gällde. Det finns en dold värld där ute & jag kan förstå alla tonårsföräldrar som är oroliga.

Jag hade en mycket sträng uppväxt som ledde till att jag bröt mot reglerna & konstant ljög ihop historier för att "komma undan" med mina högtflygande planer. En känsla av otillräcklighet, osäkerhet men samtidigt spänning är ju lite vad tonåren handlar om. För killar är det tufft då det finns tydliga ideal, man ska vara tuff. Man ska kunna få tjejer i sängen, man ska kunna "vara en man". Long story short så bet livet mig så hårt att jag gjorde en totalomvändning vid 18 års ålder. Vissa killar måste uppleva sina dumma beslut & falla rakt på asfalten. Att prata hjälper sällan då killar generellt inte lyssnar på någon ifall det inte är någon som i deras ögon inger ett maskulint förtroende. Det som hjälpte mig var starka manliga förebilder i min närhet som inte skrädde orden överhuvudtaget. Denna kille på 15 bast, hur ser hans umgänge ut? Vad pratar de om? Vad anses viktig? Jag jobbar idag med ungdomar som var som mig. "problembarn" med diagnoser, agressionsproblem, missbruk - nyckeln till att lösa alla dessa problem börjar med självkänslan. Ifall du ger din son möjligheter till att ta ansvar & belönar detta så kommer han med största sannolikhet att tycka om det. Unga idag (män) behöver vägledning & en säker man i sin närhet - detta är svårt när hela vår moderna kultur går ut på att ifrågasätta män & deras värde. Nej, det låter som han behöver lite lektioner i självledarskap & en bra förebild att lära sig av. Hur han kan få tillgpng till detta kan vara svårt. Har han någon sport eller annan aktivitet där han kan frigöra sin frustration? Det är extremt viktigt för män att få utlopp för sina hormonella behov( att svettas, ta i, bygga något, skapa något - vara produktiv). Nu blev detta väldigt utdraget & smått osammanhängande. Lite tankar bara, hoppas allt löser sig!!

Mina tonåringar fick inte dricka innan de var 18. Den ena gjorde det ändå när han var 16-17, men min regel kvarstod, ingen alkohol. Jag känner alla vänners föräldrar så självklart kollar jag att allt är ok om de ska sova över.

Regeln är även att höra av sig om man ska sova över med text om att allt är ok och när man tänkt komma hem.

ute på stan-nej. Det finns ingen anledning att hänga runt bland rånare och langare.

Men hemma hos någon en skoldag var de tvungna att vara hemma 22. Helger vid midnatt. 

så bra skrivit, men vad göra? Jag är kvinna och därmed ingen manlig förebild o mannen i familjen tänker mer som "svårt för mig att säga ngt" jag gjorde precis samma när jag var ung (rökte och drack) och det har blivit folk av mig också. Jag tjatar ihjäl mig om det här med självkänsla o att sonen måste få känna sig respekterad här hemma, men får bara svar som, "har du blivit psykolog nu också...varför skulle det fungera på det sättet?" Tips om ngt jag kan be mannen läsa (han vill verkligen väl, men förstår verkligen inte)?

Funderar också på om jag skall be någon i idrottsklubben prata med honom, men då blir det lite som att jag sviker och tjallar och ger honom dåligt rykte.

Nä, jag förstår det. Man vill inte pusha för mycket. Man vill väl att ungdomen själv upptäcker något. Vad du som mamma kan göra är att göra det du redan gör. Uppenbarligen älskar du din son & oroar dig mycket. Även om det är svårt, visa inte din oro för din son. Jag förstår att det låter helt kontraproduktivt men sanningen är att killar är exakt som tjejer. Med detta menar jag att trots ett tufft yttre så råder det generellt ett stort bekräftelsebehov hos alla femtonåringar. Att visa en tilltro till din son genom att fokusera på det han gör bra & lyfta detta kan ge dig mer kunskap om vad din tonåring tänker. T ex, när han gör någon syssla/tar ansvar/står upp för något eller visar godhet - prova att se vad som händer. Vad för respons ger han? Är den självutplånande? (dvs han förminskar ditt beröm & slätar över det, äh det var väl ingenting osv). I min erfarenhet har tonåringar en tendens att vara extremt självutplånande & trycka ner sig oerhört. Eftersom detta är osynligt så är det svårt att veta men att testa sig fram den vägen kan vara en bra idé.

Det finns studier som visar att ifall mannen i familjen inte läser kommer sonen inte göra det. Alltså att söner "apar" efter sina fäder. Hur mycket egentid har din son & hans pappa? Gör de något tillsammans? Ifall de skulle göra något, finns det något gemensamt intresse? (fiska, paddla, etc, kanske svårt nu med isen) syftet är att praktiskt visa ungdomen att det man tror inte är möjligt att göra - är möjligt. Jag förstår verkligen din oro, men tänk myrsteg. Tonåringar är extremt formbara & de kan förändras över natten ifall de får tillfällen att komma till insikt. Hur man kommer till insikt är utmaningen eftersom vi alla har olika schackbräden att spela på.

Jag begick brottsliga handlingar till den grad att polisen fick eskortera mig till mina föräldrars dörr. Så jag fick ta mina käftsmällar för att växa som person & känna tribalist-träsket. Det tog 7 år.

Om din man vill hjälpa men inte vet hur så ska jag här bidra med boktips.

www.gutenberg.org/ebooks/6312

Denna hjälpte mig att förstå min roll som man i häktet. Fick den av min far & har lusläst den sedan dess.

Det är inte en dum idé så länge du sköter det snyggt. Dvs, låt det ta lite tid(luska ut vad för tränare han sätter mycket tillit till) sen pratar du med honom & ser vad för insatser ni kan göra. Stort lycka till!

Påminner mig om att när min kompis fyllde 15 så skulle vi dit på middag några tjejer. Då hade föräldrarna köpt en vinflaska till oss att dela på! Föräldrarna själva drack rätt mycket på helgerna. Mina föräldrar hade nog aldrig tillåtit detta om dom vetat om hur det var där.

Min kompis och hennes lillebror har fått stora problem med spriten nu i vuxen ålder. Så jag ska aldrig bjuda mina barn på alkohol inte ens 19åringen bjuder vi på alkohol utan han får skaffa dricka och åka på fest isåfall. Men han är oftast chauffören i gänget istället.

Vad göra när jag vet att kompisarna sonen hänger med dricker sig fulla o röker. Helst skulle jag ju vilja att han hängde med några andra, men nu är det inte det han vill, jag kan ju inte låsa in honom här hemma för alltid heller. Han fyller 16 nu i mars. De hänger o skruvar mina sina A-traktorer också o sladdar och är rädda för polisen... Nu har jag gjort upp med honom att han får 10 l bensin varje söndag om han sköter sig i veckan, men det är inte lätt för mig att veta om det är han eller någon annan som har rökt när han kommer hem o luktar rök o snus eller tabletter är ju omöjligt att veta...Han har aldrig kommit hem full, men jag vet att han har druckit lite (för det har han berättat).

Är du dum eller? 15åringar ska fan inte dricka öl 

Man kan ha hur underbara barn som helst (alla är förstås! :) men bra att inse att tonåringar dels inte är exakt likadana som hemma när de är med andra i vissa sammanhang; dels har i sin natur att bryta sig loss från barndom/föräldrar genom att "slå mot" banden till föräldrarna och bryta mot gränser. Det ingår i utvecklingen att bli vuxen. Därför är det lite riskabelt att som vissa säger "jag litar till 100 % på mitt barn". Det bör man inte. Och man är inte en elak förälder för det. Tvärtom en förstående och ansvarsfull förälder. Det ligger i våra underbara tonåringars natur att bryta mot den gräns som föräldern satt upp. Om den gränsen är vag eller obefintlig  ("hon/han får göra vad de vill") kan det förstås bli förödande. Men om man har en tydlig gräns kring självklara regler (d v s inte dricka alkohol, inte röka, komma hem senast kl xx, sköta skolan, inte tilltala någon på ett respektlöst sätt et c) så kommer de säkert bryta mot någon gräns men på en mer acceptabel nivå. Det krävs alltså inte så mkt då för att vara "rebellisk". Vilket är bra.

Eftersom konsekvenstänkandet inte är fullt utvecklat (faktiskt inte förrän i 25-årsåldern...) behöver barnet inte ta det personligt att man t ex behöver dubbelkolla genom att alltid skicka ett sms till kompisars föräldrar vid översovning. Man kan förklara det så också för tonåringen så att de förstår varför man måste ta det ansvaret som vuxen. Mina tonåringar vet att jag gör det varje gång och därför blir det ingen grej. 
Jag skriver bara "hej här är vanliga kollen eftersom jag hörde det var önskemål om översovning hos er:) Är det ok och är nån vuxen hemma?"

Gällande alkohol har jag förklarat varför det skadar mycket mer att dricka när konsekvenstänkandet (hjärnan) inte är fullt utvecklad än och att det därför är lag på att köpa alkohol från tidigast 20 års ålder. Det är inget man behöver älta om man gjort det tydligt och odramatiskt redan från början. Och för varje år alkoholdebuten skjuts upp, minskar risken att man drabbas av alkoholproblem senare i livet, visar forskning.  

PS till den som tyckte att det var överdrivet att orosanmäla om den andra föräldern både bryter mot lag och dessutom ökar risken för att barnet får alkoholproblem som vuxen (enligt vad jag skrev ovan).
Om den andra föräldern har så dåligt omdöme gissar jag att det inte hjälper att bara säga till. Visst man kan försöka. Men det är ju inte så att "Soc" kommer och tar barnet ifrån den föräldern, det funkar inte så. Socialen går in och stöttar familjer med problem, därför ska man inte vara så rädd för orosanmälningar.
Snarare borde fler våga "lägga sig i" även i andra typer av fall, och i andra familjer, om det finns en enda risk att barn far illa. Då kan familjer som behöver det av olika skäl, få stöttning. "Varför var det ingen som såg/frågade hur jag hade det" är en allt för vanlig frågeställning bland människor som växt upp i familjer som borde fått hjälp och stöttning att orka fungera som en familj där barn mår bra och är trygga.