Trött på jobbet

Hej! Känner tyyyyp igen mig.

Min historia kort: hade i unga år såna där hemska jobb inom typ telefonintervju, försäljning osv. Utbildade mig rätt "sent" (var 30 vid min examen) inom media, design och kommunikation, typ. Kände inte att det blev rätt val men avslutade ändå. Flyttade direkt efter väldigt långt, hade inga kontakter eller vänner så jag fortsatte plugga olika kurser och jobba på lager och liknande.

Men jag fick aldrig nåt jobb inom min utbildning. Istället sökte jag jobb på en hantverksbutik, där jag till sist började må dåligt av den självutplånande servicen till kunderna. Vart jag än vände mig var det någon kund som behövde hjälp, gärna flera samtidigt och ofta pga ren lathet för dom inte orkade leta upp typ lim-avdelningen själva. Jag kände mig "jagad" och hade konstant hjärtklappning eftersom jag hela tiden blev avbruten i det jag gjorde. Så jag slutade.

Nu är jag arbetslös och inser att jag aldrig kommer få jobb inom min bransch (vilket inte gör så jättemycket eftersom jag ändå känner att jag valde fel). Men det jobbiga är just det som du beskriver, jag är så otroligt trött på människor och alla mina servicejobb har resulterat i något slags... människohat är väl fel ord, men jag vill liksom inte ha något med okända människor att göra. (Obs: kollegor räknas inte! Jag blir alltid omtyckt och kommer lätt och bra överens med andra!) Jag vill ALDRIG mer ha såna jobb! Jag är en väldigt kreativ person och tillverkar saker som andra vill köpa, men att starta eget känns oövervinnerligt just nu. 

Smultronglass,

Skönt att man inte är ensam, även om det är tråkigt att du också ?lider? av din situation.

Jag förstår vad du menar med människohat, det är inte det direkt men att man är sååå trött på krävande människor, i mitt fall sjuka människor.

Det låter ändå positivt att du har en kreativ sida. Jag vet att det är jättesvårt att leva på det men i längden kanske det kan ge dig en riktning till vad du kan jobba med framöver. Vi får helt enkelt jobba med att komma fram till vad vi kan göra.

Eller så får vi jobba på lager där vi slipper kunder ????

Trött, jag tror det finns fler som känner så än vi tror. 

Precis, som att servicejobben tagit ifrån en viljan att ha med andra människor att göra. Jag vill bara flytta ut i skogen, typ. 

Ja, vi får ju inte ge upp! Det finns jobb för oss med. Haha, lager är faktiskt ganska okej. Visst, det kan vara slitsamt, men isf snarare fysiskt än psykiskt. Det enda som är synd är ju att inte få användning för alla år på universitetet. 

Ja känner exakt samma sak!! läste ett inlägg om hur det skulle vara om man var helt sysslolös och fick fullt utrymme att göra det man vill göra. 

thelounger.se/37-id-n-att-leva-helt-sysslolos 

Den här tjejen verkar fått tur i dagens läge och fått lite utrymme i sitt jobb och kunnat utforska vad hon vill göra och nu gör det..
tankeställare.

Precis så kan jag tänka mig att jobba!

Att få utrymme att tänka på vad det är som gör att man mår bra. Känner mig mest som en programmerad robot just nu. Man ska bara prestera hela tiden.

Jag förstår att inget är gratis och att jag måste jobba för att överleva och bidra till samhället. Men måste det vara så fyrkantigt varje dag? Jag har noll energi när jag kommer hem till sambo och barn eftersom jobbet får dagens bästa timmar.

Gnäll och gnöl ????

Nu är jag mitt uppe i en omorganisation.

Hade en viss förhoppning om att bli omplacerad, men tyvärr blir jag kvar i samma tråkiga tjänst.

Avskyr mitt yrke och funderar på att snacka med HR om att få lämna i stället för en annan ur personalen som tvingas lämna pga för kort tjänstgöring.

Men... tvivlet finns och jag har ?bara? 12 år kvar till pension.

Kanske bäst att kämpa vidare ?