Vill kunna andas ut och berätta...

Grattis till graviditeten! Jag håller alla tummar för att det ska gå bra. Det har hunnit så långt att du nu vet om att du är gravid och varje dag är en dag närmare 12-13 veckor. Enligt statistiken är det mer sannolikt att det blir ett barn än att det blir ett MF.

Jag tror det är svårt att inte alls känna någon oro, särskilt eftersom du haft ett tidigt MF förut. Men du säger att du också känner lycka. Jag tror det bästa är att försöka acceptera att du kommer känna både oro och lycka den närmaste tiden (och förmodligen hela vägen fram till barnet kommit och därefter kommer det garanterat ännu mer oro och lycka ;) ).

Ta hand om dig och lita på att din kropp har koll på vad den ska göra, för det har den!

Tack! Ja, det kanske bara är att acceptera. Ska försöka få ett tidigt VUL för att dela upp tiden och ha något att sikta mot liksom för att just lindra oron.

Absolut, milstolpar kan var ett sätt att lindra oron på! Jag menar mest att det är svårt att helt få bort den, men att du kanske kan tillåta dig att känna glädje ändå? Har du någon du kan prata om det här med? Det är ju väldigt jobbigt att vara helt ensam med en stark oro. Annars kanske du kan prata med din barnmorska på mvc?

Jodå, har människor att prata med. Försöker hitta linjen mellan att prata av mig och inte fastna i ältande också. Men det är en pärs... mina gravsymptom varierar också (vilket kanske inte är så ovanligt i början) så de dagar när brösten ömmar rejält är lättare att släppa oron än de där de inte känns av så mkt...