Har du självinsikt att din skilsmässa kan ha skadat ditt barn?

Definitivt, smärtsamt medveten om det. Hade önskat det helt annorlunda. Det är skittufft.

Har du slutat slå dina barn?

Ja fast att stanna kvar i det äktenskapet hade skadat barnet ännu mer.

Ibland måste man faktiskt välja mellan pest och kolera.

Barnet mådde dåligt av skilsmässan men hade mått ännu sämre av att tvingas bo kvar hemma med oss i det skiten som var.

Det beror nog på vilken skilsmässa man pratar om. Man kan inte säga att alla skilsmässor skadar. 

Jag tror nog att de som skilt sig tänker sig för många gånger innan man tar steget. 

Jag tror många har blandat ihop forskningen om hur barn mår efter skilsmässa när de har växelvist boende med att det skulle vara positivt för barn att genomgå en skilsmässa.

Visst, när man väl är skild är det bättre för barnen att bo växelvist i möjligaste mån, men det är klart att det bästa är att förbli tillsammans. Det är om inte annat ett tecken på en hälsosammare relation, men det är ju frågan vilket som kommer först - den goda relationen eller de välmående barnen. 

Enligt forskningen mår barn sämst när det är konflikter och det spelar ingen roll om föräldrarna är skilda eller ej. Så ett barn med skilda föräldrar som är sams mår ofta bättre än att växa upp i en familj med massa bråk.

Och är det möjligt att säga hur föräldrarna skulle ha hanterat att fortsätta att bo ihop kontra hur det blev som skilda?

Ja, mitt barn har farit otroligt illa av skilsmässan. Vi gick inte igenom skilsmässa lättvindigt, vi gick i parterapi i flera år innan. Mitt ex var ständigt otrogen, ljög, försvann i flera dagar, åkte iväg själv utomlands flera veckor. Han mådde väldigt dåligt och hanterade det på ett uselt vis. Det var en mycket dåligt situation för oss alla. 

Min nuvarande man hade ett vänskapsförhållande med sin fd fru. De levde som skilda långt innan de skilde sig. De åkte på semester ihop med barnen en gång om året, firade jul tillsammans och så men i övrigt levde de separata liv. deras barn har inte farit illa av skilsmässan alls, de tyckte att det ju fortsatte ungefär som innan fast en av föräldrarna flyttade till en annan lägenhet nåt kvarter bort. 

Så tyvärr är det nog så att de förhållanden där man som utomstående tycker att föräldrarna kunde hållit ihop är mindre skadliga för barnen än de där man även som utomstående inser att en skilsmässa är ett måste. De barnen mår redan dåligt och blir skadade av en dysfunktionell familj. När föräldrarna skiljer sig blir det ännu värre. Men det beror nog ofta på att de föräldrarna är instabila, mår dåligt, själva hamnar i kris. De som skiljer sig som goda vänner kan också ta hand om barnen bättre även efter en skilsmässa. 

Så tänker jag i alla fall...hade aldrig skilt mig från mitt ex om han varit hyfsat normal, trogen och att man kunnat lita på honom lite. Eller kanske bara om han sökt hjälp (vilket han såklart gjorde några år efter skilsmässan). Man behöver inte ha ett äktenskap som är 100% perfekt. Jag tycker man ska hålla ihop om det är möjligt. 

Tvärtom var skilsmässan något som var bra för barnen.

På 80-talet fördes den här debatten runt om i Europa, även i Sverige. Det man menade då var att skilsmässobarn mår dåligt och blir kriminella och kvinnorna var parasiter på samhället.

Därför gjordes ganska många undersökningar, både i Sverige och i Europa. Samtliga visar att skilsmässobarn inte mår sämre än barn i kärnfamiljer. Det man dessutom kunde visa via långtidsstudier är att föräldrarnas kärlek till varandra kommer att prägla även barnens relationer som vuxna.

Det sämsta för barn, visade det sig  är att växa upp i kärnfamiljer som inte präglas av kärlek utan de vuxna "håller ihop för barnens skull". Det är mycket bättre för barn att föräldrarna skiljer sig, träffar nya partners och har ett kärleksfullt förhållande.

Det här att skilsmässobarn mår dåliugt är bara trams och känslomässigt skuldbeläggning som faktiskt saknar grund.

Jag vet att mina barn saknar mig när de är hos sin pappa och vice versa. Det är beklagligt.

Jag tror dock att de skulle fara mer illa om de hade haft vårt dystra äktenskap som förebild för hur en relation ska se ut. Likaså har de förstås förträngt hur illa deras far kunde behandla mig och att jag blev en neurotisk toffel som försökte undvika alla bråk.

Min sorg över att kärnfamiljen inte är kvar är förstås även barnens sorg.

Idag är jag och exmannen på god fot och försöker hjälpa varandra och ibland gör vi saker med barnen tillsammans. Det hoppas jag mildrar deras sorg och smärta.

Problemet är att folk skaffar barn för snabbt, och går ifrån varandra för lätt.