Jag är så bitter

Har ni provat att kommunicera vad som fungerar bra och mindre bra och pratat om hur ni känner det?

Skrivet av nyseparerad man

Du är inte fast, du är fri att ta de beslut du behöver för att du ska bli lycklig och så barnen får en glad mamma. Det största steget är att säga man vill skiljas, sen faller resten naturligt och det blir en omställning i början men barn vänjer sig fort. Det kommer gå bra om du vågar ta steget. Du har bara ett liv. 

Tro mig det var inte så jag såg mitt liv heller. Trodde jag skaffat barn och hus med mannen jag skulle spendera HELA livet med. Men vi gled isär med mils avstånd och trots att jag försökte allt i min makt för att få ihop vår relation igen så gick det inte.

Lämnade relationen efter 13 år. Känslorna gick upp och ner till en början. Kände mig sexig och sprallig ena stunden och i nästa som världens mest misslyckade kvinna. Barnen tog det bra men de var också ledsna i omgångar i början.

Men så landar man sakna men säkert i sitt nya liv. Hittar sig själv utan den man faktiskt inte längre vill vara med.

Idag har jag ett helt annat perspektiv på många saker än vad jag hade då. Jag har aldrig mått så bra!!!

Jag förstår din rädsla för att separera och dina skuldkänslor gentemot barnen. Så kände jag också. Men när jag väl vågade ta steget att separera, så var det bara en stor lättnad. Jag hade inte haft romantiska känslor eller attraktion för min sambo på flera år. Barnen blev ledsna först, men idag bor de växelvis och mår bra! Växelvis boende är inte så hemskt för barn som många tror.

Idag är jag gift med en annan man som jag älskar och mina barn har en jättebra relation till honom. Att separera från mina barns pappa är det bästa jag gjort.

Vad hindrar dig från att leva det liv du vill? Är det din relation? Jag har aldrig varit med om att ens partner står ivägen för drömmar man har. Tvärtom faktiskt!

Du är en egen person även om du är gift och har barn.. många glömmer det.

Bitterhet gynnar ingen speciellt inte dig så gör mer av det du gillar och mindre av det du tycker är jobbigt och trist.

Varför fungerar det inte mellan er?

Känner Kännerogen känslan av att livet bara känns fittigt.

Att jag hamnat fastlåst i en obekväm och plågsam ställning.