Sova på förskolan. Hjälpa eller stjälpa?

Min dotter hade aldrig somnat utan nån förälder, förutom i bilen, när hon började på förskola. Första dagen gick inte. Andra dagen somnade hon med en nyfunnen kompis som höll henne i handen. Fröken berättade att hon jobbat på förskola i 35 år och dittills bara stött på ett barn som inte gjort som kompisarna och ganska snart somnat med de andra.

Tack för ditt svar! Ja jag tänker att jag måste dela denna oro med så många föräldrar.

Vad hände för er första dagen?

Gick du hämta? Efter hur lång tid?

Fick han leka tills du kom på bestämd tid och sen vara trött resten av dagen?

Vår som inskolades när han precis fyllt två och vi hade precis samma farhåga som du. Vi hade långa nattningar, även för tupplurar dagtid. Under de två veckor inskolningen pågick gick det inte alls, inte ens när pappa försökte. Men så plötsligt den tredje veckan lyckades en av pedagogerna få honom att somna! Samma pedagog hade följt honom under inskolningsperioden så hon var en stor trygghet för honom. Därefter var det inga problem, han kunde slockna på några minuter (vilket aldrig hände hemma).

Han är nu 2,5 och vilar dagtid vid behov, går fortsatt bra på fsk de dagar han behöver sova.

Varför inte börja på måndag istället för en fredag? Låter lite märkligt att påbörja denna process dagen före helg.

Min dotter, 1,5 år, skolades in på förskolan vid årsskiftet. I samband med starten blev jag plötsligt varslad och arbetsbefriad, och därför har vi bara haft henne där drygt 2 timmar per dag sedan start. 9-11.15. Så går jag raka vägen hem och lägger henne i hennes säng.

Nu har jag dock fått ett jobb och ska börja i april, så vi kommer behöva förlänga dagarna. Denna vecka är det sportlov och halva gruppen är ledig. Perfekt tid att påbörja projekt: sova på förskolan. Imorgon blir första dagen.

Nu till problemet. Min dotter har alltid haft svårt att sova. Jag har behövt ligga tätt, tätt intill. Hon vill ta på mitt öra tills hon somnar, jag nynnar samma visa gång på gång. Hon somnar inom 10 minuter. Vaknar därefter efter 30-40 minuter och behöver då att jag ligger bredvid för att hon ska sova ytterligare 1 timme. Sedan två månader duger äntligen pappan också! Men det var en rejäl kamp.

Därför är jag orolig inför imorgon. Hur ska det gå? Min gissning är panikgråt tills de ger upp och en dödstrött unge resten av dagen pga sömnbrist. Men jag vill såklart ge det en chans! Det MÅSTE gå förr eller senare. Vi har inget val.

Jag vill så väldigt gärna säga imorgon när jag lämnar att de måste ringa om hon blir panikledsen så provar vi igen om ett par veckor. Att jag inte vill ge henne ?trauma? och få processen att bli ångestfylld för henne. Men samtidigt är jag rädd för att lära ut beteendet att ?gråter jag tillräckligt mycket kommer mamma och hämtar mig?.

Jag pratade som snabbast men pedagogerna idag och deras inställning är att de kämpar in i det sista (vad nu det betyder).

Hur ska jag göra? Be dem ringa tidigt och skona henne oro, eller låta henne vara ledsen och lära sig den ?hårda vägen??