Älskar min man, men vill inte bo ihop.

Känns som om det här nästan är det nya normala. 
Jag har själv samma behov som du av självständighet och det verkar inte som om vi är speciellt unika.

Skulle gissa att barn och bostadspriser är det enda som håller ihop många samboenden.

Om du älskar honom så varför inte försöka er på att vara särbor?
Träffas när det känns härligt och positivt, umgås med barnen mm men ändå kunna gå hem till ditt egna hem och göra saker du känner att du kan välja friare än om du har en bromskloss som håller fast dej i hemmet?
Förstår att det kanske är för mycket känslor inblandade i separationen för att det ska gå, men ni skulle kunna ge det en chans.
Bör nog föregås av parterapi, så ni får ventilera det hela noga och skapa regler för detta.

ska tillägga att jag vet flera som är särbor både med och utan barn. Vissa är t.o.m. gifta men har aldrig bott tillsammans, de har dock boenden mycket nära varandra och är ofta hemma hos varandra eller umgås ändå, men väljer att ha egen lya att dra sig tillbaka i med jämna mellanrum. Vilket varit kanon nu under pandemin då många jobbar mycket hemifrån och "går på varandra" om man är sambos.

Jag och min sambo är också olika och har delvis olika intressen. Vi gör helt enkelt saker varförsig. Tex gillar jag att resa, men inte han, så jag reser själv. För oss fungerar det bra.

Det finns även saker vi gör tillsammans.