Ni som ser annorlunda ut - hur vill ni att föräldrar reagerar på sina barns kommentarer?

Intressant tråd! Har inga barn än själv men tänker på sånt ibland, hur man ska bemöta. Min plan är väl mest att köra på "ja, alla människor ser olika ut" om ungen säger något specifikt. Ser fram emot att läsa andras svar i tråden.

Oftast brukar sånna personer vara rätt öppna för att barn säger saker:) jag som förelder skulle nog mest försöka vara trevlig och säga att det är första gången mitt barn ser att olika människor lever på olika sätt :)

Otroligt svårt att prata med barn innan en sådan situation uppstår. Man kan förstås nämna något men det kanske är flera månader mellan samtalet och händelsen. De flesta barn lever i nuet och kanske inte alls minns samtalet. Barn som är typ under 7 års ålder får man helt enkelt leva med att de är spontana och kanske tittar/pekar. 

När jag var ca 4 år åkte jag och mamma buss. Så fort det plingade, ropade jag så hela bussen hörde "vem var det som plingade?" och så viskade mamma till mig "schhh, det är damen till höger" osv. Jag antar att jag tyckte det var spännande att se vem det sen var som faktiskt reste på sig och gick ur bussen. Mamma har berättat att flera i bussen småskrattade och tyckte väl att jag var lite rolig/gullig. Men så hände det då. En gubbe med illande stor, röd näsa (antagligen alkoholism, men sånt kände jag inte till på den tiden) plingade. Jag ropade "var det farbrorn med den röda näsan?" Han blev rasande! Skrek åt min mamma att hon skulle minsann hålla pli på ungen, och sen blängde han elakt på mig när han gick av. Mamma bad om ursäkt, och efter han hade gått av, sa en förskrämd tant till mig att jag inte skulle bry mig om den arga farbrorn. 

Så kan det bli. Jag var ett helt normalt litet barn. Jag var varken gapig, konstig eller bråkig - jag var bara en helt vanlig liten flicka. 

Om mina barn säger nåt om nån annan person som t.ex han har inga ben eller liknade (det händer väldigt sällan, kanske för att vi ofta pratar om att människor ser olika ut) så brukar jag bara säga Ja alla människor ser olika ut, och sedan går vi vidare. Jag hoppas att personen som blev utpekad tycker det är ett okej svar. Det hade jag tyckt om nåt barn påpekade min piercing eller liknade

Påminner mig om när en liten tjej sa till sin mamma "titta hon har en ring i näsan som en tjur", mamman tyckte det var mindre kul och sa (lite humoristiskt för hon såg att jag inte tog illa upp) "ja, det var det du som sa..."

Min kille har väldigt långt och tjockt hår och brukar ha det i en fläta för enkelhetens skull, då var det en flicka som fascinerat visade sin förälder, som svarade "ja pojkar kan också ha fläta". Så gulligt. 

Min dotter var nog ca 4 år, vi sitter på bussen. Vid en hållplats kliver en kvinna med en dotter på ca 10 år på. Både mamman och dottern har slöja på sig. Min dotter tjoar ut: Titta mamma, en påskkärring! Jag höll på att kissa på mig av skratt!

Jag uppskattar när föräldrar säger så! Tack! Det är inte något problem för mig att få kommentarer av barn angående mitt utseende. Det som gör det jobbigt för mig är föräldrar som gör en grej av det.

Jag brukar säga till sonen att inte kommentera människors utseende, oavsett om han säger att nån tex ser konstig ut eller har vackert hår. Vi ska inte prata OM människor! Plan B är att prata om att alla ser olika ut.