Så ledsen - någon med råd eller pepp?

Hej!

Så tråkigt att höra, skickar pepp och positiv energi.

Jag har inte haft riktigt samma resa, men led av barnlöshet under många år av utredningar och behandlingar. Efter tre misslyckade ivf:er (mitt i det fjärde försöket) blev jag spontant gravid (38 år), trots att ivf-läkare sagt att jag borde ställa mig i kö för donerade ägg. Så nog finns solskenshistorier i verkliga livet också! Det är ditt första försök, hang in there! Resan har bara börjat!

Mitt allra bästa tips är att lyssna på podden ?Jag vill ha barn?. Den drivs av Cilla som själv skaffat barn på egen hand. Och hon har flera avsnitt med gästande kvinnor som skaffar barn på egen hand via insemination eller ivf. De peppar, tipsar, informerar och sörjer tillsammans och kan vara ett enormt stöd. Det var det för mig. Och det är inte bara solskenshistorier utan tjejer som är mitt i sin resa och inte heller vet hur den kommer att sluta. Cilla började podda innan hon visste om hennes ivf skulle resultera i barn eller ej.

Lycka till!!

Förhoppningarna och förväntningarna som plötsligt byts ut mot sorg och förtvivlan är hemska men känns tyvärr som någon typ av definition av 'ofrivillig barnlöshet'. Vi försöker få ett syskon genom stimulering av äggblåsor då jag har PCO. Efter snart ett år av sprutor, hormoner, läkarbesök, hopp och tårar står jag här ännu en månad med ett negativt graviditetstest i handen och känslan av trötthet kommer över mig. Inför denna ägglossning tog jag sprutor i nästan en hel månad för att få en ägglossning och jag trodde så klart att det skulle gå vägen denna gång. Jag har också sedan cirka sex månader tillbaka tagit progesteron i form av Lutinus och Cyclogest, då jag fått små blödningar strax efter ägglossningen. De är kroppens gravidhormon som lurar kroppen att den är gravid, det har stoppat blödningarna och fungerat bra för mig (dock är biverkningarna förfärliga). Kanske att det kan vara något att ta upp med din läkare? 

Tack snälla för pepp och positiv berättelse som ger hopp! <3
Så härligt att läsa om din framgång, glad för din skull

Tack för tips, ska lyssna och ladda om!

Tack för din historia, håller tummarna för att det går vägen för dig snart!
Tack också för tips om medicin, ska fråga om det är något för mig. 
Lycka till med nästa försök!

Det är inte omöjligt att bli gravid med kort lutealfas. Är lite yngre än dig (31 år), blev gravid på ett par månaders försök med 8-10 dagars lutealfas (utifrån natural cycles och ägglossningstest).

Hej Nejlika! Vilken jobbig sits du är i, men vad cool du är som tagit itu med situationen på egen hand! Vill som Limeblad här ovanför peppa dig lite och säga att jag håller med. En lutealfas på tio dagar är inte för kort. Under tio dagar kan vara (men är inte säkert) ett problem. Jag har själv en lutealfas på max 9 dagar och jag har fyra barn som har blivit till utan problem.

Jag googlade en hel del när vi försökte bli gravida och det jag hittade angående lutealfas var att tio dagar inte är för kort, och att läkarkåren är delad i tu angående kortare lutealfas än tio dagar. Hälften verkar tycka att ett bra ägg ger en stark corpus luteum/gulkropp som producerar tillräckligt med progesteron så att mensen fördröjs så länge som behövs för att ett befruktat ägg ska hinna fästa i livmoderslemhinnan. Ett dåligt ägg med dåliga chanser till en frisk graviditet ger en svagare gulkropp som inte producerar tillräckligt med progesteron för att fördröja mensen tills det befruktade ägget fäst.

Den andra halvan av läkarkåren anser att man kan/bör förlänga lutealfasen med progesteron, men det gäller då lutealfaser kortare än tio dagar.

I genomsnitt tar det 8-9 dagar för ett befruktat ägg att vandra ned genom äggledaren och börja fästa i livmodern. Så jag tror inte du ska vara orolig. Lycka till och hoppas du blir gravid snart!