Varför har män generellt mindre behov av kärlek och känslommässig närhet?

Intressant fråga, för jag håller med dig.

Som mkt annat här i världen så får man kanske leta historiskt efter svaret. Kan det vara eftersom män som jagade, kom hem och satte på kvinnorna avlade flest barn? Och kvinnor som villa ha mkt närhet, säkert ofta olika män, avlade fler barn?

Att vi lever i tvåsamhet är ett påfund som kom senare historiskt sätt. När kristendomen gjorde entre. Det var inte lika viktigt innan.

Livet skiter i moral och välmående. Det är bara överlevnad som gäller.

Enligt ditt påstående så är jag väl mer lik en man än en kvinna, trots att jag är en kvinna. I min erfarenhet är det rätt så jämlikt med killar som söker sex och de som söker mer seriösa relationer och känslor. Så jag kan inte hålla med om att män mer generellt vill ha sex istället för känslomässig närhet. 

Ja, män kanske är mer aktiva i att söka sexuella relationer men de har inte mindre behov av kärlek och känslomässig närhet än kvinnor!

Jag tror inte skillnaderna är så stora egentligen.

Däremot så attraheras killar snabbare än tjejer och får lusten snabbare också. Då verkar det ju vara en överrepresentation eftersom män tar initiativ först.

Men ser man det i ett större perspektiv så tror jag det jämnas ut. Kanske att män ser sex som ett bevis på kärlek medans en del kvinnor kvinnor anser att det inte gör det.

Det kan stämma, jag vet inte. Själv har jag aldrig raggat på krogen, aldrig sökt "ren sex", utan sökt långa relationer med tillit och närhet. Haft två riktigt långa äktenskap.

Alla män jag känner funkar ungefär på samma sätt. De vill ha närhet och långa relationer, de allra flesta. 

Vet inte om det finns någon vetenskap och beprövad erfarenhet på området. Det är lätt att ta det man själv ser som det sanna. 

Jag har svårt att hålla med, för jag känner inte alla män, eller alla kvinnor. Det är svårt då. Och några undersökningar runt att män vill ha mindre närhet har jag heller inte sett, och jag tror inte på det heller.
Det TS beskriver är däremot rätt traditionella könsnormer utifrån hur vi förväntas vara. Och även om vi omkullkastat en del av dessa lever mycket kvar.
Och då kan det verka som att det är viktigare med närhet för kvinnor, och män är sextokiga. Men egentligen kanske båda vill samma, fast de uttrycker det olika utifrån vad som förväntas av en.

Den dagen man förstår att äkta inimitet är psykisk inte fysisk... Tanken har inte slagit män än. Jag tror att det där sexbesattheten är ett substitut och ett försök att undvika att ge bort sitt hjärta, undvika äkta intimitet, undvika äkta närhet och ett sätt att undvika att vara sårbar (vilket alla blir i äkta kärlek och äkta intimitet). Sexbesatthet av det fysiska = rädsla för intimitet.