Hej ni med ett barn!
Hr kommer det sig att ni inte skaffade fler? Var detta ett val eller blev det bara så? Vilka anser ni är fördelarna?
Efterfrågar bara från er som har ett barn o vet att ni inte kommer eller kan skaffa fler! Svar från er andra undabedes o jag vill vara höra det positiva med ett barn, inte det negativa tack
Man har mer tid till sitt barn.
Du kan aldrig med säkerhet veta innan du gått in i klimakteriet.
Jag trodde länge att jag bara skulle ha ett barn men ändrade mig i sista stund, så det kom en sladd 18 år senare.
Kom på sent i livet att jag ville ha barn. Så det blev inte tid till fler.
Nackdelen är att barnet hade velat ha syskon och att jag ibland tänker att han kommer känna sig ensam i vuxen ålder när alla andra är borta.
Fördelen är väl att det blir billigare och logistiskt enklare med ett barn. Jag är inte en supermoderlig människa som älskar att leka med barn och sånt så jag är inte säker på att jag skulle räcka till för fler barn än ett.
Jag brukar säga att jag inte skulle ha något emot ett till barn, men vill absolut inte ha en till bebis eller gå igenom en till graviditet eller förlossning.
Man får mer tid till barnet och till sig själv. Ser nästan bara fördelar för barnet, skönt att inte behöva ha syskon. Jag förstår inte varför syskon alltid ses som något positivt.
Som det ser ut blir det bara ett. Vi hade först planerat två men trotsåldern har tagit ut sin rätt med råge och vårt tålamod räcker knappt som det är redan nu. Det kan låta hemskt för de som kämpar men vi fick ett missfall förra året och det var faktiskt tur på ett sätt för det hade vi aldrig orkat med nu. Dessutom är vi lite äldre nu så fertiliteten påverkas av det också, tveksamt om vi ens skulle få till det även om vi skulle vilja försöka igen.
Det finns massor med fördelar för både oss vuxna och barnet, det finns massor med forskning om att man är lyckligare med bara ett barn, hinner fokusera mer på det man har, har råd att lägga mer pengar på semestrar osv med bara ett, allt i vardagen blir ju enklare med bara ett barn och ensambarn är de som klarar sig bäst i yrkeslivet mm, de får en annan mogenhet, mer ansvarskänsla osv. Sånt som vaknätter, blöjbarn, trotsåldrar (2-18+ år.....) och allt annat behöver man bara gå igenom en gång.
Nackdelarna för oss vuxna är väl att man kan behöva hjälp som gammal och ett vuxet barn kanske varken orkar eller har tid att finnas där, även om det bara är vanliga besök, så det kan bli lite ensamt på så sätt, särskilt om man råkar hamna på ålderdomshem. Med två barn har man ju ofta dubbelt så mycket kärlek också, och vissa saker från småbarnsåren som är så mysiga får man bara uppleva en gång, och det är ofta svårt att njuta när man är mitt i allt. Nackdel för barnet är att en del ensambarn känner att de hade önskat sig ett syskon att dela sorg och glädje med i vuxen ålder, andra är lika lyckliga ändå så det vet man aldrig innan. Man kan hoppas att de lyckas fylla sitt liv med andra fina relationer istället.
Du kan aldrig med säkerhet veta innan du gått in i klimakteriet.
Jag trodde länge att jag bara skulle ha ett barn men ändrade mig i sista stund, så det kom en sladd 18 år senare.
Kom på sent i livet att jag ville ha barn. Så det blev inte tid till fler.
Nackdelen är att barnet hade velat ha syskon och att jag ibland tänker att han kommer känna sig ensam i vuxen ålder när alla andra är borta.
Fördelen är väl att det blir billigare och logistiskt enklare med ett barn. Jag är inte en supermoderlig människa som älskar att leka med barn och sånt så jag är inte säker på att jag skulle räcka till för fler barn än ett.
Jag brukar säga att jag inte skulle ha något emot ett till barn, men vill absolut inte ha en till bebis eller gå igenom en till graviditet eller förlossning.
Man får mer tid till barnet och till sig själv. Ser nästan bara fördelar för barnet, skönt att inte behöva ha syskon. Jag förstår inte varför syskon alltid ses som något positivt.
Mm den tanken har jag också, men samtidigt - när barnet är så
Stort finns väl partner? Vänner? Kollegor? Kanske egna barn?