• Anonym (Gillar ej skolan)

    Svårt att klara gymnasiet

    Min 17-åring går andra året på Teknikprogrammet. Men det går inte så bra, hn får knappt godkänt. Hn vägrar göra skoluppgifter om jag inte sitter bredvid. Det är mycket som ska göras utanför lektionstid, och blir extra pga hn inte vågar fråga om hjälp. Hn tycker det är pinsamt att fråga via chatten när alla kan se vad man frågar. Vissa lärare accepterar bara frågor via chatt.

    Ett annat problem är att hn inte får något gjort, när de ska skriva uppsats, labbrapport mm på lektionen.

    Problemen beror till delvis på distansundervisningen, hn blir nedstämd av att inte träffa kompisar. Pga att pappan tillhör riskgrupp (har cancer) får hn inte träffa någon på fritiden heller.

    Jag vet inte hur jag ska hantera detta, går så mycket tid till hjälp med skoluppgifter att jag missköter mitt jobb.

    Hur ska jag få tonåringen att jobba utan att jag sitter bredvid?

    Hur få tonåringen att våga fråga läraren?

    Är det ok att låta tonåringen misslyckas med gymnasiet för att jag inte orkar stötta längre? Är rädd att bli av med jobbet.

    Bör jag sluta jobba för att tonåringen ska klara gymnasiet?

    Önskar så att hn valt ett lättare program!

  • Svar på tråden Svårt att klara gymnasiet
  • nnnnnnnn

    Kontakta skolan, de har säkert ett elevhälsoteam med speciallärare som kan hjälpa till även på distans.

  • Anonym (Lärare)

    Läraren har skyldighet att besvara frågor privat, ta upp de här sakerna med rektor om ni inte når fram på annat sätt.

    Läxor är ett förb.... gissel som ska undvikas till alla pris. Räcker inte lektionerna till så måste läraren planera om sin kurs. Den ska inte väga på att eleverna jobbar en massa på fritiden. Självklart måste man jobba ikapp om man ligger efter men generellt ska läxor inte behöva förekomma.

    Om hen missar nån kurs finns det Komvux i framtiden, en examen är viktig att ha.

    Självklart ska du inte säga upp dig! Privatekonomierna ser nog trassliga ut ändå med corona.

    Ditt barn måste hitta en inre motivation på nåt sätt. Antingen nyttan med studierna eller glädjen eller nåt som är intressant, eller åtminstone bara känslan av att klara det hen gör. Be hen sitta en kvart åt gången och plugga, sedan är det ok att ta paus. Det som brukar hända då är att man lyckas ta sig vidare bara man har börjat, eller så får man en välbehövlig paus.

  • Anonym (Gillar ej skolan)
    nnnnnnnn skrev 2021-03-07 22:50:21 följande:

    Kontakta skolan, de har säkert ett elevhälsoteam med speciallärare som kan hjälpa till även på distans.


    Tyvärr accepteras bara min hjälp. Hn tycker det är pinsamt med speciallärare.
  • Erika71

    Det är ju en omöjlig situation för er båda om allting som skulle kunna hjälpa ditt barn är pinsamt och inte genomförbart.

    Tyvärr finns en risk att det blir f i flera kurser, teknikprogrammet är ett av de svåraste programmen och det krävs ofta att man sitter många timmar hemma och jobbar med uppgifterna för att gå ut med examen (eftersom det också ska förbereda eleverna för universitetsstudier med stort egenansvar).

    Mitt förslag är att du kontaktar specialpedagogen själv och berättar precis hur det är så kan ni tillsammans, som vuxna, försöka komma på en plan som kanske kan fungera.

  • nnnnnnnn
    Anonym (Gillar ej skolan) skrev 2021-03-08 05:43:42 följande:
    Tyvärr accepteras bara min hjälp. Hn tycker det är pinsamt med speciallärare.
    DÅ är det väl dags att växa upp?
    Sätt er ner och skissa upp alla möjligheter som finns:
    1) Gå kvar på TE = > Fördelar? Nackdelar?
    2) Byta till annat program => Vad kan vara intressant? Är det maskiner/tekniken som lockar? Industri eller El har detta. Är det matten/fysiken/kemin? Kanske börja om på Na till hösten,  att börja om = ligger lite före i kunskaperna istället för att ligga efter.

    När barnet valt 1 eller 2 så fortsätter ni att bena upp det hela.
    Er ingång bör vara: DU är myndig snart = ska styra upp det hela själv. Själv = hålla koll på allt och BE OM HJÄLP vid behov. Då barnet snart är myndig så är det lämpligare att be om hjälp utanför hemmet. Eller att ni sätter en gräns som passar er tex: Jag kan hjälpa dej på detta sätt - om du pluggar när jag lagar kvällsmat så svarar jag på frågor under tiden. Behövs mer hjälp så sätter vi timer på 45 minuter efter maten, sen räcker det.
    Om detta inte räcker för barnet så behöver det be om hjälp från skolan, klasskamrater eller andra vänner/släktingar som skulle tycka att det var OK att hjälpa till.
Svar på tråden Svårt att klara gymnasiet