Min killes Sexåring

Jag och min kille bor inte ihop, så jag är inte en styvmamma egentligen. Vi tillbringar ändå en hel del tid ihop, efter tre års förhållande, boende i ett Europeiskt land. (Jag talar språket halvbra.) Jag har en nioårig flicka och han en sexårig pojke. Min kille och hans ex-tjej, mamman, är båda väldigt mjuka och snälla föräldrar. 
Min killes son är ett litet charmtroll, söt, skärpt, väldigt humoristisk och besatt av brandbilar och poliser. Han är en liten prins, ensambarn med många vuxna som ger presenter och uppmärksamhet. Han och min dotter är jättebra kompisar trots åldersskillnaden, de älskar båda lego och leker som tokar. De börjar mer och mer kännas som syskon.
Hur gör man för att kommunicera med barn som är helt olika ens eget? Han är en väldigt speciell person. Ofta svår att få kontakt med. Han är också en skådespelare, en showman. Både på så sätt att han sjunger och berättar, och i relationer. Det finns inte konsekvenser för om han gör tvärtom mot vad hans Pappa säger, en tillsägelse, men inget nästa steg. Det händer ofta att han låtsasgråter för att få sin vilja igenom.
Min kille blev väldigt hårt uppfostrad, också med stryk från båda föräldrar.
Jag har också varit rädd för att vara för sträng, just eftersom föräldrarna är så mjuka. Om jag höjer rösten tjuter han att jag sårat honom. Känslomässigt alltså.
Men jag har märkt att han ofta fnissar. Han bryr sig ofta inte alls, ens när jag tycker att jag är riktigt sträng. Alternativt bryter han ihop helt, kastar sig i sängen och stor gråter över att, tex. inte få se en film. Så, han är lite manipulativ, men också rätt rolig. Hur når jag fram?
Jag fattar ju att jag inte kan göra mycket, det är föräldrarnas sak. Men jag vill att min kille ska fatta att pojken är ganska stor nu. Det funkar inte att gå runt i skolan, (i Augusti i år) och tro att man är en prins.
Jag vill inte vara den elaka häxan som kommer med regler, men så blir det ju nu. Då får jag en dålig relation med pojken, som jag eg. tycker mycket om.