Ni som åkte på språkresa - påverkade det verkligen hela ert liv på ett positivt sätt?
Mina barn är i den åldern nu, då de börjat tjata om språkresor. "Alla andra får". Ja inte det senaste året då, men det börjar komma igång igen, och vi får en massa reklam från EF och andra organisationer. Det är lätt att bli förledd av de fina bilderna på glada ungdomar i vackra miljöer - fast man fattar att det är en reklambyrå som arrangerat bilderna...
Enligt reklamen är språkresan i tonåren SÅ viktig: ungdomarna inte bara lär sig språk, utan blir mer självständiga, de får livslånga vänner från hela världen, ett nytt sätt att tänka - och sedan gör de "en internationell karriär".
Jag tänker att detta är "lätt" överdrivet, och att det även kan gå åt andra hållet. Alltså bli dåliga livserfarenheter. Vad säger ni som fick åka, eller som har barn som har åkt?
Själv har jag hört så mycket negativt, både av mina vänner då för 20-25 år sedan, och från mina vänner nu som låtit sina barn åka (men en del positivt också förstås). Exempel:
Värdfamiljerna har inte alls varit så "noggrant utvalda" som det påstås. De har inte varit intresserade av att "diskutera kulturella skillnader runt middagsbordet". Tvärtom har det varit uppenbart att de bara gör detta för pengarna, att de vill ha så lite besvär som möjligt av sina "gäster". Ungdomarna har t.ex. fått för lite mat, och varit tvungna att äta sig mätta i skolans kafeteria = alla fickpengar har gått till detta trots att de betalat för måltider i hemmet. Det har varit bråk om att ungdomarna använder för mycket varmvatten (det är dåligt tryck i engelska vattenledningar) och toalettpapper - en tjej blev uppmanad att köpa en egen rulle!
Vissa har inte fått någon egen nyckel, och inte kunnat komma hem förrän värdparet kommit hem från jobbet.
Värdfamiljerna har i vissa fall bott långt ifrån skolan, och det har krävts flera byten och långa väntetider med kollektivtrafiken varje dag. På kvällarna har det inte gått någon buss alls, så ungdomarna har inte kunnat delta i sociala aktiviteter på kvällen.
Vidare några riktiga skräckexempel:
- en värdmamma i Brighton var höggravid, men hade ändå pressat in flera ungdomar varje vecka fram till förlossningen. Hon ojade sig och visade på hur ont hon hade i ryggen, för att pressa ungdomarna att hjälpa till med hushållsarbetet (vilket inte ingick i kontraktet - de var ju inte au pairer utan betalande gäster). Vid ett tillfälle sa hon "this is not a hotel".
- en värdmamma i München fick för sig att den unga flickan (13 år) försökte förföra hennes man. Det var helt absurt, för flickan såg familjehemspappan som en gammal gubbe! Men kvinnan blev vid ett tillfälle helt hysterisk och kallade flickan för en "skamlös hora". Flickan blev skräckslagen, för kvinnan var storväxt och aggressiv. Hon var rädd att kvinnan skulle misshandla henne. Denna flicka, som nu är i yngre medelåldern, säger att hon fått en troligen livslång motvilja mot hela det tyska språket och hela det tyska folket, på grund av händelsen.
- en ledare som själv blev full, fast hon skulle hålla koll på ungdomarna, och det blev ungdomarna som fick se till att ledaren kom hem till sängen. Även ledare/lärare som inte själva behärskat landets språk, har förekommit. Trots katalogens löfte om att "läraren är nästan alltid adjunkt"
- en 14-åring som kom hem och var gravid. En pojke hade våldtagit henne på ett socialt event, anordnat av språkreseföretaget
...och några "livslånga vänner" eller "kontakter som är bra att ha i en internationell karriär" - har INGEN fått, som jag vet. Ett par brev kanske, sedan julkort i ett par år till, sedan inget mer.