Jobbångest - vad göra?

Strax efter studenten fick jag mitt första jobb (som inte var sommarjobb) som timvikarie på förskolor. Jag arbetade inte så ofta (cirka 1-2 dagar per vecka) eftersom jag kombinerade det med studier och annat.

Det gick väl helt okej för det mesta. Jag jobbade med det i runt 5 månader, men under cirka 2 tillfällen så hände det att jag fick så mycket ångest innan att grät och sjukanmälde mig. Jag vet att det inte är okej/bra och att det blir skitjobbigt för de som jobbar på förskolan, och tro mig, jag skämdes som bara den. Detta hände med kanske 3 månaders mellanrum, men även om det bara hände två gånger att jag fick sån ångest så började jag började bli rädd att det skulle hända varje gång, så jag slutade tacka ja till pass.

Någon vecka senare kom allt med corona och förskolorna i min region försökte begränsa antal vikarier så mycket som möjligt för att minska smittspridningen. Jag lyckades hitta ett nytt jobb efter ett tag som nästan var på runt 70%, dock tidsbegränsad anställning. Det var skittråkigt, monotont men enkelt, men det gav mig i alla fall ingen ångest och jag orkade med det eftersom jag visste att det var tillfälligt.

Anställningen löper ut nu i mars och jag måste hitta ett nytt jobb. I veckan mailade kommunen mig och frågade ifall jag ville börja igen hos förskolorna. Jag tackade ja, trodde jag hade utvecklats och skulle klara av det och blev inbokad på ett pass, men sen hände det där med ångesten igen. Jag kände mig lite nervös men ändå helt okej hela dagen och kvällen innan, men på natten vaknade jag två gånger med sån ångest att jag återigen sjukanmälde mig på morgonen 

Jag känner mig rätt värdelös och skäms, har inte berättat för någon om detta. Jag har i princip möjlighet till att jobba nästan heltid här, men får sån ångest när jag får chansen. Jag fattar inte vad exakt det är som ger mig sån ångest att jag vaknar på natten och inte ens kunde klara av en dag. Jag har försökt förstå det men jag fattar fortfarande inte. 

Är det bara att jag aldrig hann vänja mig eftersom jag jobbade så sällan, och bara behöver tvinga mig själv att ha ångest i en eller ett par veckor för att komma in i det?

Är det "fel på mig", att jag är för känslig eller något? Jag fick som sagt inte ångest på mitt andra jobb, men det är vad man kan kalla ett "enkelt skitjobb" och jag känner hur min hjärna smälter av att jobba där. Jag vill inte behöva ha såna jobb hela livet bara för att inte känna ångest...

Är det helt enkelt att just det här jobbet inte passar mig, även om jag inte kan peka ut vad det är som känns fel på arbetet?

Någon som har en åsikt om vad jag bör göra? Borde jag ge detta en till chans även om det betyder att jag måste ligga vaken på nätterna ett tag, eller måste jag bara inse att jobbet inte är för mig?