Kärlek på distans

Det är för det första svårt! 
Det kan gå en kortare period. Det kan också gå om båda är ok med att man inte kan ses så ofta och inte har det där behovet av att ha kontakt 100 ggr/dag. Längtar man däremot ihjäl sig blir det olidligt i längden. Samtidigt kan man förstås inte bara flytta hur som helst, innan man är säker på att relationen faktiskt kommer hålla. 
Svår ekvation. 

Hur långt har ni? 

Tack för svar. .

Jo, det är en svår ekvation och jag har haft distansförhållanden förut och det kan bli jobbigt emellanåt.

Vi bor cirka 5½ timme från varandra med tåg.

Oj vad långt! Fanns det inga kvinnor i närheten? Eller är du så ful att ett fåtal alternativ fanns kvar?

Distansen har inget med hur snygg/ful jag är. Jag har bara råkat träffa henne och hon råkar bo en bit bort.

Yeah right..,..

Tyck vad du vill.

Allt beror på hur ni är som personer. Har ni någon form av självständighet och inte behöver vara fastklistrade vid varandra är det väl inga problem med det avståndet under en begränsad tid. Idag finns ju videosamtal och annat som gör det lättare också att hålla kontakten.

Däremot bör man nog relativt snart göra upp en plan för när man ska flytta ihop. I längden kan det förstås bli tärande.

Jag och min sambo har nu bott ihop 1,5 år och varit tillsammans i alltsammans 3 år, första 1,5 år så var vi i ett distansförhållande, också ca 5h med tåg. Vi sågs ungefär en gång i månaden, för en helg. När det var semester eller möjlighet ta längre helg så gjorde vi det. Saknaden var väldigt jobbig och frustrerande, men min erfarenhet är att enda sättet att få distans att fungera, är om båda är lika engagerade. Vi hade rutiner, som ungefär att vi skrev godmorgon varjemorgon när vi gick upp och till jobb, han ringde mig alltid på sin lunchrast, sen någon enstaka sms på eftermiddagarna och så ringde han mig alltid när han slutade jobbet vid ca 18 tiden. På kvällen sen smsade vi och hade en längre FaceTime samtal. Dessa tider och rutiner behandlades som lika viktigt som riktiga face to face date hade varit, om vi bodde närmare varandra. Vi prioriterade varandra före annat, förutom såklart jobb och bådas barn. Jag kände att vi båda gav likamycket, och det är för mig enda sättet att få ett förhållande med en sån distans att fungera. Och att veta, att det finns ljus i slutet av tunneln, alltså då gemensamma framtidsplaner för ihopflytt inom rimlig framtid. Man måste bygga upp en tillit, och att båda är lika mycket engagerade. Lycka till!

Tack för er input. . Jag har nog en del att fundera på!

Hur är hon som person och du ? Kommunikativa eller hur ofta hörs ni ? Kommunikation är A & O i distansförhållande och man måste få till rutiner på hur man hörs av för att båda ska känna sig trygga. Var

Öppen med allt, minsta lilla oro eller tveksamhet måste ni prata om för många betyder ett godnatt & godmorgon en trygghet osv. :)

Nja, vi hörs väl mest här. Jag skickar sms till henne ibland och ibland skickar hon något tillbaka. . Vi brukar skriva god natt till varandra i alla fall. Men jag känner att jag inte vill vara för på heller.