Misstänkt missfall (inte helt bekräftat).. valde att påbörja medicinsk abort..

Vilken jobbig vecka du verkar ha haft! Jag förstår om man i situationen bara inte orkar mer men likväl att känslor kommer ikapp en efteråt. Det låter som att du taget ett beslut som inte vara är rätt för dig utan hela familjen. Du pluggar för att skapa en bättre framtid för dig och dina barn och det är väl jättebra att du sätter deras behov först. Dem behöver trygghet och stabilitet och det hade kanske inte varit helt schysst att vända upp o ner på deras vardag genom att skaffa barn med någon som du säger att du inte känt så länge och därmed känner inte dina barn personen heller.

Oavsett om det var ett missfall eller abort så kommer hormonerna i kroppen vara som en berg-och-dalbana ett tag nu och du kommer kanske bli nedstämd. Håll ut det kommer att bli bättre! Fokusera på det positiva du har framför dig och känn trygghet i att att du sätter dina barns behov först.

Har du inte börjat blöda efter en viss tid efter att du tagit tabletterna bör du kontakta kontakta gyn igen. Den infon står i de infobladet du fick med dig hem.

Det är en märklig situation men tekniskt sett gör du en abort eftersom du tagit tabletter för att avsluta en graviditet som man ännu inte vet hur det står till med.

Fy vad jobbigt. <3 Jag håller med föregående skribent, du har tagit ett bra beslut för dig och din familj. Det var inte rätt tillfälle nu. 

Jag har två cytotec-behandlingar i mitt bagage. Båda gick lika bra. Jag tog smärtlindringen jag fick medskickad, och hade värmedyna och det räckte bra. Det enda jobbiga var en kort stund då jag fick feber och frossa, men det är en biverkning av tabletterna och inte farligt. Det satte igång någon timme efter cytotecen och blev klart under dagen. 

Tack så mycket för svaren!

Jag fick ju Mifegyne som avbryter graviditeten igår, nu blöder jag lite och imorgon på morgonen ska jag ta Cytotec..

Skönt att höra att andra tycker att jag tog rätt beslut ..

Jag fick också höra att man kan få frossa av Cytotec.. Jag mådde ganska illa av Mifegyne men hade fått en tablett mot illamående som jag tog.

Nu ska jag in och äta med barnen och deras morfar eftersom yngsta har fyllt år nyss så hoppas att jag inte kommer blöda mycket ikväll.

De sa på sjukhuset att det inte är ovanligt att börja blöda lite efter Mifegyne men det mesta ska komma efter Cytotec..

Ligger vaken och kan inte sova nu , så nervös inför imorn.. har ordnat det så att äldsta dottern är hos sin farmor och så ska jag lämna yngsta på dagis sen ta cytotec och vänta på blödning..

Min mamma hämtar på dagis sen och kommer hem till mig..

Men däremellan ska killen som gjorde mig gravid vara med mig .. han sa själv att han vill det och man ska ju inte vara ensam helst om jag har förstått det rätt och så har jag ganska lätt för att svimma.. han vill ha barn (har inga än) men tyckte inte heller jag skulle behålla nu pga läkemedel som jag har tagit .. och så har vi ju inte träffats så länge heller , vet inte ens vad det är mellan oss. Har försökt förklara alla turer hit och dit för honom.. Är det mycket begärt att han är med mig? Han behöver ju liksom inte se nånting ?äckligt? men är ändå rädd att han blir äcklad eller ser på mig på ett annat sätt..

Hur skulle ni gjort? Borde jag försöka be nån vän komma istället? Känner mig trygg med honom men vet ju inte hur jag kommer må, hur ont jag kommer ha , hur mycket jag kommer blöda osv.

Så mycket tankar som snurrar just nu.. Skuldkänslor , att jag orsakade missfallet (om det nu ens var ett missfall eller skulle bli det) , att jag kanske valde fel ändå när jag valde att på påbörja medicinsk abort fast det inte var ett bekräftat missfall .. att jag borde sett till att skydda mig från början.. ursäkta att det blev långt men behövde skriva av mig , var redan så mycket stress i mitt liv innan så hoppas att jag tar mig igenom det här..

Känns samtidigt skönt att det värsta snart är över

Hoppas att det gick bra för dig TSoch att du kunnat processa det hela lite mer nu!

Tack för svaret !

Det har gått bra, var på sjukhuset i måndags för att jag hade ont och själva ?fostret? (eller alltså det de såg i livmodern , vet att det inte kallas det så tidigt egentligen) hade kommit ut men slemhinnan var fortfarande tjock .. nu verkar det som att jag har slutat blöda faktiskt.

Han som gjorde mig gravid var med när jag gjorde ?aborten? (det räknas väl som det ändå) , han var lite okänslig och blev irriterad för att jag grät så mycket och så men det är ok mellan oss nu och han har varit ett stöd efteråt ändå..

Jag hade mest ont första dagen och så blödde jag mest andra dagen , jättemycket blod och klumpar.. sen har jag blödit till och från sen i förrgår ungefär..

Jag har mått dåligt men det börjar kännas lite bättre ..